Aquarelle skrev 2007-11-09 13:42:57 följande:
Om jag hamnar i samma sits efter min föräldraledighet så har jag åtminstone hunnit få ett barn innan jag hamnar i klimakteriet. Jag tycker inte att man ska hasta in i bebisverkstaden i onödan. Men vi hade tänkte börja om ett år oavsett eftersom vi trodde att det skulle gå lättare för mig att få ett arbete. Rent praktiskt klarar vår relation av ett barn nu, vi har varit tillsammans i fyra år, vi bor bra och min sambo har en fast och ganska hög inkomst. Dessutom så vet man ju inte hur lång tid det tar att bli gravid. Min poäng är lite den att det rent praktiskt hade varit en bra tidpunkt att börja familjebildningen nu istället för om ca ett år. Men min sambo vill vänta, visst det har han rätt till att känna, men då vägrar han byta stad så att jag kan få en ärlig chans att jobba med det som jag är utbildad till. Jag sitter alltså i en stad med förtillfället inga karriärsmöjligheter och äggstockar som åldras i rasande tempo.
Jo men vad jag menar är.. -Är ett barn tillräckligt för att göra dig lycklig? Vad händer om du i framtiden måste arbeta med något som inte känns kul eller tillfredsställande pga att det fortfarande inte finns några möjligheter där ni bor nu. Då sitter du i samma sits som nu fast med ett barn oxå. Om han vägrar att flytta för din skull även då så måste du då välja att leva olycklig där eller splittra en familj och flytta. Jag vill inte skrämmas eller måla upp ett katastrofscenario, jag vill bara få fram att ni kanske borde koncentrera er på att lösa själva problemet innan ni skjuter det under mattan, går vidare och står där sedan när allt blåser upp igen. Om ni löser detta nu så har ni båda en större chans att leva lyckliga, både tillsammans och enskilt, dvs att båda trivs med jobb, boende osv. Är en eller båda missnöjda så är det ju bara en tidsfråga innan allt går åt pipan.....
Vad jag menar är att jag tycker att du ska tänka ett steg längre. Ett barn kommer självklart vara underbart men sedan då, om jobbsituationen är densamma...vad ska du göra då, är barnet tillräckligt. Kan du leva med att jobba med otillfredsställande saker resten av ditt liv bara för att du har ett barn. Osv... Jag vill inte säga att det kommer bli så utan bara öppna upp tankarna eftersom jag tycker att det är kärnfrågan som ni egentligen borde lösa innan ni tar nästa steg tillsammans.