Varför gifter ni er?

Tack melis för ditt svar!

Åh vad ni har svarat!

Tack för alla svar, mycket kloka och bra saker som nämnts här!
Det är underbart att så många faktiskt vågar, vill och kan gifta sig. Någon har sagt att det är en av de mest optimistiska saker man kan ta sig till här i livet, hihi

Jag fick ungefär de svar jag förväntat mig och har ingen orsak att ifrågasätta något , håller ju med !

en följdfråga kan då bli:
Tvekar du någonsin på att det är rätt, dvs finns det ngn som planerar giftermål, vill vågar och kan, men ändå.. ibland är den minsta lilla gnutta osäker. Inte tillräckligt för att dra sig ur kanske , men tillräckligt för att ngn gång känna lite oro. ?

Tack alla som svarar!
Intressant att läsa era tankar...

Tack missy E för seriöst svar på min lilla följdfråga! Jag tror att det är naturligt att känna en viss osäkerhet, en viss beslutsvånda, över det stora steg man faktiskt är på väg att ta. Det är klart att man "ska" vara rosamolnslycklig och skutta omkring med ett stort leende, men precis som du kan jag ibland känna den där gnuttan av osäkerhet... Tänk OM jag misstar mig. Jag vill inte skiljas, vill inte ens tänka tanken att det skulle spricka när vi väl tagit det steget. Men hur vet man, bortom minsta tvekan, att han är den rätte? Svaret är ju att det kan man inte veta! Man kan veta att han är den rätte just nu, men man kan aldrig veta vad som händer i framtiden. INte så att jag menar att man skall bädda för otrohet eller skilsmässa, men så mycket kan hända i ett liv. Man kan växa åt olika håll. upptäcka att man vill ngt annat än det man trodde.. Massor kan faktiskt hända, och gör det hela tiden. Såklart att man då kan känna lite oro mellan varven.

Kalla fötter har väl alla hört talas om.
Om de kalla fötterna är så kalla att hela kroppen börjar frysa och helst flyr nån annanstans, då är det kanske dags att ta det på allvar. men om fötterna kan värmas av närheten till den utvalde, då är det nog bara att köra. Gräset är inte grönare på andra sidan.