råd om bidrag till bröllop

Usch vad svårt. Jag skulle tycka det var jobbigt att veta att man får en summa av ett föräldrapar och inte veta hur man ska göra med det andra.

Om man inte säger något kan det ju verka som om man undanhåller det, men om man säger något kan det ju verka som att man påtalar det enbart för att föräldrapar nr 2 ska känna sig nödgade att bidra...eller meddela att de inte bidrar...

Iom att det är hans föräldrar det rör så skulle jag lämna det till honom; ekonomi är ett känsligt kapitel.

Melindaa; vad baserar du din uppfattning på?

Är det vanligt där du kommer från att man bara betalar 1/3 av sitt eget bröllop?

Idag är fler brudpar självförsörjande så jag skulle nog påstå motsatsen; att det vanligaste är att man betalar själva och att vissa kanske får ett bidrag...inte att man arrangerar betalningen i 3 delar.

Ok, jag antar att vi lever i skilda världar då. I min umgängeskrets/släkt så betalar man sina egna kalas o dyl. Inga konstigheter med det!

Vi kommer inte att acceptera att någon annan betalar 2/3 av de totala kostnaderna för vårt eget bröllop! Vill någon ge ett bidrag/hjälpa till så kommer vi acceptera gåvan inom rimlihetens gränser.

Och nej, det har inte med huruvida våra familjer är välbärgade eller inte att göra - det handlar om att VI är två vuxna människor med egen ekonomi och eget ansvar.

Det är min åsikt.

Melindaa:

Jag vet inte om jag skulle kalla dig naiv utan snarare är det väl så att du har en väldigt stark uppfattning av vad du anser är "en riktig familj". Men en riktig familj finns i många olika varianter så ja, det är en smula naivt att tro att alla är stöpta i en och samma form.

Ditt påhopp på mig är onödigt -och emot reglerna- men det förstår du nog.

"En barsk ton"

Jag säger MIN personliga åsikt och försöker enbart påtala det faktum att alla resonerar inte som DU.
Du behöver inte tycka som jag gör!

"Alla kan inte ha det lika bra som er tyvärr"

Detta är ett märkligt uttalande. Vad är det nu du blev irriterad över? Att vi inte vill ha 2/3 sponsring av våra familjer? Stör det dig?
Du förstår säkert att man får jobba för det man har och att det sällan spontanregnar miljoner över folk.

"som att du ser ner på människor som behöver hjälp"

Även detta ett felaktigt och otrevligt uttalande!
Jag ser inte ner på någon här, det motverkar hela syftet med BT. Du kunde inte förstå hur inte "alla" hade det enligt "tredjedelsmetoden" vad gäller ekonomin för bröllopet och nu är vi många med mig som har förklarat oss kring detta men dessa förklaringar duger inte för dig av någon anledning.
Det var ju tråkigt.

Jag hoppas du kan komma till insikt om att folk är olika, att familjer är olika och att långt ifrån alla brudpar väljer att få sitt bröllop sponsrat. Ekonomi är ett känsligt kapitel men du kan hålla inne med spydigheterna, för de avslöjar bara mindre smickrande saker om dig.

OMG. Du är inte lite....****

Har aldrig sagt att man inte kan vara självständig etc. för att man tar emot bidrag. Och jag tycker INTE det är fel om man är bekväm med det från alla parter.

För MIN del skulle det inte kännas bra. Det funkar helt enkelt inte för mig.
Jag och min fästman har haft en lång diskussion om det här ikväll (han läser det mesta härinne faktiskt!) och de bidrag vi kan tänka oss kan komma som erbjudanden från våra resp. föräldrar är troligen sådant som rör kläderna, men inte en större del av finansieringen.

Alla måste ju få göra som de vill, det enda jag har försökt göra är att _förklara_ hur vi tänker och känner eftersom det varit mycket frågor i den här tråden.

Jag kan utan problem förstå ditt resonemang.

Tycker det låter skönt att ni "slapp" föräldrarnas inblandning i planeringen, något som jag skulle oroa mig för om jag skulle ta emot en större pengagåva. För det är nog vissa föräldrar därute som gärna väver in sina egna idealbilder och drömmar i barnens bröllop och att det såklart är deras "rätt" när de bidragit.

Vilket i och för sig kan förstås till viss del det med...

(herregu, nu är jag på allas sida helt plötsligt)

Jag tycker pengar är knepigt...Det är nog mest bestämmanderätten och det här att slippa känna att man "borde" göra en massa saker av tacksamhet som lockar mest när jag väljer att inte bli sponsrad.