Ska man skämmas för att man vill...

Har inte läst tråden, bara inlägget och jag kände som du i början! Men nu skiter jag i det. Vi har en stor budget på över 250 000 och det känns absolut värt det! Jag vill ju ha så många saker... Och det känns viktigt. Vi kommer ju samla alla vi känner och det är stort för oss att de tar sig tid och möda att fira oss, därför vill vi gärna bjuda på nåt underbart (alla gäster kommer åka en bit för att vara med på bröllopet)

Det är inget att skämmas för att man har en stor bröllopsbudget! Tvärtom! Vi har det gott ställt och har råd, det kommer jag aldrig skämmas för...

Min pappa ringde för 5 min sen och sa "jag betalar för bröllopet men ni får stå för administrationen"

haha, nähä... jag som trodde att min pappa skulle bröllopsplanera åt mig, hänga här på BT och kolla bästa alternativ och så... Det var gulligt av honom att ens tänka tanken att HAN skulle planera.

Så pappsen står för bröllopet och allt runtomkring. M2b´s föräldrar har inte sagt nåt än, men vi kommer få ett stort bidrag av dem att köpa / bygga hus för. Och själva lägger vi undan en del för att slippa be om pengar av min pappa när vissa poster ska betalas i förväg. Tex kommer vi betala min brudklänning, vår fotograf och lite annat, mest för att inte behöva blanda in min pappa i alla de detaljerna. Han kommer ta de stora posterna som mat, logi, transporter, blommor, musik osv osv....

Åh vad kul det är att bröllopsplanera!!!!!!!!!!!!!!!
Jag skulle kunna strunta i allt annat och bara hålla på med det här hela dagarna. Särskilt nu när pappsen tar notan och pengar inte spelar nån roll... Det är bara att planera hejvilt!! Så kul!

Liinda:

Det känns helt ok för mig. Jag har ju mitt liv ändå, bor utomlands och har min utbildning som jag grejade helt själv och jag är verkligen inte osjälvsändig. Tvärtom faktiskt. Men det är kul att pappa vill betala för då behöver vi inte tänka på pengar över huvudtaget. Skulle m2b o jag stå för allt själva skulle vi behöva vara lite mer försiktiga, men det är bara skönt att slippa tänka på budget!

Tycker det är en bra sak att diskutera... Men svar nej: jag känner mig inte osjälvständig alls.

En bra grej är att jag får bestämma allt själv och m2b så klart. Om min pappa "tagit över" planeringen hade det kännts fel och då hade jag hellre gjort det med egen budget. Men nu har pappa gett mig helt fria tyglar så det är ingen risk att det blir "hans bröllop".

Liinda, det här är ett jättebra ämne! Vad kul att det inte spårade ur!

Jag tror föräldrars ekonomi är jätteviktig! Jag hade nog inte tagit emot pengar av min mamma eftersom hon verkligen inte har de marginalerna. Däremot har min pappa det väldigt gott ställt och unnar sig precis det han behöver. Ärligt talat blir mitt bröllop inte ens märkbart i hans ekonomi, det är i samma nivå som de "småpengar" han kastar ut på att fixa sin båt en helg.

Så jag tror allting hänger ihop med hur stor uppoffring föräldrarna måste göra. Min mamma reser upp sina pengar och lever upp dem, jag skulle aldrig vilja ta emot dem och sen se att hon blir kvar hemma och missar resan... Aldrig.

Min pappa betalar min utbildning och kommer säkert ge oss mark till ett hus vi ska bygga, men som sagt: jag tycker det är bra! Om jag och m2b har samma möjligheter när vi är äldre vill jag hjälpa mina barn på samma sätt.

Jag tycker inte man ska "skämma bort" sina barn, men det tycker inte jag min pappa gör. Jag har ändå fått kämpa med många saker i mitt liv (tuffa utbildningar osv), har inte bara glidit på hans framgångar. Men sen när man behöver så får man hjälp, tycker det är jättebra.

Jag förstår vad ni menar Zozo och Liinda. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 (ångrar det lite nu, det var för tidigt) och jag bor utomlands just nu.

Jag är också väldigt mycket "kan själv" och "fixar själv". Mina föräldrar stöttar mig (ekonomiskt och moraliskt) men jag är den som driver igenom alla planer och alla grejer jag åtar mig. Egentligen skulle jag kunna ta det lugnare och glida mer i livet, men det är inte min stil.

I början hade m2b och jag tänkt betala hela bröllopet själva, bara "för att". Men sen insåg jag att min pappa skulle bli ledsen av det och inte fatta varför. I min familj har det alltid varit så att vi hjälper varan, framförallt pappa då som har väldigt mkt pengar. Att vägra låta honom betala skulle bara såra honom. Han tar det väldigt emotionellt och snackar hela tiden om att han ska "gifta bort sin dotter" så om jag skar ur honom ur bröllopsbilden skulle han bli förkrossad. Nu står ju jag för planeringen men han ringer ändå en massa och frågar om vi inte vill ha det och det och det. Och hur vi har tänkt det och det.

Så mycket hänger nog också på traditioner i familjen. I min familj har vi alltig gett varandra mkt pengar och stöd och tid till den som behöver. De äldre syskonen har alltid hjälpt de yngre med studier. Alla kånkar som fan när nån flyttar. Och pappa sponsrar allas "projekt" om det nu är resor runt jorden, utbildningar eller bröllop... Men jag tycker ändå inte att jag känner mig osjälvständig som tur är. Tyvärr träffar jag bara min familj några gånger per år numer eftersom vi inte bor i samma land...

Joji: ja det är såååå sant!! M2b´s mamma är sån!! Jag skulle aldrig vilja ta emot pengar av henne för det får man höra i åratal sen. Dessutom skulle hon kräva en massa rättigheter i planeringen bara för att hon gått in med några tusenlappar...

Så igår föreslog jag att m2b´s föräldrar sponsrar smekmånaden ist och mina föräldrar står för bröllopet (och vi själva).

Min pappa pratar aldrig om hur mkt han gett oss... Han är skild från min mamma men hjälper henne ändå jättemkt så att hon ska kunna ha den livsstil hon vill och det nämner han aldrig. Han är riktigt generös och så älskar han stora fester så det här bröllopet blir jättekul för honom. Att ta ifrån honom en del i det skulle jag aldrig kunna göra...

Men som sagt, hade sponsringen gått ut över hans egna behov hade jag aldrig tagit emot pengarna, då hade vi anpassat oss efter vår egen budget. Det känns bättre att VI uppoffrar saker och ting i ett år än att nån annan gör det... Det är ju vår dag. Men nu behöver inte pappa uppoffra nåt alls så då känns det roligare. Vi har en jättestor budget nu men vi kommer lägga de största pengarna på våra gäster!! Så att alla ska kunna komma utan att bekymra sig över boendekostnader och transporter osv. Våra vänner är ju unga och många har barn eller pluggar så det känns rätt. Vi kommer inte lägga pengarna på en massa överdåd som ändå inte är vår stil, det blir ett fint lantligt bröllop med guldkant men inget vräkigt. Så att ta emot pengar från min pappa och lägga det på att skämma bort våra gäster känns faktiskt jättebra...

Liinda

Jag förstod inte. Vad menar du med "är det en klassfråga"?

Menar du: är det en klassfråga huruvida det är ok att föräldrar betalar barnens bröllop eller inte?

Liinda, jag är nog lite trög men jag förstår inte vad du menar. Menar du låginkomsttagare vs höginkomsttagare i förhållande till betalning av bröllop? Eller bara i största allmänhet... Du får ursäkta, jag har inte hunnit dricka kaffe än...

Men i förhållande till vad?

Frågar du om det finns klasskillnader i Sverige? Jag förstår vad klassfråga är men i förhållande till vad i denna diskussion?

va? jag fattar ingenting... Hoppas inte det var jag som skrämde iväg Liinda?

Hur som helst, tillbaka till trådämnet: jag tycker det är ok att lägga mkt pengar på sitt bröllop oavsett om man betalar själv eller om ens föräldrar gör det. Man ska inte skämmas för att man kan och vill satsa på sitt livs stora fest...

Sen kan man ju själv fråga sig hur mkt uppoffringar man är villig att göra... Men det är upp till var och en.

Håller med Duchess, här inne har väl ingen förespråkat hur man måste tänka? Här utbyter vi bara våra synpunkter, vilket är jätteskönt tycker jag! Det är ju ingen vits med diskussioner om det blir påhopp. Jag tyckte vi höll hög nivå på den här tråden...

TS, (om du är kvar) har du blivit nå klokare i din frågeställning? Jag tyckte du startade en jättebra diskussion.

hej hej igen, vilken bra tråd! Lika bra att lämna alla pengardiskussioner...

Vi kommer åka några månader efter bröllopet eftersom m2b inte kan vara ledig mer än 2 veckor i taget och så har vi en massa vänner som rest långt och som kommer stanna i Sverige före och efter bröllopet.

Men vi har ingen aning var vi ska åka... Nån som vill tipsa? Jag är inte alls "strand-liggar-typen" men lite romantik och lugn o ro vill man ju ha... Det bästa vore en plats med romantik, strand och en massa kultur tillgänglig.

Hur tänkte ni andra när ni bestämde resmål?

Liinda: det låter som en bra plan! Jag har bara varit i Istanbul och inte sett några stränder men jag äääälskade turkiska maten! Och Istanbul är en delvis fin stad, delvis riktigt sunkig. Värt att se iaf!

Alla jag pratat med som semestrat i Turkiet har älskat stränderna. Och maten! det blir säkert kanon.

Blivande fru pettersson: wow där har vi en cool idé! Att lussa för ens man i brudklänningen...

bra användning för en klänning som annars riskerar att ha ett liv på några timmar bara.

fast jag är lite inne på att sy om min klänning till lyxig partyblåsa. Göra den kortare och sen ha ett tunt rosa tyg över som ett extra lager... men vi får se. Att färga silke går inte tror jag...