Vi är båda -85:or och gifter oss 14:e juni -08. Vi har varit tillsammans i över fem år nu, bott och pluggat ihop i över tre år och varit förlovade i två år. Känns rätt att vi gör det här nu. Jag förstår inte inställningen att man ska "hinna leva livet" som jag mest mött från andra brudar, inte folk runt omkring mig. Det är som om livet skulle ta slut när man gifter sig, förstår inte riktigt varför de gör det då.
Jag kan ju bara tala för oss. Vi flyttade över 90 mil från våra respektive hemstäder tillsammans till vår studieort. Vi är nu inne på vår sjunde termin. Vi tycker båda att det var en mycket mindre förändring än vi väntade oss, jag har aldrig tyckt att det har varit jobbigt (snarare tvärtom, bara skönt). Men det finns säkert många som upplever ombytet som jobbigt.
malous skrev 2007-11-11 11:02:47 följande:
malous, jag var helt övertygad om att jag skulle få första barnet senast vid 21 när jag var 12-15 så jag är också sen i min plan just nu. Nu tänker jag att jag ska få första innan 25 iallafall, vi får se hur det går med den planen. ;)
