Går det att flytta isär och ändå vara ihop?

Borisson har helt rätt tycker jag, det måste finnas en gemensam plan för er. Ni måste lägga upp den gemensamt. Första delen kanske just nu är att fundera på varsitt håll hur ni vill göra men sätt upp en tidsrymd för det. Du kan inte bara låta honom få sätta takten, det tror jag inte du kommer må bra av, samtidigt som jag inte tror på att ställa ultimatum det första som händer. Men du måste kunna ställa krav, det är faktiskt helt rimligt, det rör ditt liv oxå, och du kan inte bara låta honom bestämma och föra.

Du har din skäl till att vilja ge honom tid och känner att du vill göra det, då ska du göra det tycker jag. Det finns ju inget som säger att du måste dumpa honom och kasta ut honom bara för att han agerar som han gör. Men jag tycker att när du känner att nu får det vara nog, då ska du också säga ifrån och faktiskt kunna ställa lite krav. Att han inte vet om han är där i livet ännu att han vill satsa på dig, då måste han ju förstå att du kanske inte är på en plats i livet där du bara vill vänta. Att sats på varandra behöver ju inte innebära att man gifter sig, skaffar barn, stor villa och två bilar inom loppet av två år. Att satsa på varandra i er ålder kan precis lika väl handla om fortsätta leva tillsammans, satsa på de individuella saker man vill göra, men ändå inom ramen för förhållandet. Men att man ändå väljer varandra, gör ett aktivt val. Sedan kan det aktiva valet innebära att man kanske inte bor ihop under en period, för att man bestämmer det ihop, men nyckeln är att man gör det ihop.

Har tex en gammal barndomsvän som träffade sin sambo för 13-14 årsedan. De flyttade ganska snabbt ihop, bodde ihop i nästan två år, sedan kom hon in på högskolan på fastlandet (är från gotland). Hon flyttade dit, pluggade till lärare i 4,5 år och under de åren bodde de isär. De hade visserligen en gemensam lägenhet, men de bodde bara ihop under ganska korta perioder för på sommarna jobbade hon på ön, medan han hade flyttat till fastlandet där deras eg gemensamma boende fanns. Men när studierna var klara flyttade de ihop igen i ny stad, iny lägenhet. Idag bor de i hus och har två barn. De gjorde tillsammans ett aktivt val att fortsätta se på sig som ett par och vara ihop när de kunde.

Men se till att ta lite makt genom att gemensamt ta beslut, det tror jag är jätteviktigt för att du ska kunna må bra i det långa loppet. Annars finns risken att han bestämmer, det inte går som du vill och du bara känner en större och större frustration över att inte ha kunnat påverka. Det kanske det slutar med i alla fall, men då har du i alla fall försökt.

Det finns inga givna svar och det är som du säger alltid bra att få bolla sina tankar och få lite ibland, nya synvinklar på det hela. Hoppas ni hittar en lösning och att du kan må hyfsat bra genom det hela.