Varför gifter ni er?
Jag tänker inte svara på det här ur ett känslomässigt perspektiv eftersom att jag tror att de flesta som ska gifta sig har samma känslomässiga inställning men hälften-2/3 ändå skiljer sig.
1)Vågar man gifta sig , med tanke på hur många som skiljer sig?!
Ja, det är ju en väldigt existensiell fråga. Det beror på om man ska gå runt och vara rädd för misslyckanden generellt. Även om man skiljer sig så har man antagligen lärt sig något/fått något som berikat ens liv.
2)Räcker det med att älska någon för att klara av att leva ihop (inte minst med tanke på fråga ett!)
Nej, defintivt inte. Till exempel så är skilssmässostatistiken mycket högre bland par som inte delar på föräldraledigheten. Jag tror nog att de älskade varandra men kanske inte såg strukturerna/ var medvetna om vad som får ett förhållande att falla isär.
3)Är det inte lika bra att bara bo ihop?
Nej, inte ur rent juridisk synpunkt åtminstone. Sambolagen är inte mycket att ha om man inte flyttar ihop direkt när man flyttar hemifrån och inte ens då är den likvärdig reglerna för gifta/partner. Extrem kvinnofälla faktiskt som det ser ut nu.