Hur kan någon vilja gifta sig? Seriös fråga .-)!

när du träffar den rätte kommer du förstå. Hur klyschigt det än låter så kommer du känna precis när det inträffar men man kan aldrig förstå vilken kraft det är om man inte upplevt den.

Själv skulle jag absolut inte gifta mig eller skaffa barn, hus osv innan jag blev 30, jag trodde inte heller riktigt på det där men sen träffade jag jonny o nu kan vi knappt vänta med nått av det.
Men som sagt, innan man träffat den rätte kan man aldrig förstå det.

ernhake: Så du tycker att mitt ex gjorde rätt som isolerade mig från min familj, som tyckte jag skulle vara hemma vareviga kväll eller helg för det var han (jag har en hobby som tar en del helger i anspråk)...??

Du tyckte att jag förtjänade att gå i terapi många månader efteråt eller att det var mitt egna fel att jag fick panikångestattacker??

Du skriver om män som en hel grupp, män är ju precis som kvinnor individer och alla är olika.
Att säga att alla män är svin är att generalisera grovt. Tror att du är ganska färgad av dina dåliga erfarenheter.
Det är klart att det är en risk att gifta sig, man vet ju aldrig hur det kommer att sluta ( eller inte sluta för den delen).
Men man måste ju våga!:)

Du befinner dig i en annan livssituation än dom som skriver här som hittat sin livskamrat/partner de älskar och vill förlova sig med/gifta sig med. Då kanske det framstår som galet för dig att vela binda sig. När du träffar någon som du älskar och mår bra med så kommer du att förstå.

Om du har en så enkel bild av killar kanske du umgås i homogena kretsar där det inte finns så bra killar. Byt umgängeskrets. Det är så lätt att generalisera men det leder bara till att befästa en åsikt man stirrat sig blind på. Vi ser vad vi vill se. Skillnaderna mellan könen är lika stora som inom könen. Dags att ge varje ny kille en ärlig chans istället för att stämpla honom som kille enligt din definition.

Hade jag varit kille och dejtat dig hade jag snabbt uppfattat dig som rabiat, vänt på klacken och tyckt du får inse fakta på eget bevåg. Orka övertyga dig om att jag är vettig, ärligt talat, varför ska jag behöva motbevisa dig med våld. Lite tillit tack - lite mindre fördomar. Skulle du känna dig motiverad av att dejta en kille som förutsatte att du som "alla tjejer" är en lögnaktig, maipulativ slampa som fejkar orgasmer för att du egentligen är mer intresserad av hans plånbok än sex?

Du verkar ha bestämt dig för vad du vill tycka om alla killar i ditt liv. Din inställning kanske inte är så inbjudande till just "vettiga killar", vilket gör att du fortsätter umgås med killar som befäster din bild av "alla killar" som något negativt. När du har löst dina egna trust issues och har en lite mer nyanserad bild av människor kanske du upptäcker att det finns härliga killar värda att dela livet med. När det känns rätt så känns det rätt, det går inte att förklara.

Hoppas du träffar någon som du kan lita på, lycka till!

Oj...

Min sambo är min bäste vän. Utan honom skulle jag inte vara en hel människa - han får mig att må bra ända ut i tårna! Och det är ömsesidigt. När jag frågar varför han älskar mig så svarar han: du är så rolig att vara med, du får mig att skratta

När vi träffades var allt självklart. Allt flöt bara på. Att vi ska spendera livet ihop är inget stort beslut vi fattat - alternativet att inte vara tillsammans har inte funnits med på kartan.

Vår relation bygger på ömsesidig RESPEKT. Och KOMMUNIKATION. Ingenting är givet och man måste uppskatta det man har. Naturligtvis kommer vi stöta på problem, men eftersom vi pratar med varandra och vet att livet är går upp och ner kommer vi förhoppningsvis kunna hantera det också.

Vi är otroligt lyckligt lottade. Det är definivt inte alla som har sån tur - men jag hoppas och önskar att du också får möjligheten att uppleva den kärlek som blir större ju mer man ger bort.

Om jag bara dejtade svin skulle jag inte heller gifta mig

Nu tycker jag att jag är för bra för att bli utnyttjad av svin så jag har aldrig dejtat något.

Ehrmmm... BT är nog lite fel forum för dig. Här hänger det mest kvinnor (och en del män) som är i giftastankar, är på väg till altaret eller redan varit å gift sig.
M.a.o så har de flesta här funnit mannen de vill dela resten av livet med.
Men, för den skulle behöver det inte betyda att du inte kan ställa frågan. Naturligtvis skall du fråga och det finns nog en hel del där ute som funderar som du och de som kan ge vettiga svar.
För några år sedan var jag som du trött på dåliga förhållanden. Jag hade gett upp allt vad kärlek innebar. Jag trodde bl.a att jag aldrig skulle gänga mig och ännu mindre gifta mig.
Det var inte för än jag började rannsaka mig själv och inse att jag själv lockades till män som inte var bra för mig. Jag ingick kärleksrelationer där det redan från början fanns tecken att det var dömt till att misslyckas.
Allt handlade egentligen om min självbild och egenvärde, hur jag värdesatte mig själv, vem jag var värdig att älska och vem som var värdig att älska mig.
Idag lever jag lyckligt med min blivande make och den tiden av oro, rädsla och sorg över att alltid bli sårad är långt borta.
Idag älskar jag fullt ut och vågar "klä av mig" känslomässigt inför min Hannes.
Om jag hade träffat Hannes för låt säga 3-4 år sedan (vi har varit tillsammans i 1 år och 9 månader) så hade jag inte ens gett honom en chans. Inte en suck att vi hade blivit ihop. Han hade varit för mesig för mig rent ut sagt, alldeles för snäll t.ex. Jag hade dundrat över honom och slukat honom med hull och hår, och sen tröttnat och gjort slut.
Tack vare självinsikt och självkännedom, att jag bättre förstår varför jag reagerar och handlar som jag gör, har jag förstått att jag måste ge kärleken en ÄRLIG chans. Steg 1 var att träffa nån som var BRA för mig, inte tvärt om. Steg 2, att träffa "Herr Rätt" och inte söka efter "Herr Rätt-på-ALLA-sätt". Jag fick skrota alla idéer om hur HAN skulle vara och se ut. Det var nämligen oxå en av mina problem, jag ville ha en man som uppfyllde alla mina kriterier och krav, min drömbild av hur en man skulle vara. Han skulle minst av allt va en nörd eller en mes. En man skulle vara stark både fysiskt och psykiskt annars tappade jag respekten för honom. Alla föreställningar om vad jag ville ha och behövde fick jag lägga åt sidan. Mina val ditills hade ju inte gett några possitiva resultat så det var värt ett försök.
Jag fick kontakt med en yngre kille över nätet och efter några veckors chattande och några telefonsamtal så bestämde vi träff över en fika på stan. Följande helg bjöd han mig på middag. Inte hade jag då kunnat ana att han skulle bli mannen som jag 1 år senare skulle förlova mig med!
Till en början var det svårt för mig att låta bli att finna fel hos honom. Efter många om och men slängde jag de där ynka 2% av "hans dåliga sidor" i soporna och på så sätt har vårat förhållande och kärlek kunnat leva vidare och t.o.m fördjupas och blomstra.
Idag lockar hans små egenheter mig istället till spontana skratt och han vore inte Hannes utan de där "felen" och "bristerna". Jag älskar honom precis som han är! Oj, det blev visst ett lååångt inlägg angående denna fråga. Jag hoppas det har get dig någon hjälp på vägen i dina funderingar.

Ett tips: Ransaka dig själv och se på vad DU gör för fel i förhållandet. Hur är din självbild? Vad känner du för egenvärde? Vad förväntar du dig av ett förhållande? Gör du vettiga val?

Det där ordspråket "Lär dig älska dig själv innan du älskar nån annan", "Du måste först lära dig älska dig själv innan du kan älska någon annan" passar rätt bra här.
Om du tycker "älska dig själv" låter för ego så byt ut det till "tycka om dig själv" till å börja med iaf.
Var din egen bästa vän. Vänner tycker man om och vill deras bästa, eller hur?
När du kommit så långt dröjer det nog inte länge tills du finner kärleken igen, den friskare kärleken.

Lycka till!

ojdå!

du måste verkligen enbart träffa idioter till killar!
jo jag har också träffat en jädrans massa idioter till killar som bara tänker med en sak och rädda för att känna efter, såna killar hittar man oftast ute på krogen varje helg. så där ska man nog inte leta om det är seriös och växande kärlek.

jag hittade en kille som var helt motsatsen från vad jag är, och inte alls som dem killar man letade eter eller kollade på innan. men han kändes som en person som jag kunde lite på, och vara mig själv med. där var skillnaden från tidigare killar. så en trygg och en person som kom att bli min bäste vän och stora kärlek. därför vill jag gifta mig och leva resten av mitt liv med honom. för hur han får mig att känna mig speciell och älskad.

håller med förgående inlägg, se efter varför du hamnar med såna dåliga förhållanden? kanske det är därför du bara ser "dåliga" killar och inte dem som är mer "värda" att göra sig bekant med.

Lycka till!

Fy vad tråkigt för dig att du fått en så sned syn på något som kan vara hunderbart!

Vårt bröllop kommer vara den bästa dagen i våra liv effter våra barns födelse.

säger som andra talare, Min man är min bästa vänn som jag altid kan lita på i alla väder.

Tur är väl att vi lever i ett fritt land där äktenskapet är frivilligt, där varje man och kvinna väljer varandra v kärlek.

Jag hoppas att du kan hitta någon som värdesätter dig lika högt någon dag, det verkar onekligen som du har haft otur i dina förhållnden.
Ransaka dig själv och männen du träffar. Våga ställa krav och acceptera inte att någon behandlar dig illa.
I en sund relation ska man kunna älska varandra utan förbehåll.

Lycka till

Klart man vågar gifta sig... Man kan ju alltid skilja sig om det skulle skita sig...

Det jag personligen anser vara ett mkt allvarligare sätt att binda sig på - som folk gör till höger och vänster - är att skaffa barn...
Det kan man inte ångra... :P