Jag är nöjd med mig själv!

Jag blev sjuk efter mina barn så min egen ämnesomsättning förvann så nu har jag den på burk istället, och så länge jag ligger inom deras värden är de nöjda.
Troligtvis hade jag nog lite högre varv på ämnesomsättningen innan.
Då vägde jag 57 kilo till mina 168cm, när vi kom på att jag var sjuk vägde jag över 80 kilo.
Nu för tiden håller jag mig runt 73 kilo för det är där jag hamnar med min burkomsättning.
Denna enorma skillnad har varit väldigt väldigt psykiskt påfrestande för mig för det har abslut inte kännts som jag.
Som jag har kämpat för att lära mig leva med att detta är så jag ser ut nu.
Som terapi ställde jag upp som krokimodell på en skola för att lära mig acceptera mig själv, usch vad hemskt det var, men det hjälpte med tiden och stärkte.
Det är över 8 år sedan jag var smala-jag och livet börjar återvända.
Men att inte kunna klä sig som förut utan att känna sig som en elefant är fruktansvärt.
Jag börja hitta mig själv nu och kanske inte acceptera men inse att detta är jag.
Vill bara säga att en bra utsida faktiskt kan göra en bättre insida.
Jag har inga tankar på att bli så smal som för men 65kg vore helt underbart.
Håller på att gå ner till vårt bröllop nu och det känns jätteskönt, blir gladare när jag känner centimetrarna rasa.
Vågeländet tänker jag inte ställa mig på utan gå på hur kläder känns och hur JAG ser på mig själv.
Insida och utsida kan gå hand i hand både på onda och goda spiraler..