Här kommer en massa info. Blir mkt att läsa för er om ni inte är intresserade men men... Visste inget annat sätt att lägga till det...
Midsommar är en rörlig helg och har varit det sedan 1953.
Midsommarafton infaller alltid på en fredag.
Det är troligen den största och mest älskade helgen av alla.
Man firade midsommar redan under medeltiden. Traditionen
säger, att man skall klä en stång med blommor och löv (man majar).
En sådan midsommarstång eller majstång kan se olika ut,
beroende på var i landet man bor. Den dansade man sedan runt.
Ogifta flickor brukar under tystnad, plocka sju eller nio olika sorters blommor på midsommarnatten.
Blommorna lägger sedan flickorna under huvudkudden. Har de tur, så drömmer de sedan under natten,
om vem deras tillkommande skall bli.
och trollen stod på lur bakom träden.
Man trodde att just under midsommarnatten, hade naturen en speciell magisk kraft.
God mat och dryck hör också denna helg till. Festligheterna är särskilt stora på Öland och i Dalarna.
Midsommar
Midsommardagen är Johannes Döparens dag. Men innehållet i vårt midsommarfirande har ingenting med Johannes Döparen att göra. Midsommar är den ljusa tiden på året, fast bara på norra halvklotet. Då är dagarna långa, längst i norr går solen inte ens ner. Det är en ljuvlig tid för oss som bor i den hårda vinterkylans länder. Därför är midsommar glädjens helg. Det är sommaren och växtligheten vi firar.
Midsommar är för de flesta svenskar sommarens höjdpunkt med dans kring majstången - som fått sitt namn av "maja" (löva) - och intagande av bordets alla läckerheter med smör, ost och sill i högsätet. Den egentliga midsommaraftonen infaller vid sommarsolståndet den 21 juni.
Midsommarnatten är en natt fylld av magi och kraft. Daggen som faller den natten, källornas vatten, blommorna i naturen och trädens grönskande grenar är fyllda av kraft och hemlig magi.
Midsommarnattens dagg kan till exempel bota sjukdom. Blandar man dagg i degen, har man alla möjligheter att lyckas med brödbaket.
Pionerna, som i södra Sverige brukar stå i blom vid den här tiden, ska man akta sig för enligt folktro menade man att det fanns kräfta (cancer) i blomman. Det var viktigt att man inte luktade på den. För att den okunnige skulle hindras från att begå ett sådant fruktansvärt misstag kunde man täcka över blomman med strutar av papper.
Över hela vårt land är seden att till midsommar pryda hus och gård med blommor och grönt, både gammal och välkänd. Unga björkar sattes ut som inramning vid förstubron/porten till huset. Inomhus smyckades med blommor i form av både buketter och blomsterkransar.
Ville man ta reda på vem som skulle komma att bli ens tillkommande så var midsommar en lämplig tid för det. En trevlig sed att få veta det och som många fortfarande prövar men kanhända inte tar på fullt samma allvar som man gjorde förr. Det är att plocka och lägga blommor under huvudkudden på midsommarnatten. Om blommorna är av rätt sort och antal och plockade vid rätt tidpunkt, så kan enligt gammalfolktro ens tillkommande dyka upp i drömmen.
I till exempel Östergötland, Kimstad socken, plockade man nio vilda blommor, blåklint, prästkrage, tjärblomster, käringtand, blåklocka, smörblomma, förgätmigej, klöverblom och Jungfru Marie sänghalm (gulmåra). Men i Småland, Bäckaby, räckte det med sju, och det kunde vara vilka vildblommor som helst, om bara johannesört fanns med.
midsommar, helg som i Sverige numera omfattar midsommarafton, midsommardag och följande söndag. Midsommardagen, Johannes Döparens dag, är högtid i kyrkoåret 24 juni. I Svenska kyrkan var den sedan 1953 förlagd till den lördag som inföll mellan 20 och 26 juni. Sedan 2003 ägnas dagen åt skapelsen; den följande dagen, söndag, ägnas ägnas minnet av Johannes födelse.
Den säkerligen äldsta sedvänjan vid midsommar är tändandet av de förr tämligen allmäneuropeiska midsommareldarna, kända sedan 500-talet. De kan ha kyrkan att tacka för sin utbredning (jfr Joh. 5:35) och såväl omnämns som avbildas i Olaus Magnus historieverk från 1500-talet. I Norden har de fortlevt i Danmark och Norge (där man firar sankthansaften den 23 juni) samt i delar av Finland (jfr årseldar). Hos oss blev eldarna en samlingspunkt för bygdens ungdom vid midsommar. Midsommarfesten ska emellertid ses i ett vidare sammanhang, som också omfattar valborgsmässoafton, första maj, pingst och andra fester under våren och försommaren. Många beståndsdelar är gemensamma eller kan växla mellan dessa fester, t.ex. majsjungning, kransgille, pingstbrud och lövgubbar. Under tidigare århundraden ogillades många av vårfesternas inslag, varför tidpunkt och utformning ständigt ändrades för att undgå överhetens ingripanden och förbud. För ungdomarna var det viktigt att bevara vårfesterna med minsta möjliga förändring. Källor var populära samlingsställen, där man kunde roa sig ostört efter att ha tänt eldar och rest majstänger i byarna. Ungdomar på den skånska landsbygden drog i långdans från gård till gård för att bli trakterade. Vid midsommar smyckades hus, kyrkor, vagnar, båtar osv. med blomster och grönska. I städerna blev detta möjligt genom lövmarknader, som hölls strax före midsommarhelgen. Till midsommarens folkliga seder hörde i södra Sverige att färdas till en hälso- eller lyckobringande källa och dricka dess vatten. Annars domineras midsommarens folktro av äktenskapstydorna (sju slags blommor under kudden, att vaka, t.ex. vid en källa, eller att drömma om sin tillkommande efter att ha ätit salt "kärleksgröt" eller "drömsill". Midsommarnattens dagg samlades och användes som jäst och som medicin, och redan Olaus Magnus nämner att bönderna vid midsommar lade "lövkors" på åkrarna för att skydda sin gröda mot oväder. När kalenderreformen 1753 ställde till med oreda i böndernas veckoräkning lät man i stället "midsommarräppen" sluta vid "gamla midsommar", 5-6 juli. Vid de mellansvenska bruken var midsommaren årets största högtid och arbetarna bjöds på sill, öl och brännvin. I vår egen tid har det utvecklats en fast svensk midsommarmeny bestående av matjessill, nypotatis, öl och snaps samt färska jordgubbar till efterrätt.