Bröllop utan känsla...
Jag minnas allt från min vigsel... och jag kommer ihåg hur jag kännde
"ja ha, är jag inte mer nervös, var är känslan, är det här allt?"
Morgonen därpå kom solisten på besök lagom till vår champangefrukost... hon sjöng "vår sång" som vi haft på vigseln och spelade på gitarren... DÅ KOM ALLT, kännslan, tårarna, jag storgrät...
Allt fanns där, redan under vigsel, men jag tror att under allt så kunde jag inte släppa taget - det gör inget, det var ändå min livs största dag.