vad hade ni gjort?

Hmm...jag försöker tänka på om det var jag som bodde i en stad med fast jobb och en man som flyttat dit för att leva med mig. Mitt främsta argument för att INTE gå med på att flytta för att min kille skulle hitta jobb inom hans yrkeskategori vore nog att (och nu måste vi vända på könen här :)) om han (du) ändå innom säg två år, ska vara mammaledig. Under en sånn period krävs en ganska stabil och trygg ekonomisk grund att stå på. Tänk om ni pga av flytt hamnar i ombytta roller där din kille inte hittar ett jobb, hur ska det då gå när ni ska bilda familj?
Är det generellt svårt att få jobb i den stad ni bor i eller är det just inom din yrkeskategori? Du kan inte tänka dig jobba med något annat ett tag, tills du kan få en tjänst inom ditt ordinarie område? VET du att ni båda kommer få "rätt" jobb om ni flyttar?
Och att pressa någon att starta familj tidigare än de vill är nog det sämsta du kan göra - det har ju inget med hans kärlek till dig att göra. Jag tycker det är bra att han tar det ansvaret för sig själv och sina känslor och säger stopp. Även om du inte förstår hur han inte kan känna sig "mogen" så är det nog bara gilla läget och skippa det alternativet.
Hoppas ni kan hitta en lösning tillsammans! Finns det verkligen inte fler än två alternativ?