Går det att flytta isär och ändå vara ihop?
Jag kan bara tala för mig själv, men utifrån egna erfarenheter osv så håller jag med Blomsterbrud om att det bästa för dig kanske ändå är att släppa taget, även om det naturligtvis är skitjobbigt.
Jag har själv blivit "frånflyttad" och vet hur illa det kan bli när båda inte är engagerade i det. Kommunikation och viljan att arbeta för relationen krävs i alla förhållanden, men distans skärper kraven ytterligare. Och jag blev den som hela tiden fick "ta ansvaret" för relationen. Skulle vi träffas var jag den som fick köra de 25 milen enkel väg till henne. Skulle vi höras av på telefon de långa perioder vi ofta var ifrån varandra var jag den som fick ringa. Att försöka prata om saken var precis som att diskutera med en tegelvägg, helt poänglöst. Det är lätt hänt att det leder till ett självuppoffrande som blir direkt osunt för den som utsätter sig för det.
Vad jag vill säga är att du får göra hur du vill, kanske går erat förhållande att rädda, kanske är det dödsdömt. Men du får aldrig glömma bort dig själv!