Jag vill behålla mitt efternamn och det vill han också med sitt..

Jag skulle aldrig vilja byta mitt efternamn mot något annat oavsett hur ovanligt eller vackert det namnet skulle varit. mitt efternamn är en jättestor del av min identitet och jag känner starkt för det. Min man ville inte heller byta och eftersom jag känner som jag gör för mitt namn så hade jag inga som helst problem med att respektera och acceptera att han kände likadant för sitt namn.
Ingen av oss skulle fått för oss att försöka övertala den andre att byta namn. Känns bara helt fel. Känner båda lika starkt för sina resp namn så är det ju lättare att förstå varandra.

För mig spelar det ingen som helst roll att vi inte har samma efternamn. Jag känner inget behov alls av att kunna kallas "Fam X" eller "Herr o Fru X".
Så för vår del har det fungerat finemang med att vi båda behöll våra efternamn. Det kruxiga brukar kunna dyka upp när/om man vill ha barn. Har flera vänner där barnets blivande efternamn vållat stora och hårda diskussioner.

Om jag förstått det rätt med barnets efternamn så får det automatiskt mammans efternamn om föräldrarna i-n-t-e är gifta, men är man gift får det automatiskt pappans. Jättefånig regel. Känns otroligt förlegad, men det är väl samma gammaldags logik bakom detta som ligger bakom att pappan måste "ta på sig faderskapet" ifall paret inte är gifta. För då är det inte "säkert" att mannen verkligen är far till barnet, vilket man tar för givet om föräldrarna är gifta. Ungefär som om otrohet endast är något som kan ske om man inte är gift...! Känns väldigt 1800-tal men så är det fortfarande.

Om man vill att barnet ska ha den andre förälderns namn får man skicka in lite papper om detta.

Lycka till nu!

Och glöm inte bort att OM du eller han skulle ångra er senare så är det ju aldrig försent att byta namn. Allt behöver inte göras på en gång när man gifter sig.