Glitter tråden ......fortsätter

I bebisfrågan förstår jag dig fullständigt Vicky.

Igår fick jag äntligen besked från läkaren på Specialistmödravården. Efter noggrant övervägande och diskussioner med alla mina behandlande läkare så har dom gemensamt kommit fram till att B och jag borde kunna skaffa barn. Dock finns det en risk att det inte går vägen.. och därför slipper jag inte undan extra kontroller och SMV (spec.mödravård) samtidigt som jag går på vanlig MV.
Nu är det alltså bara för oss att bestämma oss för om vi ska ta risken och sätta igång eller inte.
Vicky.. det du också ska tänka på är att jag faktiskt fyller 37 år nästa vecka och har inte så lång tid på mig att försöka...

Låter jättebra med lunch söndagen den 14/10!!! Överlåter åt de andra att komma med synpunkter ang var vi ska vara..

Inget speciellt egentligen... Jag kan bara dö under själva graviditeten i o med att jag kan få en ny massiv hjärnblödning

Va synd att du inte kan komma också Iza Hade verkligen varit kul om vi var fulltaliga, men 4 av 5 är inte helt fel det heller

I helgen ska B och jag och kika på tapeter till källarvåningen. Ska bli jättekul att äntligen kunna börja planera på allvar inredningen där nere

Jag har ingen åldersnoja egentligen... Kan helt enkelt inte fatta att jag faktiskt snart är 37 år Däremot tänker jag nog en hel del på min ålder just i samband med det här att skaffa barn....
Min älskling berättade en ganska kul grej här om dagen också.. Förra helgen, när jag var i Warszawa, var han till en av sina nya kompisar (i den här 1800-tals klubben). B hade barnen med sig och presenterade dem för kompisen. Någon dag senare fick han veta att den där kompisen ringt en annan medlem i klubben och frågat hur gammal B egentligen är.. "Han är 43? Varför undrar du" sa den andra medlemmen.. "Jösses, jag trodde han var 30 max och kunde inte fatta hur han kunde ha så stora ungar" sa han första

Jag har vetat om i flera år att jag är en högrisk patient när det gäller just graviditeten.. Själva förlossningen ska inte vara något problem enligt läkarna.
Har ju ett flertal problem som kan förvärra allting, men nu det här senaste med huvudet är det som gör mig mest orolig... men med extra noggranna kontroller så borde läkarna kunna fånga upp om något går åt fel håll. Gynekologen (specialisten) föreslog att vi skulle adoptera istället för att ens försöka skaffa ett barn.. men när jag sa att jag inte får adoptera, och han läst igenom mina papper, så insåg han att enda sättet för mig att få ett barn är just att chansa

Man måste vara frisk för att få adoptera och det är inte jag.
Jag har reumatism, synskadad, hörselskadad, lider av höstdepressioner samt att jag nu har något knas i centrala nervsystemet som dom inte får ordning på.

Obotlig ögonsjukdom som långsamt gör mig blind. För varje dag som går ser jag sämre och sämre...

Tycker synd om dig Karin som har så ont i bobbisarna. Fast det är ju självförvållat också Hoppas du blir riktigt nöjd när dom tar bort bandagen i helgen. Var bara försiktig nu så att det inte blir något knas i op-såren.

Hahahah!! Vem samlar inte vuxenpoäng Kupongerna är ju riktigt roliga att avända.. och ICA-kortet har man alltid till hands när man är och handlar

I går var B och grannarna iväg och kolla på ett nytt staket. Själv hade jag en visning så jag kunde inte följa med. Tydligen var det där staketet inte tillräckligt bra för att godkännas av alla.. så vi får leta vidare efter ett bra och billigt staket. B nämnde något om att dom skulle kontakta Gundebostängsel och se vad det kostar att köpa direkt från leverantören...

Jag vet inte om jag håller med er där Vicky och Jess. Ett barn gör nog inte att man känner sig mer vuxen. Jag känner mig vuxen, trots att jag inte har några barn.

Vet även om flera som har barn och ändå beter sig som 3-åringar själv....

Du med Iza?? Jag är hemma idag och har kräkts som en fyllsjuk räv!!

Håller tummarna för er utredning Vicky!

Iza... Ja, jag har fått besked från läkaren ang om vi får försöka eller inte.
Ja, vi kan försöka MEN jag måste vara extra uppmärksam på allting och gå på extra kontroller redan från dag 1.. Samt att läkaren nog tyckte att vi skulle överväga att strunta i barn helt och hållet.

Visst har vi Bosses barn, men först och främst så är dom här bara varannan helg.. Dottern är nästan aldrig här. Vi har inte sett henne på 3 månader nu. Sonen kommer förmodligen att flytta till oss snart.. men detta p g a att han ska söka till gymnasiet nästa år och den linjen han vill gå i kräver att han bor hos oss.

Åhhhh... jag längtar så till nästa söndag! Ska bli så kul att träffas igen.

hur blev det nu? Ska vi äta lunch hos Karin eller ska vi träffas i stan? Vilken tid?