de två sista veckorna innan var stressiga till tusen, vi hade som tur var tagit ledigt hela veckan innan, och hade vi inte gjort det vet jag inte hur det menatlt hade gått med oss. Under den veckan åt eller sov vi knappt något alls, åkta mil efter mil fram och tillbaka med grejjer och jag var på väg att få gråtattacker var tionde minut för att jag var så stressad, vi hade några roliga studner där veckan innan, blabnd annat var vi och åt lunch med kompisar, fikade hos vägerskan med familj och det var roligt att få träffa min mamma så pass ofta som det blev i och med att man åkte dit hela tiden, men som sagt var det mesta var stress, stress och åter stress. jag tror inte jag var så vidare värst trevlig alla gånger. Till och med på morgonen innan var det jobbigt, sviterna av att inte fått sova började ta ut sin rätt, jag orkade inte gå ner till frukosten på hotellet utan tänkte lugna mig lite innan jag skulle till frissan, och köpa något att äta på vägen.
tji fick jag när telefonen ringde och jag fick reda på att en gammal klasskamrat dött några dagar innan (något andra hade försökt hålla från mig, men det kom till min kännedom ändå just på själva bröllopsdagen) då brast allt och jag grät tills jag kräktes och sen åkte jag till frissan utan att ha hunnit äta något och var i upplösningstillsånd. men frissan var så bra och trevlig och lugn och sansad och bjöd på kaffe och kakor och frukt och fick mig både lugnare och på bättre humör och jag kunde på så sätt släppa lite av tankarna kring min döda klasskamrat och konstatera att jag fick vara ledsen någon annan dag istället. Så från och med frissan hade jag en helt underbar dag, visst återkom tankarna på han som dött, men jag tvingade mig att slå bort dem. dagen efter fick jag reda på att även an annan gamal ungdomskompis också hade dött några veckor innan utan att någon berättat något för mig.hade jag fått veta det OCKSÅ på bröllopsdagen då vet jag inte hur det hade blivit.
men nu sitter jag här lyckligt nygift och har gråtit många skvättar över mina döda vänner. Konstig situation, men jag har ju som tur var min man att stödja mig mot.
