Allt blir inte som planerat...

Vi hade inte tänkt att min relativt nyopererade pappa skulle trilla ihop på matbordet efter att han hållit sitt tal!

Det blev total uppståndelse och gäster som jobbar i vården rusade fram och tog pulsen på pappa, la honom på golvet och ringde ambulans. När ambulansen kom hade han återfått medvetandet men åkte i väg i alla fall.

Vi bestämde oss för att fortsätta festen och efter en stund kom den igång med oförminskad styrka.

Vi hann äta färdigt och sen utbryter värsta jublet och folk ställer sig upp och applåderar - pappa är återuppstånden och han och mamma kommer in i festlokalen under applådåskor! Pappa bugar och bockar och känner sig som värsta kungligheten och blir mycket jätteglad och rörd över uppmärksamheten!

På sjukhuset hade han fått gå före i kön när ambulanspersonalen sa att han skulle tillbaka till sin dotters bröllop!

Pappa var sen i god form resten av kvällen - det visade sig att det bara var en svimning!

Dramatiken tog fram det bästa i alla - våra vänner tog hand om oss på bästa sätt och likaså min pappa. Pappa hamnade i centrum en stund - nåt som han älskar, personalen var fantastisk och ägnade honom mycket uppmärksamhet hela kvällen, de hade sparat huvudrätt och efterrätt till honom och när det bara var litet kvar av bröllopstårtan hämtade personalen sista biten till honom! Supergulligt! Musikerna spelade en x-tra lugn låt för att han skulle orka dansa mm mm.

I efterhand blev det ett dramatiskt men trots det fantastiskt inslag i festen!