Först undrade jag vad detta kunde vara för konstig tråd,men jösses jag har skrattat en "vikingbiljett", nä, men dra åt.....
Skulle själv ALDRIG sätta mig i den pinsamma sitsen utan hellre då vackert meddela att jag tyvärr inte hade ekonomi nu, men att jag gärna önskar ge dem ett minne när ekonomin såg ljusare ut.
Man måste ju ta hänsyn i sin önskelista att det finns fattiga gäster och inte lika fattiga. Att ha en önskelista med minst 700 kr är ju riktigt elakt eller hur jag ska uttrycka det om man får strika order om att inte gå utanför listan. Hur tänker de brudparen egentligen? Nä, ta hänsyn och inse att det är en ÖNSKELISTA inte en måste få lista. Tack och lov beghöver vi inget särskilt utan vill hellre ha sällskapet :).
Jo, det där med porslinsfigurer har man varit med om eller att få en bok av Sigge Stark (hästböcker för 13-åringar) till julklapp när man är 24 år och aldrig ensa har varit hästintresserad. Kanske inte en SNIK-gåva, men ett typexempel på hur "bra" ens mormor känner en.
När jag fyllde 18.....
...fick många av mina vänner körkortet betalt......jag fick....
.......en frysbox
Arbetsgivarpresent har man varit med om, men vad sägs om det där att vara mammaledig, inte få någon julgåva, inte ens bli grattad med ord när sonen föds och absolut inte bli bjuden till sommarfesten heller. Gissa att jag tyckte det var skönt att få nytt jobb när sonen endast var 4 månader. Har jobbat halvtid sedan han var 7 månader och heltid sedan han var 1 år. min m2b har varit halvledig med mig och sedan helledig tills han började på dagis i våras.
Håller mig uppdaterad på tråden och skrattar gott 
Det där med att bara vara bjuden till vigseln känns lite trist. Jag hade nog tvekat innan jag gått alls. Jag förstår att många väljer att bara bjuda vissa till festen och resten till vigseln, men kul....not. Klä upp sig och så en massa grattis och lycka till och sedan hem när man precis kommer i feststämning?!
Vi brukar också ta med en blomma eller en flaska vin om så det "bara" är en middag med vänner vi inte sett på ett tag. Jag tycker om att ge gåvor, ur den ekonomiska apekten beror det på tillfället och om någon fyller jämnt eller om det är bröllop osv... När min lillebror fyllde jämnt gav jag och min m2b 1000 kr till honom. just då hade vi råd (inga barn, ingen bil, osv), men i efterhand tycker jag kanske att det var lite väl mycket eftersom den gåva mina föräldrar gav honom var mindre värd och de är ju ändå föräldrar och har sämre ekonomi och tycker det där är lite känsligt.
Fröken Figo:
När det gäller investringar i andras hus måste man skriva avtal på att man vill ha tillbaka det man investerat i huset vid en ev. försäljning annars kan man räkna sdet osm att man gett pengaran och kan då helelr inget förvänta sig tillbaka rent rättsligt.
Sedan kan man i och för sig tycka att hon är bra snål som VET om att nin m2b hjälp henne att ens bo där och självklart gett honom vad han förtjänade.
när mina vänner fyller jämnt brukar vi köpa en present på runt 500 kr.
jag och min m2b firade ihop våra 30-års födelsedagar ihop och fick pengar att göra något kul för ihop. Den totala summan låg på 600 kr som då blir delat på 2 dvs 300 kr per person och den summan hade 4 st delat på dvs 75 kr fick jag av samma vän som jag handlar för runt 500 kr till. jag vet inte riktigt, jag kanske är känslig, men ska jag sedan då köpa något för 75 kr till nästa vän som var med och delade på denna gigantiska summa?
nä, jag gör ju inte det, skulle skämmas ögonen ur mig om jag sedan ska försöka förklara det med att det var ju det jag fick av dig.
Jag fick 150 kr i blomstercheckar av mina föräldrar när jag fyllde år och kände mig dum när jag skulle berätta för dem vad jag fick av svärisarna. Jo, de har lite skilda ekonomier, men ibland skäms jag att berätta för präonen vad jag fick från svärisarna.
Nu har min päron sagt att "Vi skippar väl julklapparna iår?". Vad ska jag säga, aldrig för det är en tradition och familjen får de viktigaste julklapparna av mig i alla fall. Jag skulle aldrig kunna INTE ge en present åt mina föräldrar och syskon, men tydligen ser de inte likadant på sin dotter. Känns lite trist. Ska jag säga det till dem? Vete tusan om jag törs.
