Bröllop utan känsla...
Anais Nina mfl,
Jag tillhör också en av dem som känner mig lite "snuvad" på min egen vigsel...
Normalt sett är jag en väldigt känslig person, och var snarare orolig för att jag skulle gråta väldigt mycket (läs:FÖR mycket) framme vid prästen, alternativet "inte alls" var inte aktuellt för mig överhuvudtaget. Men, liksom för dig, kom inte en tår, och jag kände i princip ingenting. Känslomässigt var jag inte där. Jag minns rent intellektuellt vad prästen sa (i stort), men upplevde inte bröllopet.
Kan det vara så, att om man är väldigt känslig som person kanske man helt enkelt stänger av för att det blir för många känslor samtidigt???
Jag var inte någon perfektionist i bröllopsplanerandet, och hade inte gått upp särskilt mycket i det heller, och kanske är det så för TS också, dvs att det handlar om att det blev för många känslor på en gång bara? Sedan gjorde säkert barnets stök saken värre eftersom du blev ännu mer splittrad då, men kanske var grundorsaken ändå att det blev FÖR många känslomässiga intryck samtidigt??
Jag och min man har pratat om det här, och bestämt oss för att vi ska sätta på oss bröllopskläderna igen, bege oss till en mysig plats, och avge löftena för varann igen... En del kanske skulle tycka att det låter "knäppt", men då får vi väl bjuda på det! :D VI tror i alla fall att det skulle hjälpa mig/oss att få allt som hände den stora dagen att sjunka in mer.
B M