seriösa mentala problem ......
ojoj, det hände mycket de två sista veckorna, för att inte säga allra sista veckan före bröllopet... Skratt och tårar om vartannat...
En av killarna som skulle sjunga (en kvartett) fick körtelfeber, så bestman/toastmaster/sångare fick leta med ljus och lykta efter en ny andretenor.
Vi misslyckades i kommunikationen med svärmor, och det var "lite tjafsigt" några dagar. hon ville sjunga på bröllopet, men hade inte sagt det till oss förrän två veckor före vigseln. när vigselprogrammet var klart, så när som på kantorns namn och den fjärde sångaren. Det löste sig iaf bra och hon sjöng jättevackert. 
Jag bröt ihop på dagen två veckor innan bröllopet (senare samma dag som svärmors uttalande) för att det kändes som om det blev för många viljor åt alla håll och ingen ville lyssna på oss. Bakfylla, pms och sömnbrist är roten till mycket ont här i världen... 
Tjejen som äger salongen där jag skulle fixa hår och smink ringde och sa att det blivit något fel. hon var dubbelbokad dagen för mitt bröllop och skulle inte ens vara där! Sen berättade hon att en annan tjej skulle fixa mig istället, så det var ingen katastrof. Men chocken!
vi hade ingen kantor förrän några dagar innan. tydligen behövde de en vikarie, men fick inte tag på någon.
fyra dagar innan bröllopet åkte min höggravida kompis in till BB och födde en liten dotter. Har hela tiden varit livrädd för att vattnet skulle gå under vigseln, så det blev snarare en lättnad. 
Under den här perioden lades även min farmor in på sjukhus. trassel med gallan, som pågått länge. Hon har åkt fram och tillbaka till vårdcentralen, där hon blivit hemskickad varenda gång... Det visade sig vara en tumör när de väl skickade henne vidare til Akademiska i Uppsala. Senare var hon för dålig för att de skulle kunna operera just då. Så långt går det ju att tänka att "det är en tumör, de tar bort den när hon hämtat krafter". Nästa bud kom två dagar innan bröllopet. Det är cancer, och det är för utspritt för att de ska kunna göra något. hon fick då mellan två veckor och några månader att leva.
Just mellan min man och mig var det rätt lugnt. det var "vi mot världen" en tid där, och de allra sista dagarna innan vigseln var jag hos mina föräldrar för att plocka blommor och löv och annat till festlokalen... Kanske lika bra det. Vet hur jag blir när jag blir nervös. (a)