• Eviiseen

    Mamma är så svag och ledsen!!

    Jag vet inte riktigt var jag skall vända mig, så jag prövar med det "snällaste" forumet jag vet.
    Min mamma och jag (hon femtio+, jag 20) har haft en så hemsk relation det senaste halvåret.

    Hon är ganska nedstämd, och kämpar med att "bli stark" efter att ha insett att hon i trettio års tid varit ganska nedtryckt och överkörd. (Antar att hon lidit av s.k duktig flicka-syndromet och aldrig vågat ta sin plats, eller känt sig tillräcklig.) Själv har jag vuxit upp till att bli en stark, uttrycksfull, uppmuntrad, lillasyster.

    Min storebror och min pappa (hennes ev blivande fd make/tillfälligt separerade make) har inom de senaste året flyttat hemifrån, och mamma och jag bor kvar i villan.

    Jag ska flytta hemifrån om bara några månader för att börja plugga. Men hur ska jag stå ut, att bo med en mamma som bara gråter och gråter. Som mår dåligt i sin situation men inte är "stark"/redo att ändra sin situation.

    Jag har flera ggr blivit ombedd att inte ta för stort ansvar. Men hur lätt är det som barn (när övr familjen lämnat boet)?

    En liten kommentar, eller eftertanke skulle värma! Vår relation blir bara kallare och hemskare :(

    //

  • Svar på tråden Mamma är så svag och ledsen!!
  • Blomsterbrud

    Det viktiga är nog att verkligen gå till handlig och göra något eller släppa taget.
    Annars förstörs er relation ännu mer.
    Din mor måste ta sina första steg på egna ben och känna att hon är stark även om det blir små steg, men i alla fall steg som hon kan lyckas med..
    Stärka sin självkänsla är A och O.
    Det går inte att gå och vänta på att bli redo man måste börja förändra livet för att bli redo..
    Det är de råd jag kan ge utifrån vad du skrev.
    Att få henne att söka hjälp är oxå väldigt viktigt, och ibland kan man inte klara sig själv utan proffesionel hjälp.
    Jag håller tummarna för er att det ska ordna sig.
    Lycka till och en tröstkram som värmer...

  • Amor Eterno

    Oj detta är ju så svårt!! Vet en sak efter egen erfarenhet,att du skall inte bara på så mycket!! Vet hur man känner sig skyldig att alltid finnas till, men försök hjälp din mamma att inse att det är svårt att klara allt själv!! Att du inte har alla svar som kan hjälpa henne, men kanske kan ni tilsammans se till att hon får den hjälpen!!!??

    Kanske hon vägrar i början men ta du kontakt med någon kurator eller hjälp där ni bor!! Se till att prata öppet om saker och ting, försök du finna lugnet i allt detta tokiga som händer!!

    Mitt råd: Förlora inte dig själv bara...

    Hoppas dessa få orden hjälper dig!!

    Lycka till & kram

  • Eviiseen

    Åh tack... Vad ni är snälla!

    Ja, jag kan inte hålla med, er båda, mer. Denna process har pågått i 3 år till jul, och hon väntar fortfarande på att hon ska "bli redo". Men den dagen kommer ju inte av sig själv.

    Jag känner mig stark, mycket tack vare just mamma och pappa. Jag har lyckligtvis fått utrymme att utveckla min självkänsla, och för det är jag tacksam (min storebror är inte lika framåt och bor på stödhem. Lite trasigt är det ju i alla familjer).

    Att se någon gå och må dåligt, bli trampad på och leva i gråa rutiner är påfrestande. Och som "barn" kan man inte hjälpa på det sätt man vill.

    Det känns som man ser så många i "mammagenerationen" som fastnat i livet? Och det är inte kul att se... Var kan man vända sig, och hur kan man hjälpa?

  • juma

    Finns mycket kloka ord redan, kan nog bara hålla med de övirga!
    Det som jag tycker är väldigt viktigt är att du inte glömmer bort dig själv. Förstår om det är lätt för mamma är ju alltid mamma men du är minst lika viktig:)

    Önskar dig lycka till

    Skickar tröst kramar & styrke kramar

  • AnnaochHenrik

    Jag var ungefär lika gammal som du är nu (något år yngre) när mina föräldrar separerade, och min mamma som alltid haft dålig självkänsla mådde skit. Jag tog ett alldeles för stort ansvar i det läget och var kurator åt alla andra, främst mamma, och glömde bort mig själv. Det ledde nästan till en kollaps till slut, jag glömde helt bort mig själv och hängde bara upp mig på att hjälpa henne.
    Var ett stöd, uppmuntra, men våga sätta gränser också. Det är inte ditt ensamma ansvar att se till att hon mår bra.
    Bamsekram

  • Eviiseen

    Anna! (annaochhenrik) jag känner igen mig SÅ i det du skriver. Nära kollaps var jag redan i somras, och tankarna snurrade och snurrade endast kring mamma och familjen! Hon tog upp allt med mig. Jag fick veta hemligheter en dotter inte ska få veta och bördan var minst sagt tung att bära.
    Under hösten har jag jobbat med mig själv, och de känns som jag håller mig över vattenytan. Men dipparna är hemska. Och ingenting har ändrats med min mamma. Det är så FRUSTRERANDE. Varför vill en människa inte släppa taget, i en situation som är så UPPENBART destruktiv??? När det pågått TRE ÅR!?

    Det är skönt att veta att jag inte är ensam i situationen. Tyvärr också. Men det är skönt att höra att problem har lösts förr..

  • AnnaochHenrik

    Hoppas att du kan känna igen dig i det här också om ett antal år: Min mamma är en ny människa idag, med betydligt starkare självkänsla. Hon har bland annat lärt sig att ta emot komplimanger, att säga "tack" när någon säger att man är duktig/snygg/vad det nu är låter inte märkvärdigt, men det är det i hennes fall! Hon har varit tillsammans med sin nya kille i drygt 4 år, och mår toppen! Så från den absoluta botten där hon bara grät och tyckte att "allt i hela världen var skit och att hon var värdelös", har hon tagit sig jättelångt! Håller tummarna för att din mamma också orkar resa sig!
    Även om det känns hopplöst nu, det kommer bli bättre...

  • Eviiseen

    Åh vad skönt det låter. Du måste vara stolt över din mamma. Och hon över dig!

    Jag önskar, önskar, av hela mitt hjärta!

  • Tooticki

    Du bär på en otroligt tung börda nu, som barn kan man aldrig hjälpa sina föräldrar till att må bättre. Bara stötta. Mitt tips till dig är att ta kontakt med en kurator/terapeut/psykolog som hon kan börja gå hos. Sen tycker jag att du ska flytta hemifrån, leva ditt liv och ha roligt. Ring din mamma, hälsa på henne och stötta henne, men lev inte hennes liv.

    Kanske finns det någon i er omgivning, en vän, släkting, förälder som du kan prata med som kan stötta din mor när hon mår så här dåligt.

    Lycka till!

Svar på tråden Mamma är så svag och ledsen!!