• Fru Hennerdal

    Ätstörningar

    Hej allihop!

    Saknade en tråd för detta ämne som är ett så stort faktum i vårt samhälle idag. Allt fler drabbas av ätstörningar och media bär en del av ansvaret för detta samt ökade krav på individer att ständigt vara högpresterande.

    Själv har jag levt med ätstörning de senaste fem åren, en ätstörning som slutligen ledde till att jag fick diagnosen för Bulimia Nervosa (vilket innebär att man hetsäter och sedan kompenserar för detta på något sätt ex. kräkningar, motion)

    Idag är jag friskförklarad då jag inte längre uppvisar några symptom, men sjukdomen är inte ett minne blott för den delen. Dusterna av en sjukdom som denna får man kämpa med länge, kanske livet ut.

    Idag vill jag försöka gå ner till en (för min kropp) normal vikt, då jag gått upp en hel del pga sjukdomen. '

    Helt plötsligt står man och vet varken ut eller in! Alla olika bantningsmetoder, viktväktarna, dieter osv är inte tänkbara för mig med min bakgrund. Det är att be om att bli sjuk igen.

    Nu har jag förmånen att fått komma in på ett viktminskningsprogram som hålls på uppdrag av landsting och kommun. Detta program sträcker sig över två år och ska lägga grunden för ett hållbart levene. Så skönt att få hjälp, när man själv inte har svaren.

    Ett av syftena med denna tråd är att vi kan dela med oss av erfarenheter vad gäller alla former av ätstörningar. Det är så viktigt att detta inte förblir ett tabu-ämne. Vi möter alla någon som är drabbad!

    Fler som vill dela med sig av sina tankar och upplevelser vad gäller ätstörningar?

  • Svar på tråden Ätstörningar
  • Fru Hennerdal

    Så bra att få höra och dela andras tankar om denna sjukdom.

    Gärna fler!

  • Fru Hennerdal

    alexaa

    Tyvärr så låter det som att du liksom många av oss andra har ett problematiskt förhållande till mat, vilket måste räknas som en ätstörning.

    Mitt råd är att du börjar se över vilket beteende du har, om du har möjlighet att själv bryta det mönstret och om inte annat söka hjälp nu!

    I början upplevde iallafall jag att detta var något som jag hade kontroll över. Men helt plötsligt hade det gått för långt och vägen tillbaka har varit ännu längre. Man kan inte vara nog rädd om sig själv.

    Styrkekramar!

  • Fru Hennerdal

    Usch ja, det är inte den roligaste tråden detta! Men ack så viktigt.

    Det är många här på BT som följer olika bantningskurer och dieter, en del kan säkert hantera detta bra.....men för en del kommer detta vara deras livs fälla!

    Jag upplever själv att man kan stärka varandra när man sitter i en liknande situation. Bara vetskapen om att man faktiskt inte är ensam betyder jätte mycket.

    Så tjejer och killar, dela med er av era erfarenheter!

  • Fru Hennerdal

    Hej på er!

    Kul att det tittar in fler som berättar om sina upplevelser. Kan ju alltid vara skönt att få ventilera lite :)

    Själv känner jag smått panik inför vårt bröllop i slutet av maj 2008...jag vill ju få känna mig vacker då.

    Idag är jag 164 cm lång och väger 97 kg. Tror dock att jag ser ut att väga lite mindre då vissa blir chockade om de får höra min verkliga vikt.

    Jag har avslutat min behandling för ätstörningen och uppvisar inte längre någon symptom. Men ångesten finns ju kvar, och sötsuget! Usch, ibland känner jag mig bara så äcklig.

    Känns som om man inte längre vet i vilken ände man skall börja heller då jag inte får börja banta på "svensson-sättet" om jag inte vill bli sjuk igen.

    Nu på torsdag ska jag iallafall iväg på första träffen med en viktminskningsgrupp. Ska bli såå skönt, behöver verkligen få känna att jag inte är ensam om att leva som tjock. Att känna att man står utanför vad som är acceptabelt i samhället.

    Min älskling stöttar mig något otroligt, han försäkrar mig ständigt att han inte vill ändra på något. Gu' vad det betyder mycket att få höra det. Trots det kan jag inte låta bli att tänka att han förtjänar någon som är lika underbar som honom. Suck!

    Behövde bara få skriva av mig. Försökte titta på lite kläder idag och som vanligt pockade ångesten på bara jag gick innanför butikens dörrar...blä!

    Jaja, jag får glädja mig åt att min beställning från Panduro kom idag :D

  • Fru Hennerdal

    Hej på er tjejer!

    Har precis börjat på ett program för viktminskning, ingen diet eller något sådant utan detta handlar om beteende förändring. Jag gifter mig om lite drygt ett år och jag har tidigare försökt intala mig att jag inte skulle bli hysterisk och försöka gå ner i vikt inför bröllopet. Förstår inte hur jag kunde tro något sådant med tanke på min bakgrund med ätstörningar. Det är klart att även jag nu sitter och tittar på alla vackra klänningar och tänker att jag kommer att se ut som en strandad val eller liknande. Vill ju få vara vacker! Få känna att jag kan gå till en brudbutik och kunna prova klänningar. Just nu vågar jag inte för att jag är så rädd över hur jag ska bli bemött. Usch...känns hemskt.

    Men men, jag tror på detta program som jag är i nu. Det är på två år, med träffar en gång i veckan...så nu ska det bara fungera.

    Massor av kramar till alla ni som kämpar.

Svar på tråden Ätstörningar