Bröllop utan känsla...
For mig var det jatteviktigt att lasa den har traden.
Jag ska gifta mig den 4 Augusti i ar. Jag och min blivande man har inga barn.
Jag har 5 systrar - 3 av dem har barn. Min syster som jag ar narmst har ett barn som hela tiden pockar pa uppmarksamhet. Och min syster vill garna framhava henne att hon skall gorsa saker och ting, sta lite grann i centrum. Jag tycker att denna behandling ar oerhort orattvis mot de andra barnen i familjen, men ingen vagar saga nagot fastan alla tycker det.
For att slippa valja mellan syskon (min m2b har 4 broder) beslot vi oss for att halla dem helt utanfor. Vi gjorde istallet sa att vi bestamde oss for att ha barnkor pa brollopet. Alla de sma kusinerna sjunger en psalm tillsammans. Pa detta vis blir aven foraldrarna glada och nojda och involverade.
Sa langt - allt val
Igar sa fragade min syster mig om hennes flicka (som pockar pa uppmarksamhet) far lov att sjunga solo pa en av verserna. Jag latsades som jag inte horde utan fokuserade pa att fraga hur traningen gick. Jag tror att hon markte att jag ignorerade fragan - men jag ville absolut inte ha den diskussionen.
Det verkar litegrann som att i brollopstider delas varlden upp i 2 lager: Dom med barn och dom utan barn. Jag undrar: har man glomt hur det var att inte ha barn? blir man en annan manniska? Ar barnen viktigare an brudparet pa deras brolloppsdag?
Jag fattar liksom inte och jag ar helt pa TS linje.