Bröllop utan känsla...
Anais Nina:
Nu har inte jag läst tråden utan bara ditt inlägg, men visst är det jobbigt när saker och ting inte lever upp till ens förväntningar.
Jag upplevde också att min bröllopsglädje togs ifrån mig lite när min bror annonserade sitt bröllop mitt i vår planering (5 mån efter vår annonsering). Och att det skulle ske 2 mån före vårat! Snacka om stealing my thunder. Jag grät i flera veckor och kände att det där med bröllop kunde vi ju lika gärna skita i nu. På bröllopsdagen kände jag mig inte alls sådär upprymd som jag trodde att jag skulle göra. Hans bröllop kunde jag inte ens uppskatta (även om jag höll god min). Och bröllopsfesten blev inte som jag tänkt mig och min man blev full (händer aldrig annars) och bröllopsnatten innebar att han spydde och somna utan att hjälpa mig av med klänningen... Inte vad jag föreställt mig direkt...
Men så här ett år efteråt har jag fått lite perspektiv på det hela. Jag menar, klart att jag hade önskat att vissa saker hade varit annorlunda, men det viktigaste är ju faktiskt att vi är gifta. Och när jag tittar på korten minns jag mest bara det fina. Jag vet att det kan kännas som en katastrof, men nånstans har man sen ett val att välja vad det är man vill minnas. Jag valde det som var bra.