Bantningshysteri och mirakelkurer

Även om en promenad bara förbänner x antal kalorier under själva promenaden så ger motionen ju också en efterförbränning som är lätt att glömma. :)

För min del kan jag säga att jag alltid varit liten i maten, trots min storlek. Jag har ätit mindre och mer sällan än de flesta jag känner. Dessutom har mitt onyttiga ätande inte på något sätt varit utmärkande stort - många av mina vänner blir förvånade över vad och hur mycket jag äter med tanke på min vikt. Jag har alltid ätit bättre och mindre mat än de flesta, men ändå varit överviktig. Däremot har jag varit relativt inaktiv ...

Våra motionsvanor har förändrats enormt mycket. När jag var liten var jag ute och cyklade, klättrade i träd, grävde snögrottor, sprang uppför snöiga backar med pulkan, åkte spark, skridskor, skidor och lekte indianer och cowboys i skogen. Min fem år yngre bror gjorde sällan det, såvida inte vi äldre barn drog igång något - han satt framför tv-spelen, datorn och tv:n. Klart som fasen att det påverkar. Alla mina äldre släktingar har också haft ett mycket, mycket mer fysiskt krävande liv än jag som ofta sitter vid skrivbordet under mitt arbete.

Inuiterna är ett konstigt exempel - de har ju precis som vi kommit länge ifrån jakt- och bondesamhället som de facto ger en mer aktiv livsstil. Min morfar skötte en gård med skog, kor och odlingar från tolv års ålder, åt stora portioner fet och kolhydratrik husmanskost (sirapsbrödsmackor med såväl kokt ägg, ost, smör och messmör, potatis i mängder med smörstekt fläsk och gräddsås, gröt med standardmjök etc) och var en senig, muskulös, vältränad man livet ut. Men, han var också fysiskt aktiv dagarna i ända.

Även om det mycket väl kan ligga en del i de kostråd som anses vara politiskt korrekta, så kan man inte bortse från våra motionsvanor. Motion ökar ämnesomsättningen både på kort och lång sikt.

Stenålderskost är ett konstigt, men ur ett populistiskt synsätt effektivt, uttryck. Vi vet faktiskt inte särskilt mycket om hur stenåldersmänniskan åt.

Visst, vi kan lista ut att vi inte hade potatis här och att socker i modern form inte fanns. Men honung, som har ett högre glykemiskt indexvärde, fanns, och hur mycket och ofta åt vi det? Det vet vi inte.

Medan vi kan lista ut vad vi inte åt alls, vet vi inte mycket om hur kosten var sammansatt i fråga om proportionerna mellan olika livsmedel. Det är alltså inte helt möjligt att säga huruvida vi åt bra eller dåligt på stenåldern och om den kosthållningen är att rekommendera.

Äter svenskar verkligen så mycket oboy, sylt och ketchup?? Jag gör det då inte. Oboy har aldrig existerat i mitt eller min familjs skafferi och ketchup äter jag mycket sällan. Sylt äter jag när jag har grötfrukostperioder och då brukar det vara hemmagjord sylt som innehåller betydligt mycket mindre socker än Bobs etc.

Jag har aldrig upplevt att min familjs vanor kring de matvarorna är särskilt speciella - hur är det för er andra?

Man kan gå ner i vikt såväl genom att minska fett och genom att minska kolhydrater som genom att minska kaloriintaget generellt - jag har provat alla varianter och det finns uttömmande forskning i ämnet om det skulle vara några tveksamheter kring det. Man förlorar dock muskler med alla metoder - det är inte något som bara gäller reducerat fettintag.

Potatis innehåller stärkelse, ja, men det låter som att hemsideexemplet tar i lite väl mycket när de påstår att en sked potatis är lika med en sked socker.

Angående motion så finns det ju rätt många människor som tränar ofta och också äter vad som helst. Jag tror inte att det är så lätt som att säga att vi idag äter mer socker, mindre fett eller rör oss mindre. Det är en kombination av flera faktorer.

MG,
Menar du att ni mätte fett-, muskel- och vattenprocent? Hur mycket gick du ner i vikt? Jag har för övrigt ingen aning vad Fedon tycker att man ska äta, så det säger mig tyvärr inget.

Vad skolbespisningen serverar är ju faktiskt något helt annat än vad de svenska hemmen äter. Tyvärr präglas många skolbespisningar av halv- och helfabrikat och det är ju bara politikernas fel. Sorgligt att de prompt vill stoppa i barnen onyttigheter, det håller jag med om. Oavsett vad man tycker om fett så finns det ju ingen anledning att ge dem en massa socker.

Om fördelningen mellan muskler, fett och vatten var densamma före och efter att du gick ner fem kilo så tappade du ju muskelmassa. ;) Hade du inte förlorat muskelmassa så hade ju muskelandelen i din kropp ökat när vikten minskade.

Jag känner faktiskt inte någon som äter på det som sätt du säger att de flesta gör.

Jag skrev "om". Men muskelandelen steg alltså och fettandelen minskade lika mycket?

Det är enorm skillnad mellan att köpa och äta sådan mat ibland och att göra det ofta. Butikerna saluför också kräftor, sniglar, kåldolmar etc som folk, såvitt jag vet, inte äter flera gånger i veckan. Ketchup, sylt och oboy är ju dessutom inte färskvaror så de kan stå länge utan att behöva slängas.

Det skulle bli lite långrandigt att räkna upp vad folk jag känner äter. Vad jag och min sambo, min familj och mina far- och morföräldrar äter har jag i stora drag redan gått igenom. Min sambos familj äter betydligt mer rött kött och korvar (med hög köttandel, falukorv är ingen korv för dem) än min, men äter lagom stora portioner av fullkornsprodukter, grönsaker och bra fetter till det. De övriga bekanta jag har mer koll på äter ungefär som jag och min sambo - vissa äter mer kött, andra är vegetarianer.

Jag känner ingen som särskilt ofta äter falukorv, makaroner och ketchup eller liknande maträtter som man desto oftare ser på skolmatsedlar. Det skulle jag säga är betydligt mer undantag än regel bland dem. Det betyder inte att det inte finns familjer som äter så, men jag tror inte att det är det vanligaste i dag.