Barnkarusellen

Sweet - du kanske har blivit blockad i din dator för att du spenderar för mycket tid på BT? Min make ville förut lägga in vissa "spärrar" i min då han tyckte att jag spenderade aldeles för mycket tid framför datorn. Numera är det jag som förespråkar åtminstone en datorfri dag i veckan. Jag går numera nästan aldrig in på kvällarna ... medan han sitter och hänger framför burken...eller har den i knät framför tv'n.

Koko - det lät ju faktiskt helt ok! Skönt att det gick så pass snabbt.

Vickan - kul att se dig inne här igen! Härligt att det nya jobbet känns bra.

Piggelin - igår var det riktigt härligt här i Stockholm men till helgen (typiskt!) har det lovat riktigt skitväder . Trist, för jag hade hoppats på en repris på söndagens långpromenad.

Annars inget nytt mer än att jag inväntar tant och oavsett att jag har gjort detta typ tusen gånger tidigare så kan inte hjärnan slappna av och bara låta den vara. Varför ska man hela tiden känna efter? Jag menar hur stor är chansen att vi skulle ha lyckats denna gång...när vi inte lyckats de andra typ 19 gångerna? Nåja, så är det bara! Hur avslappnad som helst fram tills BIM och sen blir man som ett jäkla psyktant. Håller det dock för mig själv numera.

Nattson - har blivit "påhoppad" förut med frågan "är det du som är Lapinette?" Kändes en aning konstigt men var superskoj att träffa någon som man redan visste så mycket om. Nja, vi pratar faktiskt engelska med varandra och faktum är att just igår åt vi lunch tillsammans men visst minns du rätt, inga blonda (snarare gråa) hårstrån här inte.

koko - det är just de där solskenshistorierna som man hela tiden får höra som gör att man inte helt ger upp hoppet. Har hört flera som blivit gravida på normal väg även efter att ha försökt med en eller flera IVF'er. Som sagt, hoppet är det sista som över ger en...speciellt om man är en kanin . Men jag önskar att jag kunde låta allt bara vara... slippa den där oron i kroppen när man närmar sig BIM.

Trist med farmor! Har ni ingen möjlighet att hälsa på henne?

Zozo - jag brände mig rejält när jag var i Guadeloupe. Detta trots att jag hade solskydd samt låg under några palmträd samt brukar normalt klara mig bra då jag har mörkt skinn. Kanske fundera på ett mindre "solstarkt" ställe?

Jag har hört om den där kattsjukdomen men är nog inte rätt person att svara för jag har för mig att det är maken som har pratat om den.

Nattson - tjejen ifråga är faktiskt inne här ibland och skriver. Hon visste att vi skulle vara på samma tillställning.

Brudsommar, vilket minne du har. Visst var det på franska nationaldagen på konsulatet! Kommer nu inte ihåg vilken nick hon använder men hon har tittat in här några gånger frustrerad över att mensen aldrig dyker upp efter pillerstopp.

Själv behöver jag inte oroa mig för den saken för självfallet dyker tanten alltid upp hos Lapinette! Så även denna gång (idag). Jag tror faktiskt uppriktigt att vi aldrig kommer att få barn! Har absolut inte mycket till hopp kvar...fast vi har 2 IVF försök kvar.

Telis - hur känns det för dig? Du har väl sprayat i två veckor nu? Visst är det löjligt att man hoppas hela tiden? Tycker det känns rätt kört för vår del även om det inte finns några uppenbara fel på någon av oss. Sitter här och fyller i mitt IVF-schema (med ett glas Merlot i handen ). Ska disktuera med maken men tror det är dags att köra på en ny omgång nu istället för att vänta till typ maj/juni. Känns lite som om jag vill ägna mig åt roligare saker i maj/juni än att ta sprutor.

Telis - jag tror snart att jag kör på det där med Malaysia och fruktdrinkarna istället för barn. Det enda som talar emot min uppgivenhet är att jag vid varje BOM fortfarande går och hoppas och känner efter. I övrigt så är jag snart där... Berättade lite för min make idag om mina pessimistiska tankar och han tycker det är så fel! Men vad i hela fridens namn ska jag göra/känna när det inte alls funkar?

Absolut ta ett delmoment i taget så ska du se att det kommer att gå vägen! Jag blev själv förvånad när varje del funkade och speciellt när simmarna faktiskt hittade upp mina ägg och dessutom på naturlig väg (ingen ICSI här inte!). Fast det är ju då man också börjar fundera på varför det inte har lyckats än?!Börjar tro att vi inte är kompatibla med varandra helt enkelt.

BS - ni skulle inte försöka ta en dag + kväll utan Iris (lämna hennes hos mormor) och ta och packa upp saker och sen fira med en mysig middag tillsammans?

Sorry för så otroligt pessimstiska inslag här men jag får väl skylla på tanten . Något ska man väl ha henne till??!!

Sitter annars och skriver om vin och mat med Piggelin på resetråden. Känns mer i min verklighet just nu är barn även om ämnet självfallet togs upp ikväll under kvällens middag med maken. Mens, vin och tårar ...en fulländad kombination!