Hur kan någon vilja gifta sig? Seriös fråga .-)!
Ehrmmm... BT är nog lite fel forum för dig. Här hänger det mest kvinnor (och en del män) som är i giftastankar, är på väg till altaret eller redan varit å gift sig.
M.a.o så har de flesta här funnit mannen de vill dela resten av livet med.
Men, för den skulle behöver det inte betyda att du inte kan ställa frågan. Naturligtvis skall du fråga och det finns nog en hel del där ute som funderar som du och de som kan ge vettiga svar.
För några år sedan var jag som du trött på dåliga förhållanden. Jag hade gett upp allt vad kärlek innebar. Jag trodde bl.a att jag aldrig skulle gänga mig och ännu mindre gifta mig.
Det var inte för än jag började rannsaka mig själv och inse att jag själv lockades till män som inte var bra för mig. Jag ingick kärleksrelationer där det redan från början fanns tecken att det var dömt till att misslyckas.
Allt handlade egentligen om min självbild och egenvärde, hur jag värdesatte mig själv, vem jag var värdig att älska och vem som var värdig att älska mig.
Idag lever jag lyckligt med min blivande make och den tiden av oro, rädsla och sorg över att alltid bli sårad är långt borta.
Idag älskar jag fullt ut och vågar "klä av mig" känslomässigt inför min Hannes.
Om jag hade träffat Hannes för låt säga 3-4 år sedan (vi har varit tillsammans i 1 år och 9 månader) så hade jag inte ens gett honom en chans. Inte en suck att vi hade blivit ihop. Han hade varit för mesig för mig rent ut sagt, alldeles för snäll t.ex. Jag hade dundrat över honom och slukat honom med hull och hår, och sen tröttnat och gjort slut.
Tack vare självinsikt och självkännedom, att jag bättre förstår varför jag reagerar och handlar som jag gör, har jag förstått att jag måste ge kärleken en ÄRLIG chans. Steg 1 var att träffa nån som var BRA för mig, inte tvärt om. Steg 2, att träffa "Herr Rätt" och inte söka efter "Herr Rätt-på-ALLA-sätt". Jag fick skrota alla idéer om hur HAN skulle vara och se ut. Det var nämligen oxå en av mina problem, jag ville ha en man som uppfyllde alla mina kriterier och krav, min drömbild av hur en man skulle vara. Han skulle minst av allt va en nörd eller en mes. En man skulle vara stark både fysiskt och psykiskt annars tappade jag respekten för honom. Alla föreställningar om vad jag ville ha och behövde fick jag lägga åt sidan. Mina val ditills hade ju inte gett några possitiva resultat så det var värt ett försök.
Jag fick kontakt med en yngre kille över nätet och efter några veckors chattande och några telefonsamtal så bestämde vi träff över en fika på stan. Följande helg bjöd han mig på middag. Inte hade jag då kunnat ana att han skulle bli mannen som jag 1 år senare skulle förlova mig med!
Till en början var det svårt för mig att låta bli att finna fel hos honom. Efter många om och men slängde jag de där ynka 2% av "hans dåliga sidor" i soporna och på så sätt har vårat förhållande och kärlek kunnat leva vidare och t.o.m fördjupas och blomstra.
Idag lockar hans små egenheter mig istället till spontana skratt och han vore inte Hannes utan de där "felen" och "bristerna". Jag älskar honom precis som han är! Oj, det blev visst ett lååångt inlägg angående denna fråga. Jag hoppas det har get dig någon hjälp på vägen i dina funderingar.
Ett tips: Ransaka dig själv och se på vad DU gör för fel i förhållandet. Hur är din självbild? Vad känner du för egenvärde? Vad förväntar du dig av ett förhållande? Gör du vettiga val?
Det där ordspråket "Lär dig älska dig själv innan du älskar nån annan", "Du måste först lära dig älska dig själv innan du kan älska någon annan" passar rätt bra här.
Om du tycker "älska dig själv" låter för ego så byt ut det till "tycka om dig själv" till å börja med iaf.
Var din egen bästa vän. Vänner tycker man om och vill deras bästa, eller hur?
När du kommit så långt dröjer det nog inte länge tills du finner kärleken igen, den friskare kärleken.
Lycka till!
).