Har verkligen problem med det här med namn, har alltid sagt att jag ska byta till min sambos efternamn, men har nu börjat tveka :-/ Känns lite som att man ger upp sig själv. Hur blir det om man tar dubbelnamn?
Hur har ni gjort?
Är ny här å denna frågan kanske har kommit upp många gånger??!!
Dubbelnamn får man inte ta längre i Sverige, det man i så fall får göra är att spara sitt eget (eller ta hans) som mellannamn och det andra som efternamn... Det blir alltså typ Anna P. Andersson, där P står för t ex Pettersson.
Så ska nog jag göra.
Okej då kan man ju lika gärna hoppa över det, iaf för min del, nilsson är inte ett så fint mellan namn 
men man har ju trots allt haft det i några år!
Jag heter Lindgren och min blivande fästman Sundling.
När vi gifter oss vill jag byta till Sundling och behålla mitt namn som mellannamn. Men vi har pratat om att han ev ska ta mitt namn också på något sätt. Går det? Så att han också heter något i stil med L. Sundling?
Det skulle bli alldeles för lååååångt om jag tog mitt efter namn som mellan namn, jag har redan 4 förnamn och ett efternamn med 11 bokstäver... Och mitt efternamn är minst sagt rätt unikt alltså inte svensson eller johansson osv.
Jag känner oxå en viss separationsångest från mitt efternamn, har haft i tankarna att behålla det, å andra sidan så ÄR det ett krångligt efternamn... Folk har i allmänhet svårt med stavningen och uttalet. Ändå har jag separationsångest. Låter fånig att säga separationsångest för ett efternamn, men det är så det känns vid tanken att en dag byta.
För så blir det nog, jag ska dela efternamn med min Hannes. Får se det som en början på en ny fas i livet, liksom. Allt är förgängligt så varför klänga sig fast vid ett efternamn egentligen?
Hoppas det hjälper på traven med mina delade funderingar.
Skulle nog inte få "separations ångest" vid namnbyte. Har redan gjort det en gång.
När jag var liten och bodde i Norrbotten hade jag ett -son namn.
När jag var 15 gifte sig mina föräldrar, byte då till ett -qvist namn och samtidigt flyttade vi till västkusten
Min m2b är ifrån Stockholm, så risken är väl stor att jag flyttar dit och senare tar hans efternamn, som är ett adelsnamn från 1600-talet...
Tre platser, tre olika efternamn, med ungefär 15 års mellanrum 
Jag och min h2b har båda ovanliga efternamn och ganska långa så vi kommer att behålla våra egna utan tillägg.
Jag vill ha antingen hans eller mitt efternamn men min m2b vill hitta på ett nytt, vilket?? ingen aning, suck.....
Både han och jag har ovanliga efternamn och jag är den enda i Sverige som heter det jag gör och min son den enda som heter som han så jo, det hade varit skoj att behålla, men inte så viktigt.
Jag tycker att det är SUPERVIKTIGT att man heter likadant. Att man markerar att man är en gift familj. Annars blir man nog oftast tagen för sambos.
Jag toklängtar efter att få byta efternamn!
Då blir vi Familjen xxxxxxxxx!
jag valde att ta min mans efternamn, hade ingen separationsångest över att byta även om jag hade ett ovanligt efternamn. nu heter jag samma som vår son i efternamn oxå så jag tycker att det underlättar.
sen bor vi i england så där blir jag ju tilltalad med mrs hela tiden och det är bara bökigt att behöva förklara att jag har ett annat efternamn än min man.
tycker att det är kul att byta, ett nytt steg i livet och början på något nytt. kommer dock inte alltid ihåg at säga rätt efternamn och jag får tänka 2 ggr innan jag skriver på något med min namnteckning
