• Liinda_e

    seriösa mentala problem ......

    nå hur var det EGENTLIGEN....
    finns det ngn som vill dela med sej om hur dom sista 2 veckorna innan bröllopet EGENTLIGEN var ...
    utan att bara säga åååh det var så kul,jaaa vi var sååååå lyckliga....
    seriöst jag sliter mitt hår...tok grinig,omväxlande tokär.
    stressar,lipar ,skrattar och ljuger om hur himla myyyysigt den här tiden är inför nyfikna....
    kolla in länken och se vad jag menar....
    sen får ni faktist berätta!
    men bara ÄRLIGA svar....
    alla svar som låter
    -men vi hade faktist bara myyyyyys!
    ser jag som rena lögner



  • Svar på tråden seriösa mentala problem ......
  • Liinda_e

    nä trodde väll det ingen som vågade säga sanningen....

  • Liinda_e

    jo linda jag vågar berätta...jag har 8 dagar kvar nu och jag har blivit heeelt galen...

  • Tajci78

    lyckas inte se länken, dagarna innan kommer jag inte ihåg hur jag var men jag kommer ihåg att på natten till lördagen så sov jag inget sedan skulle jag vara hos frissan kl 7,30 var där redan 7 och när jag kom hem skrek jag på alla som kom i vägen speciellt några små kusiner som var tvugna och komma och hämta mig från frissan de var i vägen och jag var helt nervös innan jag fick träffa min man men så fort han kom så blev jag lugn igen

  • thalia82

    ojoj, det hände mycket de två sista veckorna, för att inte säga allra sista veckan före bröllopet... Skratt och tårar om vartannat...

    En av killarna som skulle sjunga (en kvartett) fick körtelfeber, så bestman/toastmaster/sångare fick leta med ljus och lykta efter en ny andretenor.
    Vi misslyckades i kommunikationen med svärmor, och det var "lite tjafsigt" några dagar. hon ville sjunga på bröllopet, men hade inte sagt det till oss förrän två veckor före vigseln. när vigselprogrammet var klart, så när som på kantorns namn och den fjärde sångaren. Det löste sig iaf bra och hon sjöng jättevackert.
    Jag bröt ihop på dagen två veckor innan bröllopet (senare samma dag som svärmors uttalande) för att det kändes som om det blev för många viljor åt alla håll och ingen ville lyssna på oss. Bakfylla, pms och sömnbrist är roten till mycket ont här i världen...
    Tjejen som äger salongen där jag skulle fixa hår och smink ringde och sa att det blivit något fel. hon var dubbelbokad dagen för mitt bröllop och skulle inte ens vara där! Sen berättade hon att en annan tjej skulle fixa mig istället, så det var ingen katastrof. Men chocken!
    vi hade ingen kantor förrän några dagar innan. tydligen behövde de en vikarie, men fick inte tag på någon.
    fyra dagar innan bröllopet åkte min höggravida kompis in till BB och födde en liten dotter. Har hela tiden varit livrädd för att vattnet skulle gå under vigseln, så det blev snarare en lättnad.
    Under den här perioden lades även min farmor in på sjukhus. trassel med gallan, som pågått länge. Hon har åkt fram och tillbaka till vårdcentralen, där hon blivit hemskickad varenda gång... Det visade sig vara en tumör när de väl skickade henne vidare til Akademiska i Uppsala. Senare var hon för dålig för att de skulle kunna operera just då. Så långt går det ju att tänka att "det är en tumör, de tar bort den när hon hämtat krafter". Nästa bud kom två dagar innan bröllopet. Det är cancer, och det är för utspritt för att de ska kunna göra något. hon fick då mellan två veckor och några månader att leva.

    Just mellan min man och mig var det rätt lugnt. det var "vi mot världen" en tid där, och de allra sista dagarna innan vigseln var jag hos mina föräldrar för att plocka blommor och löv och annat till festlokalen... Kanske lika bra det. Vet hur jag blir när jag blir nervös. (a)

  • september22

    Jag hatade iallafall sista veckan, och alla hatade mig ;)
    Tog ledigt veckan innan för att varva ned och bara pyssla lite med de sista detaljerna. Det var kaos! Inget gick som jag ville, allt tog längre tid och jag bara var stressad och sur, kunde inte äta och inte sova. Maken hotade med att flytta om jag inte skärpte mig (visserligen på skämt).
    Men kvällen innan när vi kom hem efter att vi dukat och fixat skulle han bara iväg till kompisens far för att få hjälp men slipsknuten. Han skulle bara bli borta en kort stund för han måste hinna packa för bröllopsresan också. Han gick vid 20.30.
    Jag ringde mobilen vid 21.30 för att kolla var han höll hus, inget svar. Jag var trött och ville sova, gick och dursade. Ringde igen vid 22.00, inget svar. Gick och lade mig. Kunde inte somna, varför svarade han inte?! Ringde igen vid 22.30, inget svar. Har han stuckit? Fått kalla fötter? Ringde några gånger till och inget svar. Har jag varit så jävlig att han dragit? Han kom till slut hem vid 23.30, hade tydligen lämnat mobilen i bilen. Klart att han inte skulle ha stuckit, vet jag ju också egentligen. Men jag hade verkligen varit så jobbig sista veckan att jag faktiskt för en kort sekund funderade i dom banorna.

  • GME76   080802

    HAHAHA, underbar reklam!!!

  • oss två

    Känns som det mesta är kaos...även om egentligen allt ä klart, sp har jag panikkänslor...är otrevlig, sur, glad, misstänksam ja allt man kan tänka sig...å sen är min m2b allt för lugn istället, blir tokig på det me...

  • Lillsys

    Ja för att vara ärlig så två veckor innan så var jag såå lugn och allt kändes väldigt rosaskimrande men det ändrades snabb då det var åtta dagar kvar till vår bröllopsdag. Jag skulle börja att baka våra tårtor denna dag men jag hann inte så långt då jag började dagen med att bli trampad av en något vild ung hingst... blev att åka till läkaren för att bekräfta det som jag redan annade den var bruten och min läkare bara skrattade när jag sa att -Jag MÅSTE komma i min brudsko om åtta dagar.
    Så var det dag 7 och 6 innan dagen D dom skulle ju fortfarande bakas nio tårtor på fast med bruten tå, det måste varit en ganska så komisk sy att se mig hoppa omkring i köket med allt som skulle bakas, smältas, vispas, frysas mm och dessutom så blev min då blivande kinappad till sin svensexa så där blev jag själv.
    5 och 4 dagar kvar och festprogramen var inte färdiga dom sista gästpresentationerna skulle kluras ut och sen skulle dom skrivas ut och sättas ihop ( 100 st a 16 sidor )
    3 dagar kvar. Vi kom in i vår festlokal, vi fixade i ordning bord och stolar, la på dukar och löpare, hakade av dörrar...tog dit extar kylar, gick igenom körschemat med serveringspersonalen, ordnade med ljud och ljus.
    2 dagar kvar skulle jag ha städat det sista, fixat barnens hörna med video, kuddar, madasser, kritor, pysselböcker mm men vad händer då jo jag blir kidnappad till min möhippa.
    Tja då var det bara en dag kvar. Hämta porslinet vi hyrt och duka ut det, ta dit allt drickbart, ordna bordsdekorationerna, lägga ut placeringskorten och festprogramen mm mm och mycket små fix,
    Så lungt och mysigt, NEJ men väldigt, VÄÄÄLDIGT roligt!!! Vi fick en så underbar bröllopsdag den blev precis som vi planerat den OCH jag klämde i min onda tå i brudskon.

    Hoppas att ni får en lika underbar dag som vi fick!
    Kram Lillsys.

  • Fröken Figo

    Åh vilken skön tråd! Du rockar Liinda!!

    När du är "färdig-gift" får du berätta hur dina 2 veckor innan var!! Och inte ett enda ord om myyyyyys då... !! Jag följer med spänning!

    Jag kan säga att allting är INTE bara mys för mig 11 mån innan. Jag är precis som du: tokkär, grinig, galen och lycklig! Allt på en o samma dag (kan också vara inom en och samma timme).

  • Liinda_e

    Fröken Figo skrev 2007-10-01 22:30:09 följande:


    Åh vilken skön tråd! Du rockar Liinda!! När du är "färdig-gift" får du berätta hur dina 2 veckor innan var!! Och inte ett enda ord om myyyyyys då... !! Jag följer med spänning! Jag kan säga att allting är INTE bara mys för mig 11 mån innan. Jag är precis som du: tokkär, grinig, galen och lycklig! Allt på en o samma dag (kan också vara inom en och samma timme).
    kan beätta att det är kaos...vi kan tok bråka om inget ...älska som nykära....gråter och skrattar...åhh det är en berg och dalbana
Svar på tråden seriösa mentala problem ......