Hej - jag har inte heller fått komma in på hela dagen. Det är tur att man är så lojal..
Apropå barn - så har jag de senaste veckorna drömt massor om att jag får barn, men att barnet är osynligt. Dvs. inga utslag på diverse olika tester, inget barn syns vid ultraljud men det rör sig däremot och sparkar och man ser fötterna som sparkar. I natt drömde jag om förlossningen och de första värkarna och om hur någon föreläste vid sidan om, om hur kroppen förbereder sig och därför känns det si och så. Dels beror det nog på att jag är väldigt barnsugen, och dels för att jag tycker jag är tjock - eller snarare att magen växer men ingenting annat och eftersom jag rör mig mer nu än förut, så tycker jag inte att jag borde gå upp i vikt. (Men en del av mig är ju å andra sidan ätstörd, så det finns liksom en förklaring där med, alltså - jag skulle aldrig se om jag blev mindre även om jag blev det, större däremot - nemas problemas)
Apropå bröllop - på lördag ska vi träffa en del av de delaktiga, så jag sitter och klurar lite på vad vi ska prata om och sådär. Mest tror jag det blir lite dukning och förslag, musik och bildspelsprat och tja, det lär nog bli lite av varje, när jag tänker på det. Försöka få lite struktur på dagsschemat, bestämma lite tider och sånt. Ska hursom bli roligt!
Apropå dig Pumpkin - Måste vara fruktansvärt att han sån nojja över åldern. Jag tyckte att 28 (och ett halvt) som jag är nu, var väldigt gammalt när jag var i din ålder, men nu vet jag att det inte är det, det handlar ju bara om siffror, alltså - man är den man är, oavsett siffrorna. (Vilket du säkert hört förut). Det är viktigt att man tar en dag i taget, (säger min kurator och jag försöker ta till mig det, och försöker tänka på det, men det är mycket svårare än vad man tror). Självklart kan man springa fram och göra allt så fort det bara går - men vad har man kvar sen då? Och om man dör i morgon - vad har man för glädje av att man stressade som tusan igår. Okej, kanske lite radikalt att tänka så kanske, men man måste ju ta vara på livet också. Det finns någon sån där klok människa som sagt någonting i stil med att "livet är det som sker medan vi gör upp planer för det". Mer sant går det nog inte att säga. Men det är alltid lätt att sitta och tänka och säga så om man är den som betraktar något, en helt annan sak när man är den som tänker. Jag umgås med en tjej som också mår väldigt dåligt och är deprimerad, och hon ger så mycket stöd och så goda råd hela tiden men kan inte applicera det på sig själv. Jag kan tänka saker logiskt, och är medveten om vad jag tänker fel - men likförbannat så tänker jag det ändå. Och tror på det. Helt värdelöst. Nåja - jag hoppas iaf att du ska slippa den stressen och att du får kontakt med någon snart. Och att Lasse skärper sig...
Hedebris - Ah, synd att den inte kommit än - men om jag drömde om förlossning inatt, så är det säkert ett tecken på att du ska in dit alldeles snart!
Och nu har jag hittat papper för 5 kronor (+frakt förstås) och funderar på vilken nyans jag ska ta - och hur många. Well, well - nu vill jag liksom sätta igång med de där korten.