Vad ska jag ta mig till?
Har levt i hop med min sambo (fästman) sedan ca. fem år och vi har varit ett par i snart sex år (förlovade 1.5 år, planerade bröllop till nästa sommar). Vi har haft det bra, kanske inte direkt passionerade men vi har haft det bra. Vi gör mycket saker tillsammans och vi är verkligen varandras bästa vänner och kan prata om det mesta. Vi har kul i hop och jag trivs verkligen med honom, men gnistan finns inte hos oss, eller hos mig kanske jag ska säga. Det har inte tidigare varit ett problem därför att jag har nöjt mig med det jag har fått ändå (en vän, trygghet, stabiltiet och en trygg ekonomi). Sexlivet är inte det bästa och det har det aldrig varit, skönt och bra så men aldrig 10 poäng om man säger så.
Men vad gör man när man vill ha allt det där andra och när man träffar någon som känner samma sak och som är SÅ otroligt villig att ge det till mig?
Han får jorden att snurra så mycket fortare genom att bara titta på mig och jag blir helt knäsvag. Så har jag ALDRIG känt för min sambo och jag önskar verkligen att jag kunde säga det, men det har jag inte. Min sambo är tryggheten själv och jag vill inte alltid känna mig helt trygg.
Den här andra personen sitter i en knivigare position än jag då jag är varken gift eller har barn. Han är dock villig att lämna allt det för min skull, för att få dela sitt liv med mig.
Alla säger skynda långsamt. Det kan jag hålla med om. Men hur ska jag kunna hitta något mellan mig och min sambo som inte finns där? Som inte funnits där på lång, lång tid, om någonsin.
Jag känner mig förtvivlad och förvirrad och mitt inre är i ett enda kaos. Jag äter inte som jag ska och min omgivning börjar ha synpunkter på att jag har tappat vikt och de börjar undra vad det är som är fel och jag kan inte tala om det för dem.
Varför kan inte livet vara enkelt för en gångs skull? Vet inte vad jag ska ta mig till. Tack för att ni finns där ute och som jag kan få gråta ut en stund hos.