Mat för IBS-mage?

Fick precis "diagnosen" IBS av min läkare efter att ha haft problem med magen i mer än fem år. Inget dramatiskt för mig, jag har haft det på känn länge länge, men eftersom man inte kan bota IBS så sket jag i att s.a.s. "få diagnos"- den kunde ju inte hjälpa mig ändå.
I stort hade jag rätt, men det kan ju vara bra att få recept på visserligen receptfria läkemedel som man kan behöva.
Jag fick Inolaxol, som är ett slags bulkmedel som hjälper magen att jobba, och det verkar "utjämnande" så man kan ta det både när man har lös mage och hård mage.
Det där med fibrer sa min doktor var individuellt, vissa funkar det för, andra inte.

Jag kan egentligen äta vad som helst utom laktos (blev laktosintolerant som vuxen, antagligen pga IBS), men i olika perioder. Om jag är stressad eller på väg att bli det krymper spektrat ibland, och ibland är det bara något enstaka särskilt födoämne som inte funkar.

Men ibland (sällan) upptäcker jag att jag har ätit laktos i efterhand, och det gick bra... skumt.

Så jag tror att det är väldigt individuellt och beror på hur det är annars i livet.

Sen blir man ju väldigt uppmärksam på sin mage som IBS:are, och glömmer ibland att vanliga människor blir dåliga i magen av saker som ägg, stark mat och mycket socker. Det är klart att man, om man är som vi, ska undvika att göra magen värre, men dessa saker är ju dåliga för alla, det är inte för att man är sjuk som magen pajjar.

Ta det lungt och sköt din mage med regelbundna mattider och balanserad kost, det kommer att gå bra!

M.G.

Ja, alltså det går ju att göra något åt det, men man kommer alltid ha en känslig mage som man måste vårda, det var det jag menade med mitt inlägg...

Jag kommer t.ex. aldrig bli sån igen att jag kan äta vad som helst när som helst och magen är snäll som ett lamm, jag kommer alltid att vara tvungen att tänka på det. Man kan ju inte få något piller som ger en stålmagen tillbaka (I wish! )

IBS är en slags "paraplydiagnos" som rymmer magbesvär som antagligen är av olika ursprung, alla har inte en kass mage på grund av samma saker.
Min mage pajjade ihop av stress dvs. min personlighet, men också dålig kosthållning. Om jag hade s.a.s. låtit bli det ena (låta bli sin personlighet?) hade jag kanske inte haft IBS idag.
Svårt att veta.
Din mage kanske sa ajöss för att den inte fick tillräckligt med fibrer (vitt mjöl) och för mycket socker (obalans) och sen var det nån utlösande faktor kanske... ilska, sorg, stress, ångest, vad som.

Min mage är trilsken ibland, men det är ju när jag missköter den... *slår mig själv på fingrarna*, annars mår jag ju bra.

Kackelmaja

Men jag har lös mage och den blir jättebra av fibrer/ bulkmedel, hur förklarar du det?
Kan det vara så att fibrer och bulkmedel tar upp vatten och blir fastare, så att mag- och tarminnehåll får en fastare konsistens, att det tar upp vatten från "massan" i tarmen?

Att bli laktosintolerant av IBS i meningen att cellerna slutar producera enzymet för alltid är väl mindre troligt, men om cellerna stressas eller mår dåligt kan de upphöra med det på ett kortare/längre perspektiv. Om cellerna skadas finns det ju inte heller lika många celler som kan producera det.

kackelmaja

Läste på PubMed om det där med laktosintolerant och IBS, och hittade att

"A lactose breath test should always be included in the diagnostic work-up for irritable bowel syndrome, as fermentation of malabsorbed lactose is likely responsible for triggering symptoms. Conversely, lactase deficiency is probably irrelevant in most subjects not affected by irritable bowel syndrome, within a moderate milk consumption." (Caprilli et al. ClinNutr.2004 Oct;23(5):996-1000)

Och det betyder, om jag förstår det rätt att många med IBS har problem med laktos, men att de inte är laktosintoleranta i meningen att de inte producerar enzymet, men att fermentering av icke digererad laktos ger problem hos personer med IBS.
Så man kan ju säga att man då har problem med mjölksocker, men att man inte per se är laktosintolerant. Det är alltså någonting annat som gör att man inte kan bryta ner mjölksocker optimalt, men man gör det inte, likafullt.

Din kommentar gav mig anledning att kolla upp det, tack!
Man lär sig något nytt varje dag.

M.G.

Jag säger inte att du missförstått, om det var mig du menade.
Dock är jag skolad i klassisk medicin och tror på de förklaringsmodeller och metoder som den utvärderas utifrån, där ingår inte ayur veda eller olika tarmsköljningar. Anledningen till att de inte ingår är att de inte håller när man använder den kritiska granskningen som man har i klassisk medicin.

Sen kan man ju diskutera hur man ska utvärdera en metod eller en lära, men man måste ju i slutänden bestämma sig för något, och olika människor bestämmer sig för olika saker.

F.ö. sitter ofta placken(i den mån det finns sådana) i tjocktarmen , och det är inte där laktos bryts ner.

Det sägs ju ibland att det mesta av immunförsvaret sitter i tarmarna, men då menar man att det finns flest lymfnoder och att det förekommer mycket vita blodkroppar där, men tarmen är inte utgångspunkten för immunsystemet, endast ett område där det behövs i stor utsträckning eftersom många patogener kommer in i oss genom munnen och på grund av vår egen tarmflora.

Sen det här med olika hemsidor som privatpersoner har lagt upp... Det kan ju faktiskt stå vad som helst på dem. Jag litar hellre på material granskat av oberoende part.
Men å andra sidan ingår ju det i den klassiska medicinen att tycka så...

M.G

(shit va vi kapar tråden, förlåt TS)

Att läkarna är uppköpta av läkemedelsföretagen är inte sant, det fungerar inte längre så som det gjorde förr, med bjudresor och reklam direkt till läkarna. Läste i Dagens Medicin om att Pfizer precis har slutat ha läkemedelskonsulenter eftersom de, efter de nya reglerna, inte kan göra sitt jobb.

Dessutom formar patienterna vården också, väldigt många människor tycker att det har varit ett bra möte med doktorn om de går därifrån med ett recept i handen, får de inte det så blir de missnöjda och tycker att läkaren inte har gjort sitt jobb.
Då blir ens händer som läkare ganska bundna...

Min åsikt är att homeopati, akupunktur, kinesologi, ayur veda, holistisk medicin etc. många gånger kan erbjuda patienten värden som den traditionella vården inte kan. Idag på vårdcentralen får läkaren 15 min för varje patient där man ska tillgodose alla behov en patient har: Smärta, oro, ångest, ensamhet, andra fysiska symptom. Detta är i många fall inte möjligt, men detta hålrum som bildas fylls av andra discipliner.
Jag vet inte hur det ser ut i fråga om kostnad per patientbesök hos en homeopat, men jag tror att homeopaten har mer tid att lyssna och "se" patienten, och DET tror jag är viktigt.

Sinnet, "själen" om man vill, tror jag har stor inverkan på hur man mår och man kan bli sjuk fysiskt av att vara ledsen, ha ångest och vara stressad. Den biten är inte alltid uppmärksammad inom skolmedicinen idag, men jag tror det kommer att bli bättre.

Har själv gått på akupunktur och annat, och blivit bättre, men jag ser det som att jag behövde bli "sedd" i mina problem och att tillsammans med de råd som jag fick där (börja träna, ät bättre, sov mer, lyft rätt etc) så mår jag bättre idag.

Har dessutom gått i KBT (kognitiv beteendeterapi) för att jag inte klarar av stress så bra, vilket har lett till att jag har blivit bättre i magen.

Sammanfattningsvis så tycker jag att man inte ska underskatta de mjukare värdena, de är viktigare än man tror, och att bara för att man behöver att nån lyssnar så betyder det inte att man inte har fysiska sypmtom av det.

Aii och M.G

Angående KBT så är det ju individuellt varför man inte klarar stress, så jag har ju mina skäl/mitt beteende som förstör för mig, andra har ju andra saker som påverkar dem, men generellt Är KBT inrikttat på att ge verktyg för att klara av problemen.
Det är inte som dynamisk terapi där man pratar mycket om det som orsakat problemet, utan mer fokuserar på att "OK, nu är det så här, men hur kan vi göra så det funkar för dig?" Min terapeut frågade förstås vad jag trodde att det berodde på att jag inte klarade av det jobb jag hade då, men vi pratade mest om att lägga om tankemönster och beteenden så att jag inte hamnar i såna situationer igen.
I KBT tittar man på tankemönster som är skadliga och hur man ändrar dem.

Det är inget "Nu ska vi prata om din mamma" om man inte tycker att det är just mamma som är problemet, och inget att ta fram förträngda minnen, inget om fallosavund och så vidare.

Jag fick boktips som jag kan dela med mig av:

*Att ta sig upp när man är nere, Tanner och Ball
*De tio dummaste misstagen klyftiga människor gör och hur man undviker dem, deWolf och Freeman
*Fri från oro, ångest och fobier, Wisung

Angående blodtryck:

Då undrar jag vart de har varit och vilka läkare de har träffat. Idag ska läkare ge hela bilden varför man har högt blodtryck och inte bara skriva ut läkemedel utan ge t.ex. motion på recept etc. Det första som rekommenderas när man har högt blodtryck är livsstilssförändring: Ökad motion, lägga om kosten, inte stressa, men ibland kan ju trycket redan vara så högt att man måste få ner det på en gång, och då blir det läkemedel också.
Detta görs vad jag vet i stor utsträckning, i alla fall där jag bor (Östergötland) och jag vet att det läggs stor tonvikt vid det på läkarutbildningen idag.
Men det finns säkert läkare som inte gör det också, gamla gardet osv.

Sen är det ju så att man som läkare inte kan rekommendera t.ex. tarmsköljning eftersom det inte finns bevis (enligt utvärderingssystemet som finns inom skolmedicinen) för att det fungerar mot t.ex. IBS eller allergier eller barnlöshet. Men det KAN ju funka för vissa, och om man då kommer till läkaren och säger att "du, jag har gått på meditation och tarmsköljning och jag tycker att jag mår bättre" så kommer vederbörande inte att säga emot, det DU tycker är ju viktigast i DIN upplevelse, och du mår ju bättre.

Frågan som man då måste ställa sig är om man mår bättre ur ett medicinskt perspektiv eller ur ett själsligt perspektiv. Själen hänger ju ihop med den fysiska hälsan, men läkare idag botar ju inte själen.

Jag hoppas att du förstår...

En läkare som skulle rekommendera tarmsköljningar skulle vara ute på tunn is eftersom det inte finns statistik på att det fungerar, det är inte mätbart enligt hans/hennes disciplin.

Jag tror attt man måste tro också, man måste vilja att det fungerar... Själen som sagt.

Angående vitaminbrister:

Värdena är baserade på vad normalpopulationen har för värden utan att visa symptom på sjukdom/bristsymptom, så man kan ju rent teoretiskt ligga under eller över utan att vara sjuk.

Likadant kan man ju vara sjuk fast man ligger inom referensintervallet, men det är ju inte så vanligt eftersom de flesta är som folk är mest...

Man måste ju dra gränsen nånstans.