Barnkarusellen

Wii, tre månader till!
Lappis - är glad att du startade även denna tråd, den är ju så mycket mer än bara en bebis-tråd!

Firar nya tråden med min förlossningsberättelse:

14/1
Magen pajjar ihop totalt. Det bara rinner ur mig. Ligger i soffan hela dagen, sover mest, äter knappt något. Önskar tyst att detta är ett tecken på att förlossningen är på g, men vågar inte säga något högt.

15/1
Magen ok igen. Åker hem till pappa och bakar matbröd. Inser att värken i bäckenet har försvunnit, konstigt. Gissar att lillkillen kanske har sjunkit ännu längre ner och stabiliserat "paketet". Känner mig annars som vanligt. Har en del onda sammandragningar på kvällen, men inte värre än tidigare.

16/1
Vaknar 04.52 av en värk. Är inte säker på om det verkligen är värkar, men börjar klocka dem iaf. Inser snabbt att det bara är ca 10 minuter mellan dem och att det definitivt har startat. Går upp och slår på datorn för att fördriva tiden. Skriver ner klockslagen för värkarna och hur långa de är. Ganska snabbt blir de mer smärtsamma och jag kan inte längre sitta ner på stolen medan de pågår. Kl 7 är det redan bara ca 5 minuter mellan värkarna och jag väcker sambon med orden "ledsen att behöva väcka dig så tidigt, men jag tror att vi ska föda barn idag". Han skulle vara ledig den dagen och kom inte i säng förrän väldigt sent, så jag tyckte det var bäst att han fick sova så länge som möjligt för att vara pigg när det drog igång på riktigt.
07.14 ringer vi till förlossningen som tycker att vi kan åka in när vi känner för det, jätteskönt att de inte kör standardfrasen "ta en dusch och ring igen om några timmar", kanske för att det är ivf? Vi får även välja förlossningsavdelning och jag säger att det inte spelar någon roll så länge vi blir väl omhändertagna. Vi kommer överens om att det får bli den som har mest plats, vilket visar sig vara "vanliga" förlossningen.
Efter samtalet packar vi ihop det sista och sätter oss i bilen, jag har nämligen blivit nervös för att inte hinna in innan det blir ohanterligt. Värkarna är inte helt regelbundna, men definitivt 3 på 10 minuter redan.

Vi blir inskrivna kl 8 och jag börjar med att gå på toa. Upptäcker att jag har blött lite i trosorna, vilket enligt barnmorskan är bra, för det betyder antagligen att jag håller på att öppna mig.
Får sedan en ctg-kurva. Allt ser ut som det ska, värkarna är täta och bebisens hjärtljud fina. När barnmorskan undersöker mig första gången visar det sig att jag är öppen ungefär 5 cm. Hon sätter akupunktur, har dock ingen aning om om det faktiskt hjälper. Värkarna är starkare nu, men går fortfarande bra att andas igenom. Provar även lustgas, men det funkar inte alls. Blir bara illamående och gissar såhär i efterhand att jag inte hade tillräckligt ont för att det skulle fungera. Står i stället och lutar mig mot en fällsäng och gungar fram och tillbaka under värkarna. Att sitta eller ligga ner är bara jobbigt och gör värkarna mycket ondare.
I ett försök till uppmuntran säger barnmorskan att barnet antagligen kommer vara ute framåt 1-2-tiden, dvs vi skulle inte behöva hålla på till kvällen. Ungefär här blir minnet lite suddigt. Värkarna börjar nämligen bli väldigt smärtsamma och jag klarar inte längre att andas igenom dem utan börjar hyperventilera och be om smärtlindring (nu är klockan runt 10, och jag trodde ju att vi skulle hålla på 3-4 timmar till...). Jag minns dock det här som 2-3 värkar, men det var sannolikt betydligt fler i verkligheten...
Barnmorskan föreslår bäckenbottenbedövning, men vi ändrar oss sedan till eda. Jag får lägga mig ner, de sätter infarten i armen och skalpelektrod på lillkillen. I samband med det tar hon hinnorna så att vattnet går och upptäcker att jag är helt öppen. Ungefär nu kommer narkosläkaren in som ska lägga edan. Efter en snabb blick på mig (som nu har fått krystkänningar) säger han att det ju inte är någon idé, det är för sent. Detta insåg ju även barnmorskan när hon såg att jag var helt öppen, men det är ju positivt också, för nu kommer bebisen snart! Får ligga på sidan en stund och bröla igenom krystvärkarna så lillkillen får en chans att skruva ner sig det sista. Nu fungerar plötsligt lustgasen perfekt (barnmorskan tittade på mig lite bekymrat och tyckte att jag skulle prova igen, föda helt utan smärtlindring tyckte hon nog inte var en bra idé för mig...), och det är skönt att ligga på sidan. Sambon hjälper till genom att trycka hårt på svanken under värkarna, det är otroligt skönt! Krystvärkarna är befriande, även om jag måste andas igenom dem. Det är bara att hänga med kroppen liksom.
Tror att det tar 15-20 minuter innan jag får börja krysta på riktigt. Efter ett tag börjar lillkillens hjärtljud gå ner ganska mycket under värkarna och barnmorskan börjar hota med sugklocka. Hon kallar in en till barnmorska som får hjälpa till med att trycka på magen. Har hört att många tycker detta är obehagligt, men jag upplevde det bara som att jag fick hjälp, märkte egentligen knappt att hon tryckte på magen, var så inne i mitt eget "jobb"... Efter 3 värkar fick extra barnmorskan ge sig, nu var han nästan ute och jag måste andas igenom ett par krystvärkar igen så att jag inte ska spricka så mycket. Nu gör det ganska överjävligt ont, inte konstigt med tanke på att han sitter fast med huvudet mellan mina ben...
Så fort jag får klartecken från barnmorskan börjar jag krysta igen, och plötsligt är han ute!!! Är inte alls beredd på det, trodde det var mer jobb kvar, men nu ligger han på min mage. Klockan är 10.44 och hela förlossningen har tagit 6 timmar... Smärtan försvinner direkt, precis som alla säger. Vi får ligga där i en bra stund och bara titta på varandra.
Efter en kvart kommer moderkakan ut, minns inte hur, men jag har ett diffust minne av att jag krystade nån gång. Sedan ska jag sys, några stygn behövs, men det är visst inte så farligt. Bedövningen var däremot inte så skön, kändes ungefär som en tandläkarbedövning. Hon blev dessutom tvungen att lägga två eftersom den första inte tog tillräckligt. Ligger och gnäller lite medan hon syr, vilket känns lite fånigt efter att ha klarat en hel förlossning...
Efter en timme eller så gick jag upp och kissade, och sen fick vi goda mackor, juice och kaffe. Efter ytterligare några timmar kommer en läkare in och klämmer lite på lillkillen, samt väger och mäter honom. 3450g och 49cm lyder resultatet. Efter det duschade jag, och sen bar det av till patienthotellet. Där vistades vi i 2 dygn och övade på amning, blöjbyte och annat spännande innan vi äntligen fick ta hem sonen till vårt hem och liv.

Puh, det blev långt. En riktig "cicci-förlossning" fick jag mao, vilket jag är mycket tacksam för.
Känns så overkligt att han ligger här brevid mig när jag tänker tillbaka på allt som hänt det senaste året...

cicci - Härligt att ni hade det bra i Val Thorens, nästa gång följer vi med!!

snartis - Krya på er!!!

storasyrran - Conny är ljuvlig. Han sover bra på nätterna och skriker väldigt lite. Vill dock amma väldigt mycket på dagarna just nu, somnar gärna ifrån bröstet efter 10 minuter och då tar det ju tid att bli mätt... Verkar vara bajsbarn och inte kräkbarn, sorry cicci.

Prognonsen för farmor ser riktigt dålig ut nu tyvärr. Trots allt är det faktiskt lättare att hantera än när katten var som sämst, hon är 88 år och har levt ett helt liv.

muggles & Mrs B - Tack för tipset! Jag har provat att pilla på handen och krama armen, men börjar nog för sent (när han redan håller på att somna), ska prova att börja tidigare. Härligt med amningsveteraner i tråden!

Alla - Ja, min förlossning var verkligen enkel. Har hört från flera håll att långa och smala ofta får snabba förlossningar, och ju fler jag pratar med, desto mer verkar det faktiskt stämma... Vet dock inte vad det isf skulle bero på?

Nattson - Stämmer, vilken koll du har! Vi födde på DS och är jättenöjda. Har tidigare inte hört något negativt alls om DS, men dagarna innan vår förlossning hittade jag en tråd på FL där flera som haft komplicerade förlossningar inte alls varit nöjda med DS, så då blev jag ju lite nervös... De har ju ett projekt som går ut på att förlossningen ska vara över inom 12 timmar ungefär, vilket innebär att de kan vara lite påstridiga med värkstimulerande medel om förlossningen drar ut på tiden. Efter att ha läst om syrebrist och skador på barnet pga överanvändning av värkstimulerande skulle jag inte välja att vara med i det projektet.
KS har jag hört blandat positivt och negativt om, tror allt beror på vilken barnmorska och vad för slags förlossning man får.
Tror inte jag gjorde dig något klokare där va?

Lappis - Jag har vänner som lyckades på egen hand efter över 3 år och ett provrörsbarn, så man vet aldrig. Men jag förstår att du inte vill hoppas när det gått så lång tid. Kram!!!

Nattson - Jo, i vanliga fall har de visningar av förlossningsavdelningen, de har även förlossningsföreläsningar som man kan anmäla sig till. Vi fick dock inte komma dit eftersom de har renoverat förlossningen på ds nu under vintern.

Zozo - Jo, nog pratas det om toxoplasmos även här i Sverige! Man ska vara noga med att tvätta händerna om man påtat i jorden eller om man tömmer sin kattlåda (en utmärkt ursäkt att slippa tömma den i 9 månader ).

Lappis - Om alla är friska åker vi upp nästa vecka (jag har fått ont i halsen och min pappa har influensa...), men det är 60 mil dit, så man åker inte direkt över dagen.

*Vinkar till AM och Page, längesen!*

Har inte kunnat komma in på bt på flera dagar!

muggles - Att tänka på med 3-hjulingar är att de är besvärliga i rulltrappor. Sen är de inte lika stadiga som 4-hjulingar.
Vi valde mistral s, som är lite större och lite stadigare än fun, men vi som rör oss mycket i förorten och har en stor bil behöver inte tänka lika mycket på att den ska vara liten. Är än så länge supernöjd med vagnen!!! Vi beställde från tyskland, vilket blev ca 2000kr billigare än att köpa i Sverige.

Lappis - Vad knepigt att det strulade till sig så!! Men det där med alkoholen tycker jag du kan ta med en nypa salt!

Nu ska jag gå och göra pizzadeg. Conny sover till slut väldigt sött, efter att ha ammat i princip hela eftermiddagen.

Lappis - Förstår att det skulle bli lite mer än ett glas vin.
Med tanke på att jag var nedreglerad i 5 månader kan det ju inte spela någon som helst roll att spraya i en vecka extra! Nä, nu får de skärpa till sig så ni kan få till det!

Mrs B - Hoppas det gått bra med bullarna!

Inatt har inte conny visat sig från sin bästa sida. Redan igår var han lite gnällig och snuttig, och inatt har han velat äta mest hela tiden. FruLlan och jag kom överens om att det nog är växtperiod, så att han behöver extra mycket just nu. Just nu ligger han dock lugnt och ser sig omkring, så jag borde nog pasa på att få på mig lite kläder.

Orkar inte riktigt läsa ikapp, så jag kommenterar det som står på sista sidan.

När conny kom var 50 för stort, trots hans 49cm och 3,5kg. Han simmade i de kläderna. Nu efter 3 veckor är 50 lagom, och han börjar nosa på 56 i bodys och fleeceoverall. Var hos bvc idag, och han är numera nästan 54cm lång och väger 4kg.

Väntar på att sambon ska komma hem med sushi, så det är mitt middagstips. Kanske ett glas rödvin till också...

Conny är otroligt snäll för det mesta. Jag ammar mycket på dagarna, men oftast bara 2 gånger på nätterna, så jag har en otrolig respekt för er som inte har det lika enkelt!!! Han skriker dessutom alltid av en anledning, hittills iaf, antingen är det bajs på g, eller så är det blöjbyte, eller så är han hungrig. Förstår inte hur man hanterar en bebis som skriker konstant utan att det går att förstå varför, all heder till er (bs, muggles, oms, liten, mrs b, mfl)!

Sitter här och luftar brösten, hahaha... Conny har fått torsk, och jag tror att det spridit sig till mina bröstvårtor också, för de har blivit jätteömma igen.

muggles - Såg ditt svar ang att de oftast skriker av en anledning. Jag provar alltid med mat eller blöja när han skriker, kanske därför han varit nöjd för det mesta. Fast nu på sistone tycker jag han suttit vid bröstet lite väl mycket, och då provat lite napp ibland och lite bara ligga i famnen ibland. Funkar än så länge ganska bra, men jag gissar att det kan ändras när vi försöker föra in rutiner, vilket det väl är dags för ganska snart? Conny fyller en månad i morgon!!

Förlåt att jagär så insnöad på amning etc just nu, men det händer ju liksom inte så mycket annat i mitt liv... Längtar så efter att rs/influensa-säsongen ska vara över så vi kan våga oss ut i verkligheten...

(såg att ni skrev om brunch, får tyvärr passa den här gången eftersom jag inte vill ta ut conny på sånt ännu, men framåt april vill vi gärna vara med!)

Var ju tvungen att kika in och se hur det gått för telis idag!

3 ägg på 6 blåsor - bättre än jag, fick ju bara 2 ägg på 7 blåsor! Håller tummarna så det blir blå för toppembryon!!!

Kramar till alla, nu ska jag sova!

surfar som sist från mobilen, så det får bli ett kort inlägg igen.

är även jag jätteledsen för telis skull, såhär skulle det ju inte bli!! om jag ska försöka se något positivt i det är det väl att det skulle kunna vara därför ni inte lyckats på egen hand? dina ägg kanske har för hårda väggar och icsi kanske är er lösning? hoppas hoppas, men jag förstår att det känns obeskrivligt jobbigt just nu. Alla kramar till dig!

OJ! Här gick det vilt till! Både missförstånd och meningsskiljaktigheter verkar det som...
Jag tycker också att det är tråkigt att man inte får så många svar när man kikar in här, men jag förstår att det är så när man är här så sporadiskt som jag. De som bryr sig säger hej, de andra gör det inte, så enkelt är det nog tror jag.
Jag skulle vilja skriva oftare, men med en son som fått för sig att man inte kan sova längre än 20 minuter på dagtid om inte mamma ligger bredvid är det lite svårt.
Sambon är och köper miniform och på måndag börjar sovträning (ska bara bestämma hur det ska gå till först ), så vi ska nog få ordning även på dagsömnen. På natten sover han perfekt fram till kl 6, sen ligger han och gnyr och pruttar i flera timmar, stackarn.
Nog om det!

Såg att det var något med sweets UL, måste leta reda på det inlägget!

Muggles - Du skrev tidigare i ett svar till mig att barn alltid skriker av en anledning och det stämmer nog. Conny har nog varit väldigt lätt-tydd tidigare, men det kanske är så med nyfödda. Nu utmanar han oss mer kan jag säga.

Nenne - Du HAR ju varit med på en träff!! Du var lite avvaktande och iakttagande då, men jag såg nog glimten i ögat på dig!

Lappis, Frejis o Telis - Följer er resa med glädje och sorg och önskar mer än allt annat just nu att ni ska få lyckas.

Cicci - Ha det så roligt i Dubai och tack igen för fina bodyn, we lööv it!

Snartis & FruLlan - Puss på er!

Nu är det visst dags att byta bajsblöja!