vad hade ni gjort?

Som vanligt klokt tänkt av Pickolina.
Jag har inte varit i samma sits, men kom ändå att tänka på hur det var för oss. Vi hade varit ihop i 10 år och tiden när även jag ville ha barn hade kommit. MEN: trots frenetiskt jobb för att hitta en större bostad i stan bodde vi fortfarande i en etta.

Jag/vi är mycket noggranna och försiktiga personer som gillar planering och perfektion. Den där gången släppte vi faktiskt lite på det och tänkte att "-Vad sjutton, vi får väl göra som 'alla andra' och försöka bli med barn och se hur allt utvecklar sig. Blir vi fler löser det sig väl med bostad och vi kan ju alltid flytta utanför stan".
I några år bodde vi kvar med våra bebisar och gav sen upp vår önskan om att bo kvar i stan och köpte ett hus. Även om jag är stadsbo i själen trivs jag jättebra och allt ordnade sig till det bästa, till slut.