Jag är nöjd med mig själv!

Amen!

Absoluuuuut!!!

...sen måste man ju lika absolut ha respekt för alla som kämpar med sin vikt eller lånar pengar för en bröstförstoring/förminskning!!!

ALLA har sina egna skäl, helt klart!!

Bra sagt, man ska vara nöjd med sig själv!!

Håller absolut med!!

Åldern gör nog lite på sig osså......man inser vad som är viktigt!!

Men måste ändå slå ett litet slag för GI :)......har själv anamat GI-filosofin o insett att de flesta människor i dagens samhälle är lite socker-intoleranta/har sockersug.
Upptäckte att jag var en RIKTIG sockerjunkie men har lyckats bryta mönstret med hjälp av GI. Redan efter 3 dagar med GI försvann sockersuget.....men kan ÄNDÅ bli sugen på choklad för att det är gott.....blir dock inte en hel marabou längre!! :)

Min kropp mår tydligen bäst med GI mat (inte så mkt bröd, gryn o socker) är dock inte speciellt hård mot mig själv, ingen bantning direkt.....är som sagt nöjd med mig själv men mår MYCKET bättre (sover bättre, känner mig piggare, bättre hy mm).

Jag instammer!! Man maste alska sig sjalv for att ma bra, och mar man bra mar kroppen bra

Fast all viktminskning handlar ju inte om att man inte gillar sig själv - kanske lite generaliserande

En del behöver gå ner i vikt av hälsoskäl
Eller kvarvarande graviditetskilon som gör att man inte kommer i sina kläder
Så är det för mig

Och oavsett hur mycket jag älskar mig själv så har jag fortfarande ledvärk, diskbråck o lite till Och jag mår bättre och blir lyckligare om jag väger mindre för då minskar mina plågor och jag kommer i mina kläder igen - har inte råd att köpa en helt ny garderob även om jag tycker jag är värd det eftersom jag älskar mig själv.....

Men tanken ar att det ar manga som mar daligt inombords och tror att bara de blir smala sa kommer de ma bra. Och sa haller de pa o bantar med alla mojliga metoder som inte funkar i flera ar utan att lyckas, bara for att de inte har nagon respekt for sin kropp. Detta galler naturligtvis inte alla.

Vill absolut inte klanka ner på någon! Det leder inge vart utan vill bara visa ett annat perspektiv på saker och ting :)

Sen finns det absolut de med hälsoskäl men jag tror även de måste granska sig själva till varför man då sitter i den sitsen. Jag gick ner 25 kilo när jag var 16-18 år och det var kilon som jag inte ens försökte få bort utan det försvann automatiskt när jag började må bättre psykiskt. Och jag har upptäckt att jag börjat hamna i samma bana som förr och då ifrågasätter jag mig själv hur jag egentligen mår och det svåraste man kan göra är att ifrågasätta sig själv och hitta rätt svar.

Så jag har börjat ändra mina vanor idet vardagliga livet. Dansar mer istället för att gå på gym m.m. som inte alls ger mig någon lycka. Efter ändrade vanor m.m. så har jag börjat må mycket bättre igen : )
Försöker varva ner och alltid tänka vad JAG vill.

Men alla gör de själva vill jag menar mer kanske bara fråga sig själv varför jag vill ha större bröst? Om svaret är för min egna självkänsla. Då kommer frågan varför för din egna självkänsla? Eller som att jag måste gå ner i vikt, varför? För hälsan? Men varför har du då utsatt din kropp i den situationen så att din kropp ligger i riskzonen? Varför lever du på det viset som gör att din kropp inte mår bra? Jag tror mycket på att våran kropp är sammanlänkat till det psykiska mer än vad vi tror.

Om man har silicon säger det att man inte är helt nöjd med sig själv och varför är man inte nöjd med sig själv? Ta reda på det. Är det för att det känns som alla ens polare är perfekta och du kan inte leva upp till dem? Eller för att du blev mobbad sen du var liten för att vara plattbröstad? Om man har en bra självkänsla bryr man sig inte ens om de tingen. Om man mår bra så behöver man inte allt det där. Utan man är glad för det man har och är och varför kan inte du känna så om jag har små bröst och har för mycket av det goda?

Oj vad långt det blev :)

Zoria sa: "Jag tror mycket på att våran kropp är sammanlänkat till det psykiska mer än vad vi tror."

JA det tror jag stenhart pa. Och sen finns det sakert vissa som forstorar sina brost bara for att det kanner for det, utan bakomliggande problem. Men for det allra mesta skulle jag ocksa tro att det ar sjalvkanslan som bor arbetas pa, inte kroppen, for manga som opererar sig hit o dit. Nagot som jag tycker ar sa sorgligt ar nar nagon forstorar brosten o sen...efter nagra manader vill de forminska magen...och sen varfor inte ta av lite fran den stora nasan..? Var ska det sluta?! Dessa manniskor borde ta hand om sitt inre, det ar dar problem ligger, inte i det yttre.

Jag blev sjuk efter mina barn så min egen ämnesomsättning förvann så nu har jag den på burk istället, och så länge jag ligger inom deras värden är de nöjda.
Troligtvis hade jag nog lite högre varv på ämnesomsättningen innan.
Då vägde jag 57 kilo till mina 168cm, när vi kom på att jag var sjuk vägde jag över 80 kilo.
Nu för tiden håller jag mig runt 73 kilo för det är där jag hamnar med min burkomsättning.
Denna enorma skillnad har varit väldigt väldigt psykiskt påfrestande för mig för det har abslut inte kännts som jag.
Som jag har kämpat för att lära mig leva med att detta är så jag ser ut nu.
Som terapi ställde jag upp som krokimodell på en skola för att lära mig acceptera mig själv, usch vad hemskt det var, men det hjälpte med tiden och stärkte.
Det är över 8 år sedan jag var smala-jag och livet börjar återvända.
Men att inte kunna klä sig som förut utan att känna sig som en elefant är fruktansvärt.
Jag börja hitta mig själv nu och kanske inte acceptera men inse att detta är jag.
Vill bara säga att en bra utsida faktiskt kan göra en bättre insida.
Jag har inga tankar på att bli så smal som för men 65kg vore helt underbart.
Håller på att gå ner till vårt bröllop nu och det känns jätteskönt, blir gladare när jag känner centimetrarna rasa.
Vågeländet tänker jag inte ställa mig på utan gå på hur kläder känns och hur JAG ser på mig själv.
Insida och utsida kan gå hand i hand både på onda och goda spiraler..

Gu så skönt att se!!!

Jag önskar det vore JAG som va nöjd med MIg. Hoppas att få säga det till mig själv en vacker dag....

Grattis till dig som ÄR nöjd.

Blomsterbrud

Guud jag känner med dig... fy. Det är en annan sak när man inte kan påverka det som händer så i ditt fall förstår jag att byta skepnad på det viset när man själv inte är med på noterna måste vara JÄTTEsvårt :( Fy fan, håll ut och jobba på! Sen är det klart att du känner en osäkerhet när du inte är van med den kroppen som du nu har men det låter som du har koll på situationen och jobbar för att bli ett med din kropp igen... jösses låter som en hippe ;)

Åhhh sen känns det såååååå skönt och se att det finns fler som känner som mig! TACK :D alltid härligt när man blir medveten om att man inte är ensam..

jag är nöjd jag med :)