Emetofobi
Å herregud! Jag har nu läst hela tråden som förhäxad och känner att jag har hittat hem! 
Visste inte heller att det fanns ett ord för denna ångest.
Jag har precis som ni ätit vitpeppar så länge jag kan minnas.
Nu ska jag berätta en liten kräkhistoria för er som kanske hjälper lite.
Jag och min m2b åkte tåg till hans släkt två dagar innan julafton. På natten till julafton vaknar vi samtidigt och mår dåligt. Jag går på toa och tror att jag har ätit något dåligt eftersom jag är sååå dålig i magen. Men jag kräks inte. Några minuter senare springer min m2b och kräks. Jag får ångest så klart och håller för öronen och tänker hur jag ska kunna hålla andan när jag ska sova bredvid honom resten av natten... 
Detta är ju ingen rolig histora för på julaftons kväll blir farmor dålig och kräks och en dag senare båda hans föräldrar. Vi blev nog smittade på tåget och förstörde julen för hela hans släkt...
Men min poäng är: jag kräktes aldrig! Alla andra gjorde det och det var ju garanterat samma baciller. Alltså vi med emetofobi kanske hatar det så mycket att vi låter bli?! Jag har inte kräkts på i alla fall 10 år.
Jag har kommit på en ny metod för att lugna mig när jag tror att jag kan ha blivit smittad. Det hela kommer från när jag läste psykologi och fick veta att det är bevisat att pesoner som har skadat sig fysiskt och har öppna sår och som tänker positivt läker snabbare än de som tänker negativt.
Alltså, tanken kan styra kroppen! Jag har därför en liten ramsa som jag tänker om och om igen när jag mår illa; jag är ung, jag är stark och jag SKA vara frisk. Låter nördigt jag vet, men det hjälper mig jättemycket. Det är dessutom viktigt för psyket att man inte har med något inte i sin fras, eftersom det är negativt tänkande.
Det var min lilla historia och mitt tips när det känns som att man är mätt på vitpeppar. 
Egentligen är det ju inte magsjukan man behöver hålla borta utan ångesten för att få den. Ångesten gör ju att man kallsvettas ännu mer, får hjärtklappning och mår illa. Jag jobbar stenhårt på att ta kontrollen över min kropp när det händer. Feel free att prova själva nästa gång det slår till.
Som avslutnng måste jag bara säga att det kändes f r u k t a n s v ä r t att vara den som smittade resten på julafton!! Jag bad nog hundra gånger om ursäkt, men ingen tyckte att det var så farligt som jag, så klart.