Strange Princess

Äldre 31 Oct 00:01

61 svar

Hur kan någon vilja gifta sig? Seriös fråga .-)!

Hej!

Kalla mig gärna stockholms störta cyniker..MEN hur kan man någonsin lita på någon kille till en milda grad så man väljer att gifta sig med honom?
Jag tror aldrig ens jag skulle klara att "binda upp mig".
Killar ÄR och förblir ett släkte för sig. De kommer alltid få dig att må dåligt, varför ska man utsätta sig för det?
Visst finns det väl kilalr som blir vrålkära..men hur långe är de det? Sen är det vi girls som lagt ner vår själ i det hela som får ta smällen när han inte pallar mer..
Känns just nu som jag helre är själv efter all playes jag stött på än någonsin binder upp mig. Jag kan inte bli kär i nördiga killar som avgudar mig och resten är liksom inget att hänga i julgranen..Har jag fel? Motb´visa mig gärna då!
Efter mitt senaste strul är jag mer än någonsin övertygad att aldrig ha en kille..vilken makalös player.
Just nu finner jag inte ord..men det är häpmnandsväckande..man slutar aldrig förvånas!
Såå..min fråga till er är..Hur vågar ni satsa? hur vågar ni gifta er/förlova er? Man hör ju tom. skräckhistorier med brudgummar som har sex med tärnan på bölloppet..VAD är killars problem eg? Någon som har ett bra svar på det! Kram!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-31 20:43
Tack för alla svar! Låter ju underbart för er som har det bra i era äktenskap/relationer!
Jag är inte precis glad att jag är en cyniker men självklart har mina erfarenheter format mig.
Jag har träffat såå många genom åren, jag har fått lyssna till så många killars deppiga berättelser om sina ex/nuvarande flickvänner etc. och jag har alltid känt "Wow..jag är såå glad att jag inte är hon". Den senaste killen jag datade gjorde JAG klart för redan på andra daten när han verkade kär att jag inte ville ha ett förhållande..Självklart formade DET resten av vår relation eftersom JAG då hamnade i player-facket istället för flickvänne-facket..om man säger så;)!
När vi träffades senast hade han dock inte varit hemma på 3 veckor berättade han(vilket väl i klartext innebar att han datade någon som ville vara mer seriös) MEN ändå kontakatde han MIG...Jag förstår ju att han också har relations-problem, men tänk om jag var HON som han bott hos i tre veckor och så fort hon vänder ryggen till/jobbbar/åker bort vill han träffa MIG.
Då kände jag mig åtminstone glad att jag inte valt att ivolvera mig seriöst med honom, för hade han gjort så mot mig och jag var helt seriös hade jag gråtit floder..Detta är inte den första kille jag möter som beter sig såhär!
När jag var ute förra helgen frågade en kille min kompis jätte myckett om mig, och tyckte jag var sååå söt etc. Hon svarade: "Hmm..hon är nog inte intresserad." ,för hon visste att han inte var min "typ".Då svarade han henne: "men jag är ju gift sedan 7 år, jag ville bara ha lite kul med henne för hon är så söt!"
Hmm..gör det att man längtar än mer efter att involvera sig..neeejj...inte direkt.
Men jag ska ta åt mig av vad ni skriver, självklart, TACK, men frågan är om jag någonsin helhjärtat kommer lita på någon efter alla erfarenheter jag har av killar!
Ingen mer super-snygg kille för mig iaf, och ingen med uppblåst ego, och ingen som måste ha bekräftelse för att överleva och ingen som har haft en dålig uppväxt...och måste hävda sig..hmm..Var hittar man honom som inte har dessa egenskaper?
Kram!

Linda och Hannes

Äldre 2 Nov 05:14

#51

Linda och Hannes skrev 2007-10-31 10:50:20 följande:

Ehrmmm... BT är nog lite fel forum för dig. Här hänger det mest kvinnor (och en del män) som är i giftastankar, är på väg till altaret eller redan varit å gift sig.M.a.o så har de flesta här funnit mannen de vill dela resten av livet med.Men, för den skulle behöver det inte betyda att du inte kan ställa frågan. Naturligtvis skall du fråga och det finns nog en hel del där ute som funderar som du och de som kan ge vettiga svar.För några år sedan var jag som du trött på dåliga förhållanden. Jag hade gett upp allt vad kärlek innebar. Jag trodde bl.a att jag aldrig skulle gänga mig och ännu mindre gifta mig.Det var inte för än jag började rannsaka mig själv och inse att jag själv lockades till män som inte var bra för mig. Jag ingick kärleksrelationer där det redan från början fanns tecken att det var dömt till att misslyckas.Allt handlade egentligen om min självbild och egenvärde, hur jag värdesatte mig själv, vem jag var värdig att älska och vem som var värdig att älska mig. Idag lever jag lyckligt med min blivande make och den tiden av oro, rädsla och sorg över att alltid bli sårad är långt borta.Idag älskar jag fullt ut och vågar "klä av mig" känslomässigt inför min Hannes. Om jag hade träffat Hannes för låt säga 3-4 år sedan (vi har varit tillsammans i 1 år och 9 månader) så hade jag inte ens gett honom en chans. Inte en suck att vi hade blivit ihop. Han hade varit för mesig för mig rent ut sagt, alldeles för snäll t.ex. Jag hade dundrat över honom och slukat honom med hull och hår, och sen tröttnat och gjort slut.Tack vare självinsikt och självkännedom, att jag bättre förstår varför jag reagerar och handlar som jag gör, har jag förstått att jag måste ge kärleken en ÄRLIG chans. Steg 1 var att träffa nån som var BRA för mig, inte tvärt om. Steg 2, att träffa "Herr Rätt" och inte söka efter "Herr Rätt-på-ALLA-sätt". Jag fick skrota alla idéer om hur HAN skulle vara och se ut. Det var nämligen oxå en av mina problem, jag ville ha en man som uppfyllde alla mina kriterier och krav, min drömbild av hur en man skulle vara. Han skulle minst av allt va en nörd eller en mes. En man skulle vara stark både fysiskt och psykiskt annars tappade jag respekten för honom. Alla föreställningar om vad jag ville ha och behövde fick jag lägga åt sidan. Mina val ditills hade ju inte gett några possitiva resultat så det var värt ett försök.Jag fick kontakt med en yngre kille över nätet och efter några veckors chattande och några telefonsamtal så bestämde vi träff över en fika på stan. Följande helg bjöd han mig på middag. Inte hade jag då kunnat ana att han skulle bli mannen som jag 1 år senare skulle förlova mig med!Till en början var det svårt för mig att låta bli att finna fel hos honom. Efter många om och men slängde jag de där ynka 2% av "hans dåliga sidor" i soporna och på så sätt har vårat förhållande och kärlek kunnat leva vidare och t.o.m fördjupas och blomstra.Idag lockar hans små egenheter mig istället till spontana skratt och han vore inte Hannes utan de där "felen" och "bristerna". Jag älskar honom precis som han är! Oj, det blev visst ett lååångt inlägg angående denna fråga. Jag hoppas det har get dig någon hjälp på vägen i dina funderingar.Ett tips: Ransaka dig själv och se på vad DU gör för fel i förhållandet. Hur är din självbild? Vad känner du för egenvärde? Vad förväntar du dig av ett förhållande? Gör du vettiga val? Det där ordspråket "Lär dig älska dig själv innan du älskar nån annan", "Du måste först lära dig älska dig själv innan du kan älska någon annan" passar rätt bra här.Om du tycker "älska dig själv" låter för ego så byt ut det till "tycka om dig själv" till å börja med iaf.Var din egen bästa vän. Vänner tycker man om och vill deras bästa, eller hur?När du kommit så långt dröjer det nog inte länge tills du finner kärleken igen, den friskare kärleken.

Hej strange princess!
Vet inte om du orkade läsa mitt låååånga inlägg...

Det verkar som om du själv inte vill involvera dig i ett seriöst förhållande, då är det nog rätt svårt att få till ett sånt om det är det du egentligen längtar efter. Min nästa fråga blir, hur gammal är du? Det låter som att du är relativt ung. Om du tycker detta med förhållanden är ett problem, sök upp nån proffessionell att prata med, det gjorde jag. Lite terapi har aldrig nån dött av (tror jag iaf inte

).
"Som man ropar får man gensvar" heter ett rätt bra ordspråk, och det passar in rätt bra på det du skrev om sist i din tråd. Du får det du ber om, oavsett om du säger det rakt ut eller om du sänder ut singnaler så kan de flesta människor läsa av dig. I ett förhållande gäller det att bygga upp ett ömsesidigt förtroende, det sker inte på bara några veckor utan kan ta månader. Det bästa är nog ändå att låta förhållandet ta tid och lära känna varandra innan man rusar in i nått nytt. Håller med tidigare inlägg om att krogen inte är det bästa stället att finna en vän för livet. Oftast finns alkohol med i bilden och då brukar omdömmet inte vara det bästa.
Mitt råd, var inte rädd för kärleken. Välj en kille du kan lita på. När ni lärt känna varandra ordentligt då kan det vara dags att ge ditt hjärta till honom.
Du blir behandlad så som du låter dig behandlas. Tänk på det.
Lycka till med kärleken!

felines

Äldre 2 Nov 07:40

#52

Linda och Hannes skrev 2007-11-02 05:14:37 följande:

När ni lärt känna varandra ordentligt då kan det vara dags att ge ditt hjärta till honom. Du blir behandlad så som du låter dig behandlas. Tänk på det.Lycka till med kärleken!

Jag håller med, har en vän som träffar ena skitstöveln efter den andra,hon har många korta förhållanden och jag kan tycka problemet är att hon har så brottom. Man kan dejta och lära känna varandra i gott ett par månader utan att ha sex. Om killen vill ha ett billigt ligg hinner han sticka och då har man inte ödslat energi på någon oseriös snubbe. Jag kan själv tycka att jag tappar mycket omdöme när jag bir kär och är i nuppa-som-kaniner stadiet. Jag tror nyckeln är att spana en längre stund, spana in hans vänner, spana in om han har några ex-erfarenheter som kan vara varningsklockor, spana in om han passar med dina vänner din, familj innan du bestämmer dig.

rosesarered

Äldre 2 Nov 10:37

#53

älskarlivet skrev 2007-11-01 18:23:29 följande:

oss två: Jo jag vet att det finns undantag.. Men min erfarenhet säger att många förhållanden spricker också.. Känner en som blev tillsammans med sin respektive när de var väldigt unga och nu efter 20 år skiljer de sig..

Angående ålder så stöter man på mycket tvivel från andra om man är ett ungt par.
Känns ofta som att man har press på sig från andra att det SKA ta slut.
Det gäller att vara stark och inte ta åt sig. Tyvärr är jag en grubblare som tar åt mig otroligt lätt så vad alla andra tycker kan få mig att tvivla ibland.
Mina föräldrar träffades som 19 år gamla och gifte sig vid 23. Dom var gifta i 17 år.
Även om det blev skilsmässa så ser jag inte det som ett misslyckande med tanke på att många som gifter sig idag skiljer sig efter 2-5 år.

Troll-P

Äldre 2 Nov 10:57

#54

Jag träffade min blivande man på det ställe där jag ALDRIG trodde jag skulle träffa någon - kl 04 på krogen. Med det vill jag bara poängtera att det handlar om att vara öppen för att träffa någon, oavsett plats och tidpunkt i livet.

pickolina78

Äldre 2 Nov 14:49

#55

Jag måste hålla med alla kloka människor som skrivit i tråden. Man måste börja med sig själv.

Jag förstår precis vad du menar. Jag har haft liknande åsikter pga liknande erfarenheter. Men det börjar och slutar med mig (dig) själv, vilket är en insikt som mognat fram för min del. Innan dess är man nog dömd att upprepa sina misstag. Så läs allas råd noga och börja fundera kring det och fokusera sedan på dig själv.. Vad är det hos dig som gör att du faller för idioter, vad är det hos dig som gör att du låter människor behandla dig på det sättet osv osv.

Tizzeltazz

Äldre 2 Nov 15:23

#56

miss lovely
Javist, men vid det laget så trodde jag ju honom.
Det har inte släppt helt och hållet men jag litar på m2b och att han ändå tycker att jag är underbarast... även om jag ibland hävdar att han har taskig smak

oss två
ja, jag ser det som att mitt förra förhållande lärde mig att se vad som är viktigt och uppsakatta m2b ännu mer.
Försöker se det som en bra erfarenhet så att säga...

Swing

Äldre 9 Nov 09:14

#57

Kul att vi inte är ensamma eller så 'onormala'!
En del tror att det är något fel på oss, att vi är djupt religiösa eller bara är tillsammans av gammal vana. HELT FEL!!

Vi blev ihop när jag var 16 och han just fyllt 17. Förlovade oss några år senare och gifte oss vid 22. Gissa om olyckskorparna kraxade............... Dessutom hade vi ju inte ens 'råkat i olycka', så det ansågs väldigt konstigt att gifta sig.

Om nåt år har det gått 30 år och vi är ett jättelyckligt och stabilt par. Alla förundras och säger att vi är det mest förälskade/kära par dom nånsin träffat. (Fick höra det senast för ett par månader sedan av en yngre tjej, som just själv skulle gifta sig).

Tooticki

Äldre 9 Nov 12:37

#58

Swing:

Härligt att höra!

Jag tror inte att alla relationer som börjar vid tidig ålder är dömda att misslyckas men jag kan bara se till mig själv, jag har nyligen fyllt 23 år och jag är en helt annan person idag är jag var när jag var 19. Hade jag träffat min m2b när jag var i 18-årsåldern hade det inte hållt. Jag behövde ett par år att verkligen leka av mig och inte känna några krav, men nu är jag redo!

Liinda_e

Äldre 9 Nov 13:21

#59

du skriver att du tänker.åh vad glad att jag inte är hon....
vet du ...jag tänker så om dej...åhh glad att jag inte är hon.
för det låter så ensamt.

charmed

Äldre 10 Nov 18:26

#60

jag håller med liinda!!!

Liinda_e skrev 2007-11-09 13:21:41 följande:

du skriver att du tänker.åh vad glad att jag inte är hon....vet du ...jag tänker så om dej...åhh glad att jag inte är hon.för det låter så ensamt.

jimbolina

Äldre 18 Nov 19:31

#61

Hej Strange princess. Gud vad jag känner igen mig själv i dig. Innan jag träffade min blivande så har jag haft 3st långa förhålande bakom mig. Samtliga har varit otrogna eller lämnat mig för sina x. Ett tag så hade jag tappat hoppet helt att träffa Mr Right. Jag lever ett helt annat liv idag än för 10år sedan. Mitt liv bestod utav galna resor/fester. Man omringar sig med en viss kategori utav människor när man hänger i de kretsar som jag gjorde. Det var väldigt ytliga människor där folk var otrogna till höger och vänster. Tyvärr har jag idag fortfarande 3 riktigt bra killkompisar som är riktiga players. De är jätte bra vänner till mig , men som de själva säger. "Jag är inte gjord för att leva ett helt liv med en och samma tjej" Riktigt sorgligt men så är deras filosofi. Jag lever idag med min blivande sen 8 år tillbaka samt vår son. Trodde aldrig att en relation kunde vara så här bra. Visst har vi våra mörka stunder, vem har inte det? Det är en underbar känsla att hitta sin andra halva, sin bästa vän, älskare. Det tog mig ett bra tag innan jag började att lita på honom då jag blivit så sviken tidigare. Min killes pappa var otrogen med hans mamma när han var liten så min kille har verkligen lidigt över hans dåliga beslut. Han har sagt tusen gånger att han inte vill att våra barn ska få uppleva det som han upplevt. Jag måste ju tro han. Om man inte vågar lita på sin andra halva så har man förlorat så mycket. Det viktiga för mig är att kunna lita på varandra. Vi har så himla roligt tillsammans. Vi uppskattar varandra, hittar på saker tilsammans. Busar med varandra. Jag låter desutom han ha en enorm frihet. Han gillar att vara ute med grabbarna. Det är viktigt att ens kille/man känner att han kan vara ute och ha roligt med grabbarna istället för att ha en svartsjuk fru där hemma som ringer stup i kvarten. Jag vet ju att det är mig han längtar hem till! Mina 4 vänner som idag lever med sina män har alla det super bra. Vi har så himla roligt tillsammans. Håller just nu på att planera en jätte resa tilsammans,vi vänner. Tips till dig är att date dig fram. Va lyhörd, kanske behöver du även byta vänskapsktets för att omringa dig med "bättre" människor. Jag var väldigt naiv när jag var ung.. Jag har fortfarande att göra med skitstövlat i min bransch men jag har lärt mig att se igenom dem.Att hitta den rätta på krogen är kanske inte det rätta stället. Lycka till. Många kramar ifrån mig!

Hur kan någon vilja gifta sig? Seriös fråga .-)!

INNEHÅLL