Unga bröllopspar.. :)

Jag är 22 och min blivande är 26. Jag har fått fler blickar från svenskar som säger: "men lilla gumman, ska du inte vänta tills du mognar först...". Däremot är detta inte lika vanligt hos min egen folkgrupp. Kanske är det för att de är mer vana? Eller så är det för att de har sett oss två tillsammans och märker att vi är seriösa i vårt förhållande och att detta inte bara är en tillfällig förälskelse som enbart varar under ungdomen.

Till er som studerar/ har studerat. Jag har hört att högre utbildning ofta är orsaken till att par skiljer sig eftersom man börjar tänka annorlunda etc. Så om ni fortfarande älskar varandra och kommer bra överens så ser jag det som ett tecken på att man klarar stora livsförändringar. ;)

Det är ganska intressant o få veta vad som klassas som ungt.

Personligen anser jag inte att man är särskilt ung när man gifter sig när man är 25 och uppåt (inte gammal heller för den delen). Jag kommer att vara 23 när jag gifter mig, och den enda anledningen till att jag ser det som ungt är för att jag tänker på att jag har varit bunden till denna kille sen jag var 20.

Jag har sett de som gift sig när de varit 15 (och något äldre) och som fortfarande håller efter 25-30 år. Jag har också sett de som gift sig runt 30, men som antingen har problem i äktenskapet, eller redan skilt sig. Jag har inte sett åldern som problemet i dessa fall. Hur kommer det sig att man då lyfter fram åldern som orsak till problem om paret var unga när de gifte sig (i de fall då paret varit äldre än 19-20)?

Hehe, så ser jag det också. Jag tror att många som är äldre som tycker att det är fel att gifta sig som yngre, tror att man missar någonting genom att gifta sig tidigt. Kanske att man inte är lika fri som gift? Fast ibland kan jag uppleva att människor inte är medvetna om att det finns folk som har andra värderingar, andra mål i livet.

Både jag o killen ser det som att våra liv börjar på riktigt först när vi gifter oss (för det är även då vi först flyttar ihop). Vi har båda åkt på semestrar utan varandra. Den ena gången åkte jag till Turkiet i två veckor utan honom och andra gången till Tyskland i 3 veckor utan honom. Det var inte alls kul och även om jag hade roligt så var det alltid som om någonting fattades. så jag har kommit fram till att det inte är någonting jag vill göra utan honom längre.