Just ikväll avskyr jag distansförhållandet!

nej verkligen inte...jag vill heeeeeeeeeeeeeeem!!!

Tack allihop...det är rätt tufft ibland...men jag får härda ut ett tag till.
Min blivande o jag pratar ju minst en gång om dagen i telefon,men det räcker ju inte alltid liksom...är sååå trött på att ha en relation via mobilen...ska slänga den jäkeln när jag kommer hem,ha ha

Men jag får tänka att jag har så mycket roligt att se fram emot...I november åker jag hem för att praktisera, och i maj tar jag examen, en vecka efter examen gifter vi oss...det känns ju väldigt trevligt att tänka på

....sådär brukar jag oxå tänka, att vi i alla fall inte tröttnar på varandra...men det är en klen tröst ibland...

Det är precis så jag känner oxå. Jag skulle kunna göra vad som helst för att kunna bara HA en vanlig vardag tillsammans med honom...NU.Jag kommer uppskatta varje sekund av att äta, sova, vakna,titta på tv och tom göra hushållssysslor tillsammans. Ha ett VANLIGT liv bara.TILLSAMMANS.

Jag åker hem högst en helg i månaden, och när man väl kommer hem så känns det såååå pressat.Man vill liksom att allt ska vara på topp just de korta dagarna.Men i verkliga livet så är det ju inte alltid så.Han kanske har saker han måste göra den helgen, eller också dyker det upp nåt extrajobb för mig....och varje gång man ska skiljas så är det jobbigt....så på sista tiden har jag inte åkt hem ens en gång i månaden. men vi har ju desto mer telefonkontakt.Varje dag, ca 2 timmar...

Och då kan jag oxå tillägga att jag o min blivande inte har nåt gemensamt boende som situationen är idag,så ni kan ju tänka er...men det är en annan historia.

.....o jag får vänta till 16 november....suck den som väntar på nåt gott...

ja, ni. Det finns ju ingen risk att vi någonsin tröttnar på våra blivande och tvärtom...

ÄNTLIGEN slipper jag distansförhållandet!!!! i´m back home!!!