Hehe jag tänkte verkligen inte spela sniken utan bara kolla vad som är brukligt. Jag har gift mig nu och kommer ju själv att gå på bröllop vad det lider. Vad är den minsta gåvan ni fått värdemässigt? (skamgränsen försöker jag hitta)
Själv gav jag 500per par för två år sen men det verkar inte ha "indexerats upp" 
Oj, ja ni får väl föreslå en resa och se vad som händer! 
Kort utan present är väl det minsta vi fick men det var från ickebjudna. Sen tror jag 400per par(ett par med stabil inkomst)vad minsta, men jag vet inte. Sångsolisten gav visst sin sång och det är ju bra (se min råd om ni fick presenter från alla).
Hahahahaha vilka roliga svar! Mycket underhållande faktiskt! Vi hade ingen önsklista, jag tyckte t.om. att det var pinsamt att svara på vad vi önskade oss när folk frågade. Vi ville nämligen helst bara ha pengar, men jag tyckte det var lite för girigt att sätta upp ett bankkontonr.
Någon vän som fick veta vår önskning beklagade sig lite avslöjande: "Pengar blir ju så uppenbart hur mycket man ger, så är det ju inte med presenter". Men vi hade absolut inga förväntningar på hur mycket.
Minst gav alltså tjejen som sjöng för hon gav sin sång och inget annat(eller var det mest i tid räknat?). Annars i pengar var det väl 200 pp alltså 400 per par som gavs som minst. Hade dock ingen skampresent som detta med finlandsbåten, hehe.
Ah det är fantastiskt roligt att se hur tankarna om att GE ter sig!
På ett sätt kan jag förstå den ensamme morbrodern som alltd ska ge till syskonbarn men aldrig kan förvänta sig detta i igengäld. fast löser inte det sig med att familjer som mottagit barnapresenter av ensamma morbrodern ger en fin gåva när väl han fyller år etc? Nä han borde inte va så snål - för de flesta får man vad man ger! It comes back to you!
Jag har bekanta barndomsgrannar som alltid gett fina presenter till oss , när vi var barn, men även till våra föräldrar. Men där hade vi aldrig möjlighet att ge samma tillbaks -inte samma ekonomiska sits riktigt. När det gäller generösa presentmänniskor (som ger vid alla sorterstillfälen som inte ens är födelsedag)får man väl lite se det som att det är deras val. Man kan inte förvänta sig att alla kan och vill ge massa namnsdagsgåvor osv.
Nu ger jag min egen tråd lite utanförtråden-info:
Kom till att tänka på min 30-årsdag. Då skulle jag åka utomlands och inte ha någon fest. Men mina bästa vänner (ett par) hade fixat ett överaskningsparty som jag såklart blev jätteglad över. De hade lagat mat och hade vin och några av gästerna som kom hade med sig kakor till kaffet. I sammanlagd present fr ca 10-15 pers fick jag en popcornmaskin (a 350kr?) efetrsom jag älskar poppisar! Jag var jätteglad för alltihop, men efteråt började jag fundera ...ville inte fråga värdparet riktigt om de själva stått för fiolerna på kalaset eller om alla bidragit ekonomiskt till detta med.
Eftersom jag egentligen inte tänkt att fira var ju allt en bonus, men de närmaste hade ändå en present. En av de närmaste gav dock (sin 20:a till popkornmaskinen?) en pärm med kopierat material om jämställdhet, som hon tagit på sitt jobb.... Hm..
än idag kan jag va lite konfunderad över saken...
Ordet sniktråd är ju just för att man är lite medveten om att det är lite sniket att ens förvänta sig nåt någongång. Men som någon sa här; traditionella tillställningar så som födelsedagar, bröllop och dop osv. har ju trots allt utvecklat sin tradition av vad man gör och ger. Man måste vara lite asocial om man förnekar det!
Sen är det ju olika tradtion i olika kulturer; är man syrian är det självklart att man ger pengar vid bröllop medan svenskar fortfarande är lite blyga inför fenomenet "förman vill ju inte förvänta sig nåt".
Slöseri med pengar är det ju verkligen när någon (som på vårt bröllop) gav en jättefin karaff - men där vi känner att "jaha var ska vi ha den, vi har ju redan två...".
Just därför -för att det finns en tradition men ingen regel är det ju så himla intressant att kolla hur folk utnyttjar sin frihet att ge vad man vill -kanske till en lägstagräns för vad folk skulle skämmas för!
