Bröstförstoring 9

Vanilj70

Japp, jag är jättenöjd så här efter 4 veckor. Har McGhan 410 FM, 310 cc anatomiska geléhallon. Provade innan med 3 dl ris i bh:n och tycker nog att det stämmer rätt bra med vad det blev. Hade 70 AAAAAAA före och har nu 70 D. Provade en 70 C igår från MarieJo som jag hade i byrålådan, men den var för liten...
Storleksnoja, ja just det! Det hade jag verkligen, inte sååå mycket före som direkt efter. Jag tyckte de blev gigantiska, men nu när svullnaden lagt sig och jag hunnit varva ner så ser jag att de är mycket proportionerliga till resten av min kropp. Fick beröm av min mycket skeptiska kusin idag som tyckte att 70 C lät superstort, och nu tycker hon att 70 D ser jättebra ut på mig!

Ångrar mig verkligen inte! Sååå nöjd nu efter 4 veckor!

Kramis

Langelin,

det var så lite... Det där med bilkörning tyckte jag också var smått obehagligt i början. Ettans och tvåans växel alltså! 3:e veckan gick det bra igen tyckte jag, och nu när det gått 4 veckor och 2 dagar så är det som vanligt, inga problem.

vanilj70,

jag sover på sidan sedan 1,5 vecka tillbaka. Började med att stoppa in täcket under som stöd, men nu går det bra. Jag känner ju implantaten om jag lägger mig för mycket på dem...så sida/mage är inte skönt, men bara på sidan går bra.

Kram på er.

Zoria,

instämmer med Misha**, detta är verkligen inte vardagsmat som du uttrycker dig. Jag hade innan barnen en snygg fyllig B-kupa som jag verkligen gillade, när jag ammade svällde de upp till en gigantisk E-kupa för att sedan försvinna totalt. Kvar blev en AAAAAAAA-kupa, alltså bara tomt skinn med bröstvårtor på.
Denna operation var något jag gått och tänkt på i flera år innan jag till slut bestämde mig. Anledningen för mig hade inget med dålig självkänsla att göra, snarare fåfänga . Jag har alltid gillat mina bröst, utom när det blev bara tomt skinn kvar. Hade det varit en A-kupa kvar hade jag nöjt mig och inte gjort denna operation. Jag hade många och långa funderingar över vad jag egentligen höll på med och om jag verkligen behövde detta innan det var dags. Jag kan säga att det var verkligen inte någon vardagsmat, utan ett stort beslut att fatta. Såhär i efterhand så är jag SÅ glad att jag gjorde detta!
Vill tillägga att jag har inte köpt några jättebröst, utan bara vad jag hade en gång för länge sedan. Om jag inte säger något så är det ingen som lägger märke till att jag gjort en operation.

Så, det är knappast vardagsmat för de flesta kvinnor som gör detta, och det handlar inte alltid om dålig självkänsla heller. Det går knappast att dra alla över en kam, du får nog lov att fråga var och en om just deras personliga orsak till varför de genomfört detta stora ingrepp på sin kropp.

Kram på er alla

Zoria,

bättre att fråga om man inte vet, så man inte går omkring och tror något i all evighet. Som sagt, jag trodde själv att jag aldrig skulle göra något sånt här, men som jag sa, man ska aldrig säga aldrig! Uppskattar att du vågade fråga och dessutom kommentera svaren och visa att du tagit till dig av våra svar.

Kram på dig

Hej tjejer,

vi är här fortfarande. Nu är det 6 veckor (? bara, känns som jag alltid haft dem) sedan min op, och allt känns som vanligt igen, inte lika öm i bröstvårtorna längre, bara liiite känslig. Har fortfarande lite känselbortfall på undre delen av brösten, mellan bröstvårtan och ärren så att säga, men det känns som en lätt bedövning, alltså inte helt utan känsel. De är jämna och fina, väsentligt mycket mjukare än direkt efter op, men fortfarande långt ifrån lika mjuka som "vanliga" tuttisar. De har fin form (McGhan 410 FM anatomiska geléhallon 310 cc) och mina kompisar tycker att de inte alls ser fejkade ut??? Det tycker ju jag förstås! Hur många 40-åriga 5-barnsmammor har såna här fasta välformade tutts, som inte köpt dem då? De blev en storlek 70 D och var från början en 70 AAAAAAA, alltså urammade helt tomma med bara bröstvårtan kvar. Kände panik över hur stora de blev de första 3 veckorna, men nu är jag helnöjd, de är verkligen inte för stora, passar min kropp perfekt. Tror att det nog var "chocken" över att gå från inga alls till en 70 D som gjorde att de kändes gigantiska fast de inte är det.
Jag ångrar ingenting och känner mig jättenöjd med resultatet, längtar bara tills de blir lite mjukare.

I morgon bitti drar vi till Mallorca en vecka och njuter av sol och bad, och jag ska njuta av att äntligen kunna ha en bikini utan typ 20 kuddar i. Har köpt 2 supersnygga med halterneck-skärning och känner mig bara såååå fin i dem.

Kram till er alla!!!!

Kanelbulle (mmm - gott)

För att du ska få ett hum om mina proportioner... Jag är 170 lång, väger 50 kg (50,6 kg nu, hi hi), är som sagt 70 under bysten och numera 88 cm över bysten om man mäter över bröstvårtorna och runt... Har en mail-kompis som lagt i 360 cc anatomiska, hon har blivit en 80 C, då är hon både längre och tyngre än mig. Hon hade en 80 A innan, alltså små men inte helt platt.

Hoppas du får ett litet hum om vad det kan bli.

Kramis

Kanelbulle,

PS Jag har 3 småttingar 1,6 och 8, och det har gått bra med de stora. Den lille fattade ganska snart galoppen att mamma hade "ont" som han uttryckte sig och att han fick vänta tills jag satte mig på golvet med att få krypa upp i knät, eller själv krypa upp i soffan och sätta sig i knät. Det svåra kommer efter 2 veckor när man känner sig helt återställd, men ändå måste hålla sig i skinnet och inte lyfta för tungt...
Från 4:e veckan har jag lyft upp honom i alla fall. Det gör inte ont och jag ser till att lyfta försiktigt och nära kroppen. Då går det bra.

Kram på dig

Hej alla,

I'm back! En vecka på Mallis var underbart skönt, men pust så varmt det har varit... Har känt mig supersnygg i bikini med mina nya kompisar! Vilken härlig känsla att kunna ha en bikini utan inlägg!

Abra,

du undrade tidigare om jag inte hade ont alls... Nej, jag har inte ont alls, men jag kan känna att det känns, hmmm inte ont och inte direkt obehagligt, vet inte hur jag ska beskriva... det känns helt enkelt om jag lyfter tungt långt ifrån kroppen, typ med sträckta armar, eller om det blir ett häftigt ryck.
Annars har jag lyft väskor från rullbandet på flygplatsen utan problem, hoppat och simmat i poolen på Mallis osv.
Jag har inte ont, nej, men jag känner att det tar emot kanske är bästa beskrivningen, i ärren om jag är alltför oförsiktig.

Mina nya tuttisar är alltså 7 veckor nu, gjorde min op 26:e april på VK.

Kramisar

Kanelbulle,

jag har ju också gjort min op på VK, och de har sagt till mig att jag inte alls behöver använda någon sport-bh om jag inte vill. Det är helt okej att gå bh-lös. Däremot, om man absolut VILL använda bh så ska man ha antingen en sport-bh eller en vanlig utan byglar.

Ha det skönt på semestern!

Kramis

Kanelbulle,

grattis till dina nya kompisar! Visst är det skönt att äntligen ha tuttar!
Till din fråga, nej han kunde inte vara hemma alla de 3 veckorna, men 1:a veckan fick jag heltidshjälp av honom, och vecka 2 - 3 var han mestadels hemma, men jobbade ca 2 - 3 dagar/vecka. Jag gjorde helt enkelt så att jag satte mig på golvet med minstingen när han ville kramas, så fick han själv krypa upp i min famn. Grytor och kastruller hade min älskling ställt fram innan han åkte till jobbet, sen tog han hand om disken när han kom hem. Jag fuskade nog lite i alla fall med lite för tunga lyft, men det verkar ha gått bra. De är snart 2 månader och jättesnygga, jag är så nöjd och känner mig så fin.
Det där med deppig av att sitta hemma, det känner jag också igen. Jag är en sån där som nästan alltid pysslar med något, så jag tyckte det var jättejobbigt att vara "bänkad". Men du, trösta dig med att det går fort. Efter 2 veckor kände jag mig pigg och alert och kapabel igen, men då var jag ju tvungen att hålla mig i skinnet 1 vecka till, vilket kändes jättesvårt! När 3 veckor gått levde jag som vanligt igen, men lyfter försiktigt när det är tunga saker.
Ha tålamod Kanelbulle, 3 veckor går fort!

Fråga gärna om du undrar nåt mer!

Glad midsommar!

Suss

Abra,

man klarar det mesta själv av "hemmajobb", laga mat är ju inte så tungt, men min älskling ställde fram grytor och kastruller åt mig de dagar han var tvyngen att jobba, och sedan diskade han dem när han kom hem. Jag lyfte aldrig grytorna från spisen, utan lagade maten och la upp på tallrikarna vid spisen och lät dem stå sedan. Tallrikar och glas plockade jag in i diskmaskinen, de är ju inte så tunga. Lägga in en tvätt gick också bra, sedan plockade jag plagg för plagg och hängde upp. Kan tänka mig att tvätten blir ett problem om du bor i lägenhet och måste ta dig till tvättstugan. Då måste du nog ha hjälp. Jag fuskade med 1-kilosgränsen och drog runt dammsugaren ett par gånger när min gube jobbade, för jag avskyr att trampa runt i gräs och grus vilket blir resultatet när man har 3 småkillar som leker i sandlådan och trädgården och springer ut och in. Spelar ingen roll att de tar av sig skorna i hallen, de har ju sand i alla fickor och veck på kläderna, hi hi, hur GÖR de??? Annars tyckte jag det gick bra med att fixa hushållet, om man bara tänker sig för och inte lyfter för mycket.
Det där med att handla får du nog överlämna till din sambo. Han får väl handla på vägen hem från jobbet, eller så får ni storhandla så det räcker hela veckan, dvs du följer med och pekar vad ni ska ha och han packar och bär hem.
Lycka till nu, det kommer att gå jättebra, bara du tänker ett steg längre och din sambo hjälper så mycket han kan.

Kram kram

PS Jag höll på att bli galen på min älskling ett par gånger i veckan, för jag tyckte det kändes som att han jagade mig med en fåtölj för att jag skulle sätta mig ner och ta det lugnt.
Och förresten, 1:a veckan hade jag inget emot den där fåtöljen, för då var jag rätt trött och sov ett par gånger på dagen också, kroppens sätt att återhämta sig förmodligen.

Kramis

Abra,

jag har en torkställning i flera våningar...hänga tvätten högt kan du nog inte göra första veckan i alla fall, då är man rätt stel om man har implantaten under muskeln. Men stretcha på, det hjälper snabbt.

Kanelbulle,

jag har fortfarande nedsatt känsel mellan ärren och bröstvårtorna. Inte helt okänslig, men som en bedövning som håller på att gå ur...känns rätt mysko faktiskt. Vet inte hur länge det dröjer innan det känns normalt igen, mina är ju snart 2 månader...

Kram på er

Hej på dig Norrlandsstintan,

Utflykter efter 5 dagar klarar du nog av, bara du inte lyfter nåt tungt. Låt alla andra bära väskor, ungar och picknick-korgar. Du kanske fortfarande kan vara lite extra trött också, men korta utflykter fungerar ju i alla fall.

Kram kram och ha det skönt på VK

Abra,

jag stretchade varannan timme i två veckor, sen blev det kanske 4 gånger om dagen i ett par veckor till. Nu strectchar jag någon gång då och då, när jag kommer på det.

Kanelbulle,

vad jobbigt att sova halvsittandes...kan du inte ligga ner? Jag sov liggandes på rygg från början, och när det kändes som jag ville byta ställning så hade jag ett extra täcke i sängen som jag rullat ihop till en rulle och knölade in under ryggen för att kunna ligga på sidan lutad med ryggen mot den. Då petade jag också in en kudde på framsidan som stöd för brösten.
De kommer att krympa lite litegrann, men mest kommer de att sjunka neråt. Jag är jättenöjd med mina 310 cc. Det var det mesta Charles tyckte jag kunde ha, och jag håller med honom. Mer hade inte blivit bra. Han har verkligen öga för proportioner.

Kramisar

Hi hi, testade BH-storlek på Abras Swegmark-sida... Först påstod de att jag hade 110E!!!! Ha ha ha, och sedan sa den att jag hade 70B. Ingen av de storlekarna stämmer, jag har 70D. Den måste ha fått fnatt.

Abra

jag gjorde min op 26:e april, och jag har fortfarande mycket nedsatt känsel på undersidan av brösten, mellan bröstvårtorna och ärren så att säga. Men jag upplever det mer som att det känns som en bedövning när det precis börjat släppa...inte helt känslolöst, men mycket nedsatt känsel. Undrar också hur länge det ska hålla i sig.

Smilla20

strunta i vad alla andra tycker, huvudsaken är att du känner att det blir rätt för dig!
Min svägerska rynkade på näsan och frågade lite sarkastiskt om det skulle bli botox nästa när jag berättade för henne om min bröstop! Sedan kläckte hon ur sig att hon minsann tyckte att man skulle vara nöjd med det man hade! Lätt för den att säga som har en 80D-kupa, och inte en totalt urammad 70AAAAAA med ett minus efter.
Nu, ett par månader senare har hon i alla fall bett om ursäkt och sagt att hon tycker att de blev jättefina och passar perfekt på min kropp, och att hon trodde att jag skulle skaffa ett par jättebomber först...
Tänk att det är så tabu att göra en bröstop...