Ska man skämmas för att man vill...

Blir så nyfiken på hur stor budget ni har Nicofina!? Tycker inte du ska ta åt dig om någon nu kommentarerar, alla gör ju som de vill!

Liinda_e jag kan förstå din fråga. I mitt fall kan jag tänka att det inte får mig att känna mig osjälvständig i dagens läge. Jag har jobbat mycket med det, just att känna sig självständig och veta vem jag är som vuxen.

Min pappa har beskrivit hur han känner väldigt bra - Som barn var han och hans familj urfattiga, men han har arbetat sig upp. Han känner att han har arbetat jättehårt för att hans barn ska få det bra, och om han kan hjälpa oss så vill han göra det.

Sedan så vet han ju hur fantastiskt tacksam jag blir, han vet att jag inte förväntar mig det eller tar det för givet. Om han vill hjälpa mig så kan jag ta emot det, för att jag också vet att det gör honom lycklig. Det får mig inte att känna mig osjälvständig, snarare så vet jag inte vart jag ska ta vägen av tacksamhet. Om jag får möjlighet att betala för mina barns bröllop senare i livet så vill jag göra det.

Så hur man känner inför detta kan nog påverkas av många faktorer.

Tar förresten inte alls illa upp, tycker det är bra att man kan diskutera sådana här saker!

Jag tror också det har med föräldrarnas ekonomi att göra. Mina föräldrar känner att de vill hjälpa sina barn - att det är det som de slitit för. MEN, om jag visste att de fick offra något för att kunna hjälpa mig så vore läget ett annat. Nu är det inte så. Det gör det lättare att ta emot hjälp, även om jag kan få skuldkänslor ändå. Har det inbyggt i mig.

Jag skulle ALDRIG be mina föräldrar om pengar. Däremot har jag fått kämpa för att kunna ta emot hjälp, och inte vägra bara för att jag ska känna mig självständig. Det går att kombinera! Jag har också genomgått min utbildning, skaffat mina jobb, går på vidareutbildning osv. Är en stark självständig kvinna, ändå.

Sedan så är jag väldigt snål, eller som jag föredrar att säga - ekonomisk!

Det beror kanske på hur föräldrarna "är" också? Någon skrev att om de tog emot hjälp skulle de får höra det hela livet... Min kompis föräldrar är sådana, mina är absolut inte sådana...

Vi vill åka direkt efter bröllopet, eller i alla fall några dagar senare, och vara borta cirka 3-4 veckor!

Just nu lutar det åt Australien, jag har vistats där två längre perioder och längtar ofta dit, min m2b vill jättegärna uppleva det så vi slår två flugor i en smäll!

Tanken är väl att vi ska både åka till ställen där jag inte varit, och några som jag vill visa honom...