Ett till tips: Jag lärde mig använda en speciell teknik när det gällde kramar. Ställ er lite snett och tryck fram ena axeln om ni ska kramas. Funkade utmärkt för mig, brösten behövde inte vidröra den andra personen, ens vid hårdare kramar.
Hejsan svejsan! Jag är kvar men har bara varit för lat för att skriva..
Abra: Jag kan inte svara på om dina tabletter är morfinbaserade. Kolla FASS
hehehe..jag googlade på det. Verksamt ämne är extropropoxifennapsylat (som om det skulle göra mig klokare..) men är därmed inte morfinbaserat. Det är betydligt billigare tabletter. Används vid medel till svår smärta genom att hämma smärtimpulsernas effekt på smärtcentrum i hjärnan. Låter som vettigt.
Langelin: Idag var det sju veckor sen jag opererade mig och jag kommer inte löpträna de närmsta tre veckorna. Löpning innebär en enorm kraft, tillsammans med gravitationen blir det nog rätt tuffa stötar för tuttarna. Mjukt underlag (typ myrmark;)), bra skor och en stenhård bh hjälper nog en del. Jag tänker inte ta risken eftersom jag har ankarärr och därmed är extra känslig.
Idag var jag på mitt första riktiga träningspass på över åtta veckor!
En sammanfattning på vad som kändes bra resp mindre bra:
* Cykel - helt ok. Om man kör spinning- sitt ned och ta absolut inte i med överkroppen.
* Trappmaskin- funkar också. Tänk på att ta djupa, kontrollerade steg och inte "skutta".
* Löpband- Why??????
* Framsida lår- maskin. Helt ok!
* Baksida lårcurl- Helt ok! Förutsatt att man inte klämmer brösten och inte tar i med armarna.
* Ryggresningar- Helt ok! Bättre med armar över brösten istället för sträckta över huvudet.
* Utfallsgång- övningen för snyggast rumpa i sommar;)
* Benböj- (maskin)- Skönt!
Inga skivstänger och inga lösa vikter än så länge!
* Situps på pilatesboll- Faktiskt inte så bra som jag trodde! Spänner rejält i bröstet.
* Vanliga situps- inte heller bra. Magövningar tar faktiskt betydligt mer på bröstet än vad man kan tro! Pilates får nog vänta ett tag till..
* Boxnings-situps- funkar bättre. Tänk på att kura med ryggen, lägga armarna som symboliskt skydd för brösten, markera två ytterst små slag åt vardera sida, absolut inte slå ut slagen helt. Känns bra i maggen, men ta det försiktigt!
Skuggboxning för skoj skull:) Utan fullständiga slag dock. Fan vad jag längtar tills jag kan börja träna "på riktigt" igen!
Abra: Nejdå, långt ifrån alla smärtstillande medel är morfinbaserade. Tror jag skrev "exempelvis morfinbaserade". Tog det som exempel eftersom det är mycket effektivt (men samtidigt dyrt och beroendeframkallande)
Soulsistah
Jag har opererat mig på citadell. Det är bara att fråga på!
Soulsistah:
Jag är inne på min åttonde vecka nu och har på mig både bh:n och bandet så mycket som möjligt. Fick lov att ta ett uppehåll i några veckor pga. komplikationer men är igång med formadet av brösten nu igen;) Jag ska ha på mig bandet minst en vecka till enl. dr Cosmo (som också opererade mig) och så länge jag själv vill tills jag är nöjd med resultatet.
I övrigt gäller massage morgon och kväll. Inget är sagt om hur länge jag ska hålla på, men jag fortsätter gärna så länge som relutatet blir så bra som möjligt;) Jag tror massagen främst är till för att göra brösten mjuka och "falla på rätt plats" så att säga. Har hjälp mig massor iallafall.
Kram på dig!
På tal om bh:ar..jag kommer nog köra helt utan det första halvåret, för att inte på något sätt "forma brösten fel". Syns faktiskt inte alls genom tröjan för min del. Känner mig bara så friiiii! Har aldrig klarat gå utan tidigare:D
Abra: Hahaha! Nej..det är lite lustigt, men mina nipples syns faktiskt inte igenom tyg (om det inte är mkt transparent dvs). Det är en bieffekt av min tidigare genetiska defekt. Vårgårdarna är väldigt mjuka och blir aldrig riktigt hårda, ens i kyla. Visst, de kan krympa och så, men är forfarande så mjuka att tyget "trycker tillbaka" dem om du förstår vad jag menar;)
KalasAnnah: Jo, hur länge man ska ha bandet beror absolut på hur brösten är formade innan och vilket resultat man önskar uppnå. Man kan forma brösten flera månader efter operation. Det är därför man ska vänta med att ha push-ups på sig eller alltför hårda sport-bh:ar.
Abra: Jag har också haft ett känselbortfall så som ni beskriver. Det har blivit bättre med tiden. Nu är jag bara lite bedövad precis vid ärren under vårtgårdarna ner mot bröstvecken. Känseln kommer tillbaka allt eftersom, så jag tror inte du behöver oroa dig alltförmycket över det. När jag var nyoperead hade jag ingen känsel vare sig under på eller under vårtgårdarna men känslen har som sagt återkommit succesivt.
Jag är ganska dragen just nu..har festat hårt med vänninorna på möhippa hela kvällen;) Delade en och en halv flaska Bacardi på fem pers..inget att rekommendera för nyopereade! Två av mina vänninor vet om operationen och var mycket noga med att jag inte gjorde något dumt/ansträngande under hela kvällen. Det är lite lustigt faktiskt hur olika folk reagerar över en sån här operation. Jag är förvånad över hur många av mina närmsta som inte alls bryr sig om själva operationen utan bara är glada för att jag mår bra och inte fått några allvarligare biverkningar. Däremot har en, min brors blivande fru, tydligt visat sitt ogillande till operationen. Hon sa ex. till min mamma att hon såg mig på ett helt annat sätt nu efteråt och jag blev uppriktigt sårad över att hon tyckte det. Fick ikväll veta av en av mina vänninor att hon uppenbarligen själv hade stora komplex över sina egna bröst (de har helt försvunnit efter amning och viktnedgång) men att hon aldrig själv skulle göra en operation. Det är därför hon tar så illa vid sig när hon fick veta att jag gjort det. Att jag inte fattat det innan! Jag ångrar ingenting och har heller ingen lust att "leka martyr för den goda sakens skull" (som min syster så fint uttryckte det;)) Ingen skulle tacka mig för det ändå. Just nu känns det bara så skönt att alla (nåja nästan alla) mina vänner stöttar mig i mitt beslut och hjälper mig så gott de kan. Hoppas ni andra också har en sån tur med era nära och kära.
Kram på er!
gabbe:
Flera tjejer här på forumet har småbarn hemma och verkar klara allt bra ändå. Väldigt imponerade. Själv har jag nog lite svårt att tänka mig in i situationen eftersom jag valt en sånt "optimal" tidpunkt i mitt liv för operationen. Har faktiskt inte behövt göra någonting som gjort ont eller kännts obehagligt sen operationen eftersom jag har haft familj och vänner omkring mig som hjälpt till med precis allt. Har dock varit barnvakt åt brorsans ettåring ett flertal tillfällen och det har gått förvånantsvärt bra. Det är nog svårast de första veckorna då man inte får/bör lyfta pyttingarna. Har du en man får du låta honom sköta det mesta själv den första tiden. Han får med andra ord leka "ensamstående pappa", kan säkert vara en nyttig erfarenhet för båda. ;) Det viktigaste är ju trots allt att du mår bra och blir hel igen.
Kram på dig och lycka till med ditt beslut, oavsett vad du väljer.
Uäääääh! Jag är less på att vara handikappad nu! Jag vill kunna hoppa och leka igen som jag gjorde tidigare:( Och den jäkla allergi-svullnaden vill inte ge med sig helt heller.. Måste lufta brösten utan tejp några dagar till:(
Jag känner inte alls att brösten är en del av mig än som ni andra beskriver det. Jag var väldigt defekt innan och jag behöver nog en längre tid för att acceptera förändringen helt. Känner mig lite som en "skyltdocka" nu, lite artificiell liksom, men det blir såklart bättre när allt läkt och brösten mjuknat helt.
Jag blir bara så här grinig när jag är ensam hemma;) Är less på att vara så bröstfixerad..men det är ju svårt att undvika när det enda man tänker på hela tiden är att göra allt för att de ska läka och bli så fina som möjligt. Jag längtar så mycket till nästa sommar..då känner jag nog helt annorlunda!
Budgetbrud2008: Oj, vad hände med resultatet? Var det bristfällig kommunikation med kirurgen eller var det något som gick fel? Om resultatet av någon anledning inte blivit vad man tänkt sig pga komplikationer eller brösten blivit missformade brukar kliniken stå för alla korrektioner inom det första året. Är det inte så på VK också? Vad säger kirurgen?
