Hur gör ni med efternamn?

Då jag har ett Engelskt (pga min pappa) förnamn redan tänker jag absolut inte ta hans utländska efternamn i första hand pga jobbmarknaden beteer sig som den gör och SÅÅÅÅ himmla gott om jobb finns det inte att jag kan vara fin i kanten att vägra jobba för nån som medvetet/undermedvetet sollar bland folk i ansökningarna pga namnet och inte ens tittar på CVn! Tyvärr men även i detta land så funkar det helt enkelt inte. Har levande bevis på detta genom bekanta också samt man märkt reaktioner själv hela livet för det ena eller andra.

Har bott i Sverige sen jag va 6mån och har svensk mamma och efternamn pga detta och jag glider på mitt efternamn rätt bra hittills men skulle inte göra detta med hans alls.

Jag planerar att byta ialf till ett helt nytt (för jag e så föbajat trött att heta det jag gör ihop med över 60 000pers samt aldrig tyckt om det ens när jag var liten) och sedan får han plocka på sig detta som mellannamn. Ev framtida barn får bära HANS namn som mellannamn och inte sist för jag värnar om deras framtide också.
Anledningen till att han vill inte ha samma som mig på slutet är för i Sverige finns det bara 3 andra med det men i hans föräldras hemland finns det däremot minst 400st...vilket jag inte tycker e speciellt även om så få är här av dessa. Speciellt blir det väl när under 50pers har det? Samt folk byter namn jämt ju.

Andra anledningen är:
Nu när hans pappa har blivit en total ****** och vi inte bjuder honom på nåt bröllop så vill jag verkligen INTE heta hans efternamn och vet inte heller om jag vill att våra ev barn har det ens som mellannamn när jag tänker efter lite! Han förtjänar inte detta pga vad han sagt om mig. Inte ens få träffa några barnbarn!
Vet ej om m2b heller vill heta hans namn mera pga detta men det får vi väl se senare isfl för just nu ligger diskutionen på hyllan men jag bär det INTE!
Vi kommer byta isfl när vi kommit hem från bröllopsresan så vi tar alla papper då islt för innan, tidsmässigt blir det bara krångligt med innan.

Kan ju också berätta att min egen mormor trodde det var självklart att jag skulle ta hans namn?!...trodde han skulle bli skitförbannad annars och när jag sa att han inte va det utan förstår så trodde hon hans föräldrar blir det.....tror jag med men jag sa att de skiter ialf m2b i om de blir sura för det har dem inget med att göra.
Märkte julen 2006 att hans morsa tyckte det va självklart...ha! Det är 2008 inte 1188!! pga av allt som har hänt nu nyligen så har jag skadeglädje över när dem får reda på att dem inte är bjudna mer(vi ska bara ha 2vittnen istl och de e inte dem) och när dem får reda på vad jag INTE heter! Mohahahahahaaaa *evil*

Man skall meddela till skatteverket då också eftersom dem vet ju inte vad du föredrar att dem heter om båda fortfarande har olika namn efter ni gift er, säger ni inte till så får dem mammans namn.
Har ni samma namn som gifta så får barnen det automatiskt, vet inte om man måste meddela detta isfl om alla har samma.

......eller så kan man vänta ett tag till, vet inte hur länge däremot....det pratas tydligen om att namnlagarna ska rivas upp och bytas ut eller göras om ialf.
Frågan e hur mycket dem kommer tillåta nu då?

tror det är den snikigaste att man inte får ha dubbelnamn=anledningen är för mycket pappers arbete!? vadå? 2sek till att skriva det andra namnet??
fånerier!

Hoppas nåt ändras till allas förmån isfl om det är så många som byter namn i dags läget och inte endast pga vigsel utan för att lättare kunna få jobb eller bli förföjd från utlandet av ev elaka människor.

Själv funderar jag på vad jag ska heta alls senare...jag är den som byter och han lägger till i mellannamn verkar det som nu ialf.
Har några förslag jag kollat om nån heter och ska nog prova nåt som ingen heter alls. Men det är svårt....måste ju ha detta namn hela tiden sedan och vänja mig vid att inte skriva XXXXXsson istl.

krångligt def!...om inte annat mer kostsamt för man får ju betala en extra gång med ansökan i sig...men man bestämd och måste till 110% och ser det ännu viktigare pga något med tradition så kanske det är värt det.
Tror vi säker en gång och det får räcka.