För mycket är aldrig tillräckligt.
Ööööh... mår sådär. Kom hem halv tre i natt och det är väl kanske inte så imponerande men jag är inte van. Gick långpromenad i solen igår, sen tygmarknad (nu är bebisens säng nästan klar), sen var jag trött och somnade en stund i soffan. När vi kom till våra vänner trodde vi att vi var jättesena men de hade inte ens klätt på sig för de hade landat från Sverige samma dag (snacka om ambitiöst att ordna nyårsmiddag), storhandlat och sen börjat förbereda den rätt pyssliga middagen. Som alltid blev det kanongott när flera lagar olika rätter. Par nummer tre hade redan förberett sin örtpaj med rökt lax och gelé, värdparet gjorde snittar med krabba och sen smördegsinbakad oxfilé med murklor, sparris och parmesanmos och sen kom vi, med lapinette's chokladdessert som serverades med en massa färska jordgubbar. Odlade i Shanghai! Okej, visst får man lite andra associationer till "lokalt odlat" här än hemma men de var i alla fall ganska goda. Vi drack också hela tre sorters champagne, ångrade mig i sista stund och tog med min Lanson Rosé som jag fick av mannen i julklapp förra året (dracks till desserten, inte optimalt men funkade OK), sen var det en flarra veuve till snittarna och vid tolvslaget ytterligare en som var riktigt fin men som jag glömt namnet på. Apropå tolvslaget förresten så har jag hållit på och tjatat om deras magnifika lägenhet på 24 våningen med utsikt över floden och the bund,
Nästan hela vardagsrummet är bara glas, mjuka mattor och Corbusier-möbler, det var otroligt festligt när fyrverkerierna satte igång, kändes helt på riktigt.
Efter det körde vi kaffe, té och mina kolor, plus en till grej som vi hade med (Gemma var i sanning gottegumman i år): Lindorkulor med smak av kanel och koriander, i en supervacker ask med tusen- och en natt-tema. Jag måste erkänna att jag i princip skulle kunna äta ihjäl mig på lindorkulor. I sverige finns ett ganska basic sortiment men i Tyskland och en del andra länder har de funnits i åtminstone femton år och stor produktutveckling har kunnat ske. När vi var i Düsseldorf och firade förra året hade mannens bror köpt en bigpack sorterade kulor med olika likörsmaker och kryddor. Skitfarligt för de låg inte i papper så man var "tvungen" att trycka i sig flera stycken för att försäkra sig om att få sin favorit.
Lapinette, nu tycker jag att jag hittat de optimala proportionerna för din fantastiska dessert (som gjorde succé - igen!). Den här gången hade jag i smör, men bara hälften så mycket som i receptet. Det blev lagom mycket men ändå lyxigt och lite syndigt. Hade dock 70% choklad den här gången; har man lägre halt, typ Michel Cluizel, kan man nog skippa smöret för annars blir det mer som mjölkchoklad. Och ni kör väl 85%? Då klarar den nog mer smör. Vi hade 3tsk cognac till 150g choklad, alltså dubbelt så mycket som i originalreceptet. Vi tyckte att det var bäst hittills. Inte för lite och inte för mycket.
Lapinette: Låter som om ni gjorde en dessert helt i din smak. Jag har svårt att tro att någon hade en enda liten invändning... Eftersom du inte själv är galen i sötsaker (vilket förvånansvärt många är) tycker jag att du gör helt rätt i att köra ost-combo för det mesta, trots allt är det inte jättekul att lägga en halv dag på något som inte kommer från hjärtat. Jag föredrar själv att laga snittar och förrätter och fördrinkar, det är min favoritdel av middagen, tillsammans med nån skiva med cocktailmusik som jag själv blandat, förväntan hos gästerna som anländer en efter en (väldigt utspritt när man har internationella gäster vill jag tillägga!) och ja, det är helt enkelt middagens festligaste ögonblick.
Margaux, hur var din magnifika middag? Och Stålis, vad hittade ni på?
Tryffelhonung har jag aldrig testat. Låter lite... konstigt. Eller? Är det bitar av tryffel eller tryffelolja med honung? Jag har köpt en busgod, trögflytande fikonbalsamico här... och äntligen har jag gett upp försöken att laga mat i dålig kinesisk rapsolja köpt i dunk. Nu kör vi tysk ekologisk som kostar skjortan men doftar honung istället för gammalt gatukök med undertoner av mögelsvamp. Det där är f.ö. ett elände här, stålis jag vet inte om du märkte det men det är en ful ovana här, att förvandla helt okej råvaror till stinkande oätlighet eftersom oljan är så usel.
Förhoppningsis: Flera som förespråkar lindning (alla tre av de amerikanska och engelska auktoriteter som vi plöjer) menar att små nyfödda som sagt ännu är outvecklade, i princip förvuxna foster. Hur outvecklade de är och hur länge, varierar från bebis till bebis. Då kan de jaga upp sig själva till hysteri när de ligger och viftar vilt med sina armar; de vet inte ens vem armarna tillhör i det läget. Genom att linda dem hårt aktiveras deras (enligt samma experter) "calming reflex", som är något små spädbarn har, tillsammans med en rad andra skumma reflexer som växer bort med tiden. En av dessa reflexer är f.ö. att de promenerar med fötterna när man lyfter upp dem! Tillsammans med lindningen kan man "shusha" högt i deras öra, lite högre än de själva skriker. Man kan också lägga dem på sniskan på sin arm och vicka på dem ganska kraftigt, i en viss vinkel, samt ge dem en napp så att sugreflexen aktiveras. Vi såg som sagt en DVD där en snubbe tog sig an förtvivlade spädisar och deras föräldrar; ingadera hade sovit på veckor. Han lindade dem och de viftade och var upprörda och det såg jättetaskigt ut, sen la han dem och vickade och shyshade, och "pling!" så blev de knäpptysta och ögonen blev först jättestora och uppspärrade, sen blev de plötsligt små och smala och bebisarna såg helt drogade ut. Sen somnade de. De såg så otroligt nöjda och liksom förvånade ut. Måste upplevas live helt enkelt. Har man sett minen på en sån bebis så känns det grymt att INTE bjuda dem på en sådan trygghet. Jag känner ju redan nu en massa jobbiga känslor kring att behöva mosa fram den så att den blir en liten conehead, starkt ljus i ansiktet, främmande händer överallt, sprutor, ständig hunger, kyla och inga av de välbekanta ljuden eller den trånga, gosiga känslan... det lär ta ett par veckor för den att hämta sig från chocken. Så sover också de flesta nyfödda nästan som i koma de första veckorna.
När det gäller leksaker och sådär, så följer bebisar ett ganska strikt utvecklingsmönster. I början ser de inte färger (även om en del hävdar motsatsen) och de har svårt att fokusera blicken (samt att de bara ser på typ 30cm håll), så om man fäster ett papper med svartvita linjer i vaggan upplever bebisen att de rör sig... på så vis kan de träna sin syn. Skallror och liknande kan de inte manipulera förrän vid ungefär 4 månader när de börjar gilla att gripa och skapa ljud. Risken med att ge dem en massa pedagogiska leksaker för snabbt är att de kan bli stressade och överstimulerade. I början räcker mammas och pappas ansikte långt. Men visst är det lockande att ge dem alla de söta grejerna vi skaffat från sverige...
Idag ska jag styrketräna lite, sen kommer mannen tidigt. Han har insett att han verkligen är den enda som jobbar typ jämt, knäppgöken erkände idag att han faktiskt aldrig kollat om han är berättigad till ledigt på stora högtider som Chinese Newyear, utan bara slentrianmässigt knallat till jobbet i två veckor, och i princip varit ensam där. Även 1-2 januari är kineserna lediga, men inte mannen. Nu när han ska bli pappa börjar han plötsligt intressera sig... bättre sent än aldrig. Kram, G