Hur gör jag?

Jag ställer absolut inte krav på att "alla ska hjälpa till", hittills och troligtvis framöver kommer jag (vi) fixa allt alldeles själva. Alla som gifter sig har självklart gjort ett eget val och är vuxna, så även vi. Så varför ska någon överhuvudtaget få pengar till hjälp vid detta arrangemang som vi själva väljer att göra? Varför hjälper föräldrar sina barn med pengar till ett bröllop? Kanske för att de själva vill, kanske för att stödja sina barn i en fas i livet då man är omgärdad med många "etablerings-kostnader", kanske för att man själva skaffat sig allt man behöver, kanske för att man själv en gång fick hjälp av sina föräldrar och vill föra en god tradition vidare? Kanske för att man älskar och bryr sig och vill väl?

Jag tror jag måste förtydliga mig. Min fråga gällde om jag skulle fråga min mor om hur hon tänkt sig med bidrag för att ge henne möjligheten att bidra. Det är inte så att jag frågat, fått ett nekande svar och nu klandrar henne för detta. Att hon kan, det vet jag, annars skulle jag faktiskt inte fråga. Men eftersom hon tidigare visat sig sakna en och annan "mamma"-gen (mitt tyckande) så kanske hon skulle uppskatta frågan, man vet ju inte förrän man just ställer frågan.

Jag är själv mor och skulle ALDRIG kunna vara ointresserad i något min dotter företar sig. Vad ska jag engagera mig i om inte mitt barn? Dessutom är det ju inte som så att traditionen att praktiskt/ekonomiskt delta i sina barns bröllop är någon ny och ganska ovanlig sed, tvärtom... Jag vet själv att när min mor gifte sig 18 år gammal fick hon mycken hjälp av min farmor. Och min farmor skulle inget hellre än hjälpa mig också men nu kan hon inte det längre.

Nåväl, vi kan sluta tråden här för jag behöver nog inte fler råd utan kommer att ställa frågan till min mor för att ge henne chansen att delta. Hur hon tar det är upp till henne, hon är också en vuxen människa. Och ja, det smärtar lite för mig när min mor nu inte spontant verkar känna något större intresse för mitt bröllop, sådan är jag....

Tittij:
Att ge en gåva är väl ett av alla sätt man kan ge uttryck för att man bryr sig och vill väl? Däremot tror jag att vi är överens om att det inte är det enda uttrycket, den som INTE ger är ju inte likställt med att den inte bryr sig....

Burken:
Tack för styrkekramarna, de behövdes sannerligen.... Några kramar tillbaka att användas vid behov