• Aquarelle

    vad hade ni gjort?

    Jag flyttade från jobb, vänner och familj för att kunna bo tillsammans med min kille. Nu har jag bott här ett tag och det är inget fel på stället och jag och min numera sambo har det bra tillsammans. Men jag kan inte hitta ett arbete i den här staden inom mitt utbildningsområde. Även att hitta ett mindre kvalificerat jobb har varit trixigt och situationen håller på att bli ohållbar. Jag har kommit med två förslag till min sambo. Det första är att vi försöker bilda familj nu vilket är ca ett år tidigare än vi planerat. Jag har ett timvik nämligen och kan jobba i hop en bra föräldrapenning. Men sambon säger nej, det är för tidigt. Mitt andra förslag är att jag söker jobb i hela landet och får jag en bra tjänst så flyttar vi dit. Men sambon säger nej, han vill inte riskera att bli arbetslös. Är jag konstig som försöker göra något åt min situation på det här sättet, istället för att vänta mig till ett jobb?

  • Svar på tråden vad hade ni gjort?
  • Aquarelle

    Staden är mellanstor, men det är ett stort överskott på just min yrkesgrupp här och på pendlingsavstånd. Jag har aktivt sökt jobb här i nästan ett år och inget har hänt. PÅ AMS säger de att att det kommer vara så ett tag till och därför tänkte jag att jag kunde passa på att påbörja familjebildningen nu. Jag börjar närma mig 30 så jag är ju ingen ungdom längre direkt. Min sambo vill ju vänta ett år med att börja försöka, men om jag äntligen har fått ett bra jobb då så vill jag väl inte försöka bli gravid med en gång.

  • Aquarelle
    nennesjuttioåtta skrev 2007-11-08 15:51:19 följande:
    Oj, Inte meningen att låta hård...
    ingen fara! Jag tycker nog också att han borde kunna vara lite mer öppen för mina idéer nu när jag ändå har offrat mig och flyttat till honom.
  • Aquarelle
    RUMM skrev 2007-11-08 15:56:11 följande:
    Skaffa inte barn bara för att ha någonting att göra- det är allt jag kan råda till...
    Onej, så är det verkligen inte! Men jag förstår om det kanske låter så. Vi vill båda ha barn och det ganska snart! Min sambo har fast tjänst och vi bor bra så allt är under kontroll rent praktiskt. Vår tanke var från början att vi skulle ha en period innan vi fick barn när vi bodde tillsammans och båda arbetade och vi hade ett bekymmerslöst liv med god ekonomi. Men det går inte nu, så då tänkte jag att vi kunde börja försöka få barn lite tidigare.
  • Aquarelle
    Surrelino skrev 2007-11-08 15:52:00 följande:
    Du är inte ett dugg konstig som försöker göra något åt din situation. Om du inte har ett vettigt jobb, kommer du bli missnöjd med tillvaron och det kommer gå ut över din sambo. Så jag tycker snarare att din sambo är konstig som säger nej till dina förslag.
    Ja, jag är rädd för att jag kommer att bli bitter. Det känns som om jag sitter inlåst i en bur. Jag vill få en ärlig chans att sats på min karriär så som min sambo har fått. Men jag kan även tänka mig att bilda familj lte tidigare än vad som var planerat. Nu går jag runt i en främmande stad utan vänner, familj eller arbete och är stressad över att min fertilitet sjunker.
  • Aquarelle
    Risslan skrev 2007-11-08 16:07:18 följande:
    Vad har han för förslag på att lösa situationen? Det är verkligen enkelt att bara säga nej till dina förslag men han kanske har kommit med konstruktiva förslag också!Och nej, du är inte ett dugg konstig som vill göra något åt situationen. Appropå att få barn när/om du precis har börjat ett nytt jobb: För dig personligen skulle jag tro att det är sååååå mycket störte att få barn så att gå på barnledighet från ett nytt jobb inom ett år från anställningsdatum är inget problem. Sökte själv ett nytt jobb som jag började i augusti och juli året därpå fick jag vårt andra barn visst det var jättejobbigt att gå till chefen och berätta det men hon bara skrattade och sa "det hjade vi räknat med - även om vi kanske trodde det skulle dröja ett tag till".Lycka till med allt och hoppsa ni kommer på en bra lösning!!!
    Det stämmer nog, det där med att när jag blir gravid så kommer det kännas mycket större än mitt nya jobb. Det irriterar mig bara att min sambo som vägrar flytta på sig och ge mig en chans till att få jobba med de som jag är utbildad till även vägrar att påbörja familjebildningen liiite tidiagare än vad han planerat. Resultatet kan ju bli att jag nu går runt och inte gör något bara för att han ska känna sig så j'''la redo först.
    Han har inga egna förslag, han tycker att jag ska vänta och se vad som händer..Förlåt för min griniga ton, usch vilket neggo jag är.
  • Aquarelle

    Lycklig jag skrev 2007-11-08 16:10:27 följande:


    Jag tycker att du har en sund inställning Aquarelle. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig och man måste kunna ändra planerna lite efter vägen. Ta ett varv till i diskussionen med din sambo. Om ni ändå är säkra på att det ska vara ni två i framtiden så borde det inte vara helt främmande för honom att tidigarelägga planerna på barn ett år för att det passar era liv som de ser ut just nu. Planerna kommer troligen ändå att ändras om du får ett jobb för precis som du skriver så är det kanske inte så kul att bli gravid precis efter att man fått ett jobb man tycker om. Varken för dig eller din blivande arbetsgivare...Lycka till!
    Jag får ta och prata med honom igen men han blir sur och tyst och tycker att jag tjatar. Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte sitta här och inte göra något alls, Tack för stödet!
  • Aquarelle
    Tooticki skrev 2007-11-09 12:41:42 följande:
    Men om ni skaffar barn och du inte får jobb efter föräldraledigheten, vad gör ni då? Kommer du trivas bättre med att vara arbetslös för att du är mamma?Mitt tips är att lösa det problem ni har nu genom att försöka kompromissa, är han inte beredd att ge upp något för dig så som du har gjort för honom, vill du verkligen skaffa barn med honom då? Då hamnar du ju i en ännu mer bunden sits!
    Om jag inte får jobb efter föräldrarledigheten (alltså jobb får jag alltid, men inte kanske inte inom min utbildning) så har jag trots allt fått min familj. Jag har två huvudmål i mitt liv och det är att jobba med det som jag utbildat mig till och att få familj. Om jag kommer ut på arbetsmarknaden efter en föräldraledighet så slipper jag stressen över att jag håller på att bli för gammal för familj iallfall!
  • Aquarelle
    pickolina78 skrev 2007-11-08 16:51:01 följande:
    Har inte läst igenom alla svar så noga men jag fick en tanke.. Om ni skulle välja att sätta igång med bebisverkstaden.. Vad händer sedan då? Dvs när det blir dags för dig att börja jobba igen. Då kommer du väl att hamna i samma sits igen, att du inte hittar jobb och kanske måste ta ett jobb som du inte är utbildad till/inte trivs med. Vad är det som säger att situationen kommer att vara annorlunda om 1-3år? Jag tror verkligen att ni måste ta tag i detta och komma på någon bra lösning. Jag tror inte att bebisverksaden är en bra lösning på sikt. Nyckelproblemet är ju gällande jobb/boende för er båda... Vad ni vill ha ut av era liv och vad ni är villiga att ge upp för det osv...
    Om jag hamnar i samma sits efter min föräldraledighet så har jag åtminstone hunnit få ett barn innan jag hamnar i klimakteriet. Jag tycker inte att man ska hasta in i bebisverkstaden i onödan. Men vi hade tänkte börja om ett år oavsett eftersom vi trodde att det skulle gå lättare för mig att få ett arbete. Rent praktiskt klarar vår relation av ett barn nu, vi har varit tillsammans i fyra år, vi bor bra och min sambo har en fast och ganska hög inkomst. Dessutom så vet man ju inte hur lång tid det tar att bli gravid. Min poäng är lite den att det rent praktiskt hade varit en bra tidpunkt att börja familjebildningen nu istället för om ca ett år. Men min sambo vill vänta, visst det har han rätt till att känna, men då vägrar han byta stad så att jag kan få en ärlig chans att jobba med det som jag är utbildad till. Jag sitter alltså i en stad med förtillfället inga karriärsmöjligheter och äggstockar som åldras i rasande tempo.
  • Aquarelle

    Hej på er alla som svarat i min tråd!
    Jag har haft ett jättesnack med sambon nu. Han sa att vi kunde flytta om jag fick ett bra jobb i en annan stad. Det kändes väldigt bra att vi äntligen kunde prata om det utan att bli ovänner. Nu är det bara att kolla läget i resten av landet. Härligt!!

Svar på tråden vad hade ni gjort?