Jag är också paniskt rädd för att kräkas. Och jag känner igen det där med vitpepparkornen ;) Så fort det börjar pratas om vinterkräksjukan/magsjuka blir jag kallsvettig och börjar tro att jag mår illa själv. Och står det något om det i tidningen MÅSTE jag läsa fast jag försöker låta bli, blir bara nervös.
Jag har också vitpepparkorn med mig i väskan nästan jämt... :)
Och om någon klagar över illamående eller ens ont i magen "måste" jag hålla andan så jag inte får i mig några baciller. Det är en helt irrationell skräck, eller, den står åtminstone inte i proportion till faran. Men det är ju så motbjudande. Tror att fobin har att göra med hur äcklig man känner sig när man kräks. Och att det ÄR så äckligt såklart.
Är det inte så att man kan "hålla emot" lite själv om man är magsjuk? Det kan ju isåfall förklara varför emetofobiker är "kräkfria" längre. Vanliga människor kanske hellre spyr än mår illa länge?
