Ha någon blivit lurad?
Ha,
jag blev "lurad" i dag! Hade ändå tänkt "skriva av mig" så jag gör väl det här ;)
Jag trodde först inte jag skulle få någon svensexa alls då vi valt min brorsa som bor utomlands till marskalk. I går förstod jag dock att något var på gång då jag inte fick titta på när fästmön studerade gästlistan efter ett skumt telefonsamtal. Men likväl var jag riktigt förvånad när det plötsligt dyker upp bröllopsgäster på jobbet och avbryter mina forskningsexperiment (och nästan orsakar hjärtsnörp då skumma ljud från en leksakspistol får mig att tro att jag håller på och förstör en pump i mitt arbete!)
Vi äter lunch i skogen utanför labbet och förutom att vi snackar om en massa annat görs då och då små antydningar hit och dit om vad som ska hända, om vi "kommer att hinna" osv. En till ansluter sig och jag inser att åtminstone en del av det som antytts har varit ren vilseledning. Efter lunch går vi ut ur skogen och jag får stå still medan de ställer sig på avstånd och diskuterar, varpå jag får beskedet att jag ska följa med min arbetskamrat in i labbyggnaden igen medan övriga ska förbereda nånting.
Han lämnar mig vid mitt kontor där jag väl kan "fortsätta lite med min forskning" på rummet tills han kommer och hämtar mig. Efter en dryg timme har fortfarande ingenting hänt, men jag har gjort vettiga saker under tiden så jag bryr mig väl inte än. Senare ringer fästmön och hon visste tydligen ingenting om detta. Hon blir närmast upprörd och ringer arbetskamraten, som visar sig ha "glömt" tala om för mig att de bara skojat, och att jag inte behöver hålla mig till mitt kontor längre utan kan börja labba igen - den riktiga svensexan kan väntas senare.
Fast då är jag av någon anledning inte sugen att labba längre utan jag fortsätter jobba med datorn, dock mycket mindre effektivt resten av eftermiddagen - tydligen blev jag litet störd av det hela.
Jag vet inte varför det blev så här. Om de var rädda att något skulle läcka ut och därför ville "säkra" överraskningsmomentet när den "riktiga" svensexan kommer att bli någon helg i stället kanske?
Men det som gnagde i mig var nog sättet det hade slutat på. Var det något jag gjorde som fick dom att ändra sig? Så ska jag förstås inte tänka, men det blev ett så konstigt antiklimax. Dessutom hade man ju inte hälsat hej då eftersom vi ju skulle träffas igen om ett litet slag, var det sagt. Allting kändes bara så olustigt även om jag vet att det var väl menat.
Jag tror jag hade uppskattat Idol-idén och drink-idén mer (eller 
inte helt säker på det där med drinkarna förstås... då skulle de minsann ha legat i bakhåll och fotat/filmat också!).
Det måste nog vara nånting speciellt och utstuderat om man ska ha fusk-svensexa. Annars förtar det nog lite av glädjen, om man efteråt lämnas med en massa frågor: om det verkligen var så det var planerat osv. 
Mitt råd är: gör det på något sätt tydligt efteråt att det faktiskt var menat precis som det blev!
Känns bara så konstigt, jag är inte den som brukar hänga läpp! 
) var dock, när de diskuterat klart: "Jag tänkte precis fråga om jag kanske ska sälja kyssar till passerande studentskor så länge"