Bröllop utan känsla...

Jag har inte läst alla svar i tråden. Men trots att inget barn eller någon annan störde vår vigsel, kände inte jag heller den där euforiska lyckan eller blev rörd till tårar under vår vigselakt. Jag blev asnervös precis när vi skulle gå in i kyrkan och det släppte inte förrän när vi gick ut igen. Jag tycker att vigseln var underbar så här i efterhand, men jag kan känna mig lite ledsen över att jag nog inte strålade av kärlek och lycka direkt. Min man ser så där superlycklig och kär ut när vi tittar på inspelningen från vigseln, jag ser stel ut. Så du är inte ensam om att känna så.

Verkligen jättetråkigt att din systers dotter förstörde vigselakten för er. Det är säkert så att förldrarna bara tycker att det är gulligt, men de flesta andra tycker inte att det är gulligt när småbarn härjar runt i kyrkan. Världigt respektlöst mot er av din syster att inte ta hand om barnet.

Angående julfirande så kan jag ha lite samma känsla när det kommer till våra syskonbarn. Jag älskade själv julen som barn och det är absolut inte något som jag missunnar några barn i hela världen att få ha den känslan. Men när vi var barn så anordnades inte hela julen efter oss barn. Delar av julafton var lite seg och lång, vilket var en del av väntan på tomten och allt det där.

Nu när våra syskon fått barn ska plötsligt alla traditioner ändras. Julklappar måste öppnas på förmiddagen, för barnen kan inte vänta. Det viktigaste är att allt blir på barnens villkor, vilket tyvärr grumsar vår julkänsla en del.

marranmi, men då är det helt okej att förstöra för andra, för det är ju deras problem om de stör sig, inte mitt? Tycker att det är ett konstigt synsätt faktiskt. Sen tycker jag att man får överväga om det är värt att säga något i efterhand eller inte. Visst om TS säger att barnets stoj i kyrkan inte var uppskattat så kommer systern förmodligen inte att bli glad. I bästa fall tar hon åt sig så pass att hon inte går på andras vigslar och låter sina barn fara runt och väsnas i kyrkan. Men det går hur som helst inte att göra ogjort, så vill man inte ha en konflikt får man välja att inte ta upp det alls.

Jag läste också Bruden blås inlägg, visst det är väl jättebra om hon tycker det är fantastiskt med en massa barn som står i centrum. Men alla tycker inte att småbarn förgyller alla tillfällen i livet. Är man en hemsk männsika för att man inte tycker att det är urgulligt med barn som springer och hojtar i kyrkan.

När min syster gifte sig sprang deras då tvååriga son runt i kyrkan och spexade och härjade. Eftersom det var deras barn så var det okej för dem. Han är defenitivt inget barn som man säger kom och sätt dig här lille vän till och han faktiskt gör det. Väldigt många försökte, men han var inte alls intresserad.

Bruden blå, men var har TS skrivit att barnet störde endast i fem minuter? TS skrev att barnet sprang omkring i kyrkan och förde oväsen, inte att barnet gallskrek. Förmodligen tyckte inte barnets föräldrar att barnet störde så mycket, eftersom det inte skrek. Men man kan ju störa utan att gallskrika. För oss var det viktigt när vi gifte oss att det skulle bli en högtidlig stämning. Vilket jag tycker att det har varit på alla bröllop jag varit på, utom min systers, när ett barn sprang runt hela tiden i kyrkan. Min systers son gallskrek inte en enda gång, men var ändå väldigt störande, men det var deras barn och de ville hellre att han var nöjd än att någon skulle bära ut honom, deras vigsel deras val.

Ingen utom TS var väl i kyrkan och vet hur mycket eller hur länge barnet störde. Taskigt att skriva några minuter, när man inte har en aning egentligen. Självklart kan man inte lasta barnet för att det sprang runt och förde oväsen, naturliigt för ett barn i den åldern. Enligt mig så sitter man med en ettåring i knät när man är i kyrkan och kan försöka underhålla barnet med något som inte låter. Om barnet vägrar sitta eller skriker, ja då går man ut. Som förälder får man ta att man missar vigseln, dopet, konfiramtionen, högmässan eller vad det nu är. Man låter inte alla andra också missa upplevelsen. Det är oerhört respektlöst tycker jag.

Sen tror jag inte heller att det bara var det störande barnet som gör att TS är besviken. Det är ofta en massa stress och press inför ett bröllop. Det kan som någon skrev bli lite för många känslor samtidigt som kanske gör att man istället stänger av. Lite så var det för mig. Man har bilden av att allt ska vara perfekt och man ska vara så lycklig och självklart kommer inte det på beställning.

mammacatta, för TS var det inte BARA ett barn som sprang runt, jag skulle ha blivit oxtokig om någon låtit sitt barn härja runt i kyrkan under vår vigsel. Tar folk med sig barn på bio och teater också och låter de härja fritt, eftersom det ju bara är ett barn som stör, en världslig sak!

Sen som jag skrev tidigare så var det säkert inte barnet som gjorde att den där underbara lyckokänslan uteblev. Men det var ett störande moment under deras vigsel och det kan väl ingen annan bestämma hur TS uppfattade det.

Mrs. Robinson, jag håller helt med dig! Stå på dig, din systers dotter kan ju få stå i centrum alla andra dagar, men varför just på ditt bröllop.

Jag tycker också att batn som man ammar är välkomna i kyrkan, precis som alla andra barn oavsett ålder. Däremot tycker jag att det är föräldrarnas ansvar att hålla ordning på barn och att gå ut om barnet vägrar sitta stilla eller för oväsen. Jag tycker att man ska försöka lära barn precis som någon skrev tidigare att i kyrkan är man tyst och sitter still, annars får man gå ut. Det är av respekt till de andra som besöker kyrkan. Självklart kan riktigt små barn inte kontrolleras eller uppfostras till att inte skrika, men då får man väl gå ut om det blir problem.

Sen tycker jag faktiskt att som bröllopsgäst kan man fundera på hur mycket riktigt små barn har ut av en vigsel. Om man dessutom vet att brudparet inte direkt uppskattar barnskrik, så tycker jag kanske att det bästa är att man ordnar barnvakt. Bara för att ingen kan förbjudas att delta i en gudstjänst i kyrkan, kan man ju ändå välja att visa brudparet hänsyn.

mammacatta, tycker du t.ex. att det är helt okej att ta med ett litet barn som härjar runt inne på en biograf. Vad jag vet så är väl inte det heller förbjudet? Men vem tar med sig ett litet barn på en teaterföreställning och låter barnet härja fritt och går inte ut om barnet gallskriker? Jag vet faktiskt inte någon. Hur många släpper lös sin tvååring i kyrkan under en begravning och låter barnet springa och skrika då? Det har jag aldrig heller varit med om, men barnen är väl lika välkomna i kyrkan på begravning som på bröllop i så fall.

Jag har en mamma som var ganska kyrklig av sig, så jag gick i kyrkan ganska ofta redan som ganska liten. Jag har aldrig sprungit omkring inne i en kyrka eller skrikit högljutt, utan att mina föräldrar gått ut med mig eller mina syskon. Ingen av oss har någonsin blivit agad av våra föräldrar, så jag förstår inte vad du menar. Tror snarare att många föräldrar idag, inte alls tycker att man behöver visa andra hänsyn. Deras barn har lika mycket rätt att vistas överallt och ska därmed tillåtas att göra det. När jag var barn så tror jag att man faktiskt tog mer hänsyn i det avseendet. Barn är underbara, men det finns tillfällen när det kanske inte passar sig att löpa fritt.

Jag kan ju bara säga att jag är glad att jag har vänner och släkt som delar min uppfattning, så vi slapp TS problem. Vi hade inte bjudit några barn på vårt bröllop och ingen tog med barn till kyrkan, som inte var stora nog att klara av det. Tycker det är lite sorgligt att en kyrklig vigsel skulle behöva vara synonym med barn som springer och skriker i kyrkan.

Intressant att ingen som är så för barn och gärna högljudda sådana har svarat på frågorna jag ställde tidigare i tråden.

Tycker ni som anser att barn har rätt att vara i kyrkan lika mycket som någon annan och därför ska vara det och ska få leva om som de vill. Tycker ni att det samma gäller för en begravning, låt säga när någon av era närstående gått bort? Det är då givetvis inte ert eget barn, utan någon avlägsens bekants barn som klänger på kistan och river i blomsterdekorationerna. Barn har väl samma rätt att vara i kyrkan då med, eller?

Hur är det med en öppen föreläsning på Universitetet, en disputation, kungliga operan eller ett allmänt föredrag på ett bibliotek? Inget av de ställena har vad jag vet ett uttalat barnförbud, så då är det helt okej att ta med sitt barn. Om sen ingen hör något av det aktuella föredraget, så ja barn är ju barn. Eller hur tänker man. Varför är just en vigsel i kyrkan det bästa stället att hävda barns rätt att vara barn. Jag är ganska nyfiken för jag fattar inte.

mammacatta, ja du kanske tycker att mina jämförelser var dåliga, men det tycker inte jag. Jag vt också att Jesus sa, låt barnen komma till mig. I kyrkan är alla välkomna, barn såväl som vuxna. Man kan ju gå med sina barn varje söndag i kyrkan. Men jag tror att många inte gör det, kanske för att man själv inte har så mycket ut av det. Man kanske inte tycker att en ett eller tvååring har så mycket ut av det heller och därför går man inte på gudstjänst med sina barn. Många kyrkor har t.o.m samtidigt som högmässor/gudstjänster speciella aktiviteter för barn i ett angränsande rum. Där man kanske läser något och sjunger sånger och där det kan passa med lek och lite bus. Det görs väl just för att barnen också ska få del av kyrkan och dess budskap. Samtidigt kan vuxna ta del av en gudstjänst, som är anpassad för vuxna och ganska tråkig för små barn, utan att det springs, leks och skriks under tiden. Då gör kyrkan fel i så fall? Eller skulle alla brudpar ha ett barnrum i anslutning till sin vigselgudstjänst? Som sagt det finns massa sätt för barn att få ta del av kyrkan och det finns inget som säger att just de 30 till 45 minuter som en vigsel tar är bästa tillfället.

En vigsel i kyrkan är också en gudstjänst och jag kan då inte riktigt förstå varför en ett eller tvååring skulle få ut så mycket av det heller. Om de springer omkring och leker, så kan man ju inte säga att de direkt tar in själva gudstjänsten. Därför tycker jag att liknelsen med t.ex. en biograf var relevant. Man tar inte med sig barnet, för att barnet inte skulle ha så mycket ut av det. Barnet skulle tröttna och förmodligen störa de andra biobesökarnas upplevelse. Tror att de flesta föräldrar skulle ta med sig barnet ut då. Skillnaden är att man i så fall värderar andras bioupplevelse högra än andra kyrkobesökares upplevelse. När man är gäst på ett bröllop besöker man ju kyrkan för att ta del av vigseln mellan två människor och vill gärna kunna höra det som sägs. Sen kan jag säga att anse att barn ska få härja runt som de vill i en kyrka inte är en typisk åsikt för någon som är kristen. Eller att man är mindre troende för att man inte anser det.

Angående bibliotek så skrev jag ett föredrag och inte att besöka binliotek i övrigt. Jag hoppas verkligen att föräldrar tar med sig barn till biblioteket.